/ • Personligt - Vardag /

Ja, vad ska jag kalla det här inlägget?

Två inlägg två dagar efter varandra? Wow! Det var länge sedan! Jag har faktiskt varit ledig från jobbet idag och haft lite extra energi, så då passade jag på att knäppa några bilder som visar vad jag gör nu för tiden ;)
 
 
Det bästa just nu är att jag lånar mosters lägenhet igen när hon och sambon är på semester uppe i fjällen. Det kom väldigt lägligt, för trots allt som pågår i livet just nu hjälper det otroligt mycket att få komma hem och bara vara helt ensam. Jag trivs oerhört bra i min ensamhet och jag behöver få vara ensam för att jag ska fungera. Det räknas inte riktigt att bara stänga dörren när jag sitter i mitt rum - här kan jag röra mig fritt hur jag vill, jag kan laga mat och lyssna på galet hög musik och jag kan titta på vilka filmer jag vill på en ordentlig TV. Det är verkligen skillnad, och jag älskar det. Dom kommer inte hem förrän om en vecka, så jag ska fortsätta njuta till fullo.
 
 
 
Igår kan väl ingen ha missat vad för dag det var, så jag passade på att åka ut och pussa lite på hästen. Han har inte heller mått så bra den senaste tiden och jag kunde inte åka ut i onsdags, så det var fint att få komma ut och bara hänga lite. På kvällen lagade jag god mat till mig själv och dejtade TV:n där Jack Sparrow befann sig - min första stora kärlek, den där karaktären. Oj oj. Jag skojar inte när jag säger att jag nästan kan quota hela första filmen. Jag har sett den sååå många gånger, haha
 
 
Baka är något som också är roligt. Och gott. Jag bakar inte ofta alls, och när jag väl gör det är det bara en enda sak jag kan - kladdkakemuffins. Det blir inte vackert, men det smakar himmelskt ;)
 
 
Sedan har jag även gått och skaffat mig en NAS! Network Attached Storage, vilket kortfattat innebär att jag har en liten burk ståendes hemma kopplad till min router, och därifrån kan jag nå filerna vart jag än är i hela världen, så länge jag har tillgång till internet. Jag har fört över alla mina foton från 2007 - det tog ju lite tid, kan ni tänka er ;) Sedan fick jag även idén att jag ska digitalisera alla filmer och lägga upp så att jag även får mitt egna portabla videobibliotek. Mitt egna Netflix, typ, fast med filmer som jag faktiskt vill ha. Det tar också tid - en film tar ett par timmar att rippa över, och sedan var jag även "tvungen" att uppgradera hela mitt bibliotek till Blu Ray då jag snabbt märkte att DVD inte höll måttet när det kom till kvalité. Men det kommer att bli såå skönt när allt är färdigt!
 
 
Det känns också fantastiskt att ha alla bilder samlade. Innan det här hade jag visserligen allt kategoriserat osv för varje år och varje händelse, men allting var utspritt på 4 externa hårddiskar. Inte hållbart! Nu kommer jag enbart att köra på NAS:en och en uppsättning backup på lösa hårddiskar, men förhoppningsvis behöver jag aldrig gräva fram dom. Det är bara en extra försäkring liksom. Men nu finns alla foton från 2007 lagrade på samma plats och det känns helt fantastiskt. Äntligen har jag tagit tag i det här! 
 
 
Det här är den enda vyn jag ser just nu, från mosters soffa där jag sitter hela tiden. Det är skönt faktiskt, att bara ligga och titta på film och serier varje ledig minut. Jag låter datorn brumma i bakgrunden med alla filmerna och sätter mig upp för att byta skiva då och då, innan jag faller ner på kudden igen och låter blicken återgå till den stora skärmen. Utöver allt annat börjar jag dessutom känna mig krasslig och har nästan känt mig febrig under veckan, så jag väntar bara på att det här förkylningsviruset ska bryta ut. Men först måste jag jobba hela helgen... ;) 
/ • Personligt - På djupet /

Hitta tillbaka till sig själv

Jag tror att alla upplever det någon gång, det här med att tappa bort sig själv. Den senaste tiden har varit tung. Egentligen började det redan i julas och så har det sakta men säkert trappats upp, tills nu. Egentligen finns det ingen "tills...", för att det pågår fortfarande. Jag har haft tuffa episoder tidigare i mitt liv där allt har känts jobbigt, men det här är annorlunda. Jag har varit stressad på ett helt annat sätt och jag kan inte riktigt ta på den känslan jag har haft över mig dom senaste månaderna. Det är en känsla av att så mycket är fel men samtidigt vet jag inte hur jag ska bära mig åt för att det ska kännas rätt igen. Jag upplever allt som lite jobbigare än vanligt och småsaker som jag vanligtvis bara kan skaka av fastnar nu istället och drar ner mig lite till. Det är verkligen svårt att förklara, men jag kan bara föreställa mig att alla hamnar här förr eller senare. Vissa fler gånger, andra färre, kanske.
 
Det går upp och ner, det gör det verkligen. Det är inte alltid jobbigt, men när det väl är det är det tyngre än vanligt. Jag försöker undvika stressiga situationer och även fast jag den senaste veckan känt mig ganska avslappnad är jag ändå känsligare. Jag har, så länge jag kan minnas, alltid behövt vara stark. Jag har valt att vara stark. Alla har vi vårt bagage och jag tvingades växa upp lite för tidigt än många andra och därför har jag lärt att ta hand om mig själv. Jag är inte van vid att känna mig svag. Jag är inte van vid känslan av att inte längre ha kontroll, och det är lite skrämmande att plötsligt vara i den situationen. Jag är inte heller van vid att lätta på hjärtat och det gör att jag stänger allting inne, även fast jag vet att jag har människor runt omkring mig som kan hjälpa mig. Jag har alltid varit stark ensam och mitt huvud har under åren fått plats med väldigt många tankar, men ibland blir bägaren full. Det är som att jag inte riktigt känner igen mig själv längre. Jag känner inte igen tröttheten och uppgivenheten - det är på en helt annan nivå, och vardagliga sysslor känns som ett tvång. Att städa rummet har gått från att bara vara tråkigt till att vara en omöjlighet. Att frivilligt gå ut med kameran i skogen har inte hänt på evigheter, för då måste jag ha tillräckligt mycket ork. Och energin finns inte där just nu. Det är därför bloggen har fått lida, och jag mår dåligt över att jag låter den förfalla. Bloggen är min flykt, det är hit jag vänder mig när jag vill prata av mig om både bra och tråkiga saker. Men jag hittar inte inspirationen. Jag har bilder som ligger och väntar på att publiceras, men ändå så klarar jag inte av att skriva några ord. Jag öppnar upp ett tomt dokument och stirrar på det i några minuter innan jag ångrar mig och stänger ner allt. Och så har jag gjort ett tag nu.
 
Jag försöker hitta tillbaka till mig själv. Jag försöker att fylla mitt liv med roliga saker, men ibland räcker inte det. Ibland kan man inte undankomma dom jobbiga och stressiga punkterna i livet och tyvärr har det varit lite för myckte av det den senaste tiden. Min vardag just nu går att sammanfatta med tre ord - jobbet, hemmet, stallet. Det är där jag spenderar min tid och det blir snabbt giftigt när alla tre platser innehåller för mycket stress. För mycket press. För mycket hopplöshet. För mycket som skulle behöva förändras och känslan av att behöva dra hela lasset själv blir bara för tuff. Jag kan inte göra allt själv. Jag vet inte hur. Och ändå har jag så himla svårt för att erkänna det. För att jag brukar inte vara den svaga personen. Jag är den som hjälper, inte den som blir hjälpt. Jag är den folk kommer till och jag älskar att vara en person folk kan räkna med, men just nu klarar jag inte ens av att fixa mig själv. Och det är en tung känsla. 
 
Tack bloggen, för att du lyssnar. Du är min alldeles egna terapibok när jag inte vet vem jag annars ska vända mig till. Det här är första gången jag öppet delar med mig av att livet är lite tyngre just nu och det är läskigt. Men jag vet också att första steget till att må bättre är att berätta om hur man mår. För mig blir det bara öppet på internet för massa främlingar. 
 
 
/ • Personligt - Vardag /

En kort getaway

Nu åker jag nedåt i landet för att hälsa på mina två favoriter och ladda om batterierna ute på landet lite innan helgrushen drar igång. Såå taggad! ♥