Jag plockar vuxenpoäng

Det här med att vara vuxen är ju verkligen en tolkningsfråga. I mina ögon är jag inte alls vuxen, och jag känner mig inte vuxen. Jag tror att jag är någonstans mellan tonåren och vuxenlivet, lite halvt vilsen så där utan att egentligen veta vad som händer. Man bara hänger med. Ibland när jag umgås med yngre så kan jag känna mig vuxen, men sen när jag umgås med andra vuxna känner jag mig som ett litet barn istället. Som sagt, någonstans där emellan, haha... Någon annan som känner igen sig?
 
Och det här med att plocka vuxenpoäng är väl inte heller något jag gör så värst ofta. Jag kan knappt laga mat, jag bor kvar hemma och får ganska mycket serverat framför mina fötter. Men nu känner jag att jag åtminstone plockar in några vuxenpoäng. Jag bor ensam - om så bara för en vecka. Jag har varit och handlat - och faktiskt riktig mat, inte bara godis och tuggummi. Och jag har dessutom försökt ge mig på att laga maten också. Jag tänkte att jag skulle vara lite effektiv och göra flera saker samtidigt. Jag slängde in potatisen i ugnen samtidigt som jag slängde ihop en tacofärs till imorgon. Jag spillde ut ungefär hälften av färsen på spisen då stekpannan jag använde var för liten. Jag brände nästan potatiskroketterna och började inte steka lövbiffen förrän allt annat var fädrigt. MEN, jag gjorde det ändå. Tacofärsen blev klar och jag fick både kroketter och lövbiff till middag. Lite vardagslyx, tänkte jag, och det blev himla gott! Det må se lite tråkigt ut, jag som gärna undviker både sallad och olika såser, men låt oss bara glädjas åt att jag lyckades laga mat ;)
 
3

Every sunset is an oppertunity

Nu sitter jag här i soffan igen och bläddrar igenom bilderna från Kalmar och Öland, och det slog mig hur glad jag är över dagens teknik. Jag är så glad över att jag på ett sådant enkelt sätt kan spara minnen och se tillbaka på när jag vill. Jag vet inte hur många bilder jag har från när jag var liten - alla egentligen väldigt dåliga och rent av ganska fula, men det är alla minnen som är så värdefulla. Ibland kan jag verkligen känna någon slags tacksamhet över att jag blev intresserad av just fotografi, för det ger mig så mycket glädje på så många sätt. Så mycket lycka.
 
Det är en liten del av varför jag väljer att blogga också. Jag älskar att få dela med mig av mina bilder till er, men också för att jag själv kan gå tillbaka och minnas allt jag har gjort. Jag är väl lite av en nörd på det sättet, men jag tycker om att ha mina minnen samlade. Jag tycker om att skriva ner saker som är viktiga för mig för att jag aldrig ska kunna glömma bort. Jag har haft någon form av blogg eller bilddagbok i många, många år nu, och det är fortfarande lika roligt att kunna gå tillbaka till typ 2007 och se vad jag gjorde då. Vilka jag umgicks med, hur det gick i skolan, hur hästarna mådde, vad jag hittade på - allting. Det är så himla roligt.
 
När jag tittar igenom dom här bilderna känner jag mig både lycklig och lite ledsen på samma gång. Lycklig över att jag fick en sådan fantastisk kväll på en strand så långt hemifrån, och ledsen för att jag längtar tillbaka. När jag upplever någonting sånt här så vill jag alltid uppleva det igen, få känna samma känslor. Och nu vill jag mer än gärna promenera utmed den där stranden igen. Kanske jag ska ta en tripp ner till Öland igen i sommar? ;)
 
 
Jag åkte ju över till Kalmar och plockade upp Emma och Isabelle, och sedan åkte vi tillsammans tillbaka till Öland och Mörbylånga igen. Det kändes lite som att vi var tillbaka på Gotland igen. Det är nog fortfarande bland dom bästa resor jag har gjort, och att det gjordes med mina tre absolut bästa vänner gjorde det inte värre. Jag längtar verkligen tillbaka dit ibland - till den här friheten. Att bara kunna sätta sig i bilen och köra åt vilket håll som helst, veta att jag aldrig hade långt till havet. Att få sjunga så högt att halsen gör ont till töntig musik med mina kompisar. Att bara få släppa allt annat och leva i nuet.
 
Det är det roadtrips gör för mig. En chans att fly undan vardagen och få tänka på annat. Det spelar ingen roll om det är fem timmar bort till Öland, åtta timmar bort till fjällen eller en timme bort till Björkvik. Det är det här med att bryta vardagens mönster och få göra något annat. När vi klev ur bilen igen efter att jag hämtat upp Emma och Isabelle höll solen på att sjunka ner mot horisonten. Vi strosade utmed strandkanten där jag och Isabelle gick och stirrade ner bland stenarna, i hopp om att hitta små glasbitar. Isabelle har haft det som en liten tradition - jag har inte riktigt fått koll på hela historien, men om jag förstått det rätt så har folk slängt ut glasskivor i havet som sedan slipas av saltet i vattnet och forsas upp på stränderna igen. Det är ganska roligt att gå där och leta, och vi lyckades hitta ganska mycket.
 
 
5

Husvakt

Från och med ikväll och en vecka framåt bor jag i hus! Min mormor och henens man är bortrest denna veckan och jag fick äran att vakta huset. Helt ensam i en hel vecka - snacka om att jag är glad! Nu hoppas jag på lite fint väder så att jag faktiskt kan utnyttja trädgården, men med min tur kommer det garanterat att regna varje dag... Oh well, man ska väl inte klaga. Jag får underhålla mig själv på annat sätt. Just nu sitter jag i soffan och har precis kollat klart det sista avsnittet av Skam - seriöst, vad ska jag göra med mitt liv nu? Fantastiskt bra avsnitt och jag är så nöjd med hur allt slutade, men det känns en aning tomt. Nu ska jag trösta mig själv med lite Game of Thrones istället och tagga inför nya säsongen som inte alls är långt borta nu. Hurraaaa!