Jag är hemma!

Nu sitter jag här hemma framför min kära dator igen och det känns både skönt och tråkigt, som vanligt. Vi har haft en intensiv vecka som började i Belfast i ett par dagar innan vi rörde oss ner till Dublin över en natt och till sist avslutade vi med två dagar i London. Jag tänkte att jag ska skriva ett ordentligt inlägg om vad vi har gjort vid ett senare tillfälle. Just nu springer jag runt och packar upp, bloggar och lyssnar på min Glee-lista. Jag skapade den när jag var som mest insatt i Glee, och ibland brukar jag lyssna på den för att den gör mig så himla glad. Det är lite lagom töntiga men otroligt mysiga låtar som passar så himla bra till vissa tillfällen.
 
Jag lär mig verkligen att uppskatta Stockholm och Sverige mer och mer för varje resa jag gör. Jag älskar att resa och upptäcka nya platser, och jag älskar London som jag besökt hur många gånger som helst, men ingenting är som hemma. Det var ganska skönt att kliva av bussen på TC och mötas av rena gator och aggressiva armbågar på perrongerna. Då vet man att man är hemma ;) Jag är glad över att jag kom hem mitt på dagen, pendeltåget hem var ganska tomt och jag behövde inte vänta någonting. Det var en skön kontrast gentemot London och deras fuktiga tunnelbanestationer flera mil under marken och extremt högljudda tunnelbanor.
 
Nu har jag massvis av bilder att redigera och jag längtar tills jag kan visa er! Jag och pappa åker vidare till fjällen på fredag och imorgon måste jag packa igen, så vi får väl se hur mycket jag hinner. Datorn åker med norrut i alla fall, så uppdateringar blir det hur som helst!
 
Ena dagen i Belfast åkte vi en busstur som tog hela dagen som stannade på olika ställen, bland annat detta. Alltså ÅH! Förstår ni varför jag älskar Irland?

Nu åker jag till Irland!

Och tyvärr så kommer bloggen att få stå tom tills dess. Jag har inte haft tid att fixa med förtidsinställda inlägg och jag kommer inte att ha tillgång till varken dator eller photoshop där borta, så då kände jag att bloggen lika gärna kan få en liten paus. Jag är borta i en vecka, först ska vi vara i Belfast ett par dagar innan vi åker vidare till Dublin och avslutningsvis får vi två dagar i London. Det ska bli himla mysigt, Irland är ju ett land som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Jag har varit där fyra gånger tidigare, då inom loppet av ett år, men det var tre år sedan nu. Så ni förstår om jag är taggad? :D
 
Jag har i alla fall bestämt mig för att kameran får följa med den här gången. Tidigare resor till England har det aldrig varit någon idé då vi flängt runt på diverse konserter och ibland inte ens spenderat 24 timmar i en stad. Den här gången kommer vi att få vara turister :D
 
Är hemma igen nästa onsdag, vi hörs då!
 

Jenny och Tiara på Björkvik

Förra veckan var jag ju ute och fotograferade Jenny och hennes lilla Tiara på en av enligt mig Sveriges vackraste platser. Björkvik ligger ut mot Värmdö och Ingarö. Dom pastelliga färgerna på himlen som återspeglade sig i vattnet tillsammans med den gråa, neutrala färgen på klipporna gav oss fantastiska förutättningar och som jag uttryckt mig förut så är jag så himla nöjd! Jag var som sagt lite skeptisk då det regnade på vägen ut, men snacka om att vi hade tur när de mörka molnen försvann och ersattes av dessa färger. Himlen skiftade väldigt fort under hela fotograferingen, så det gällde att vara snabb om man ville fånga det där alldeles speciella spektaklet.
 
Det var faktiskt en väldigt rolig fotografering, och lite klurig. Med tanke på det tidigare ovädret ändrades både himmel och ljus konstant och det gällde att vara snabb både i avtryckarfingret och i huvudet. Det är många tankar som hinner skickas igenom huvudet och jag är alltid alert och uppmärksam ifall något ändras, både till det bättre och till det sämre. Vid ett tillfälle då vi hade placerat oss så att mer av klipporna kom i bakgrunden, som i sin tur skar av en bra bit av himlen, tittade jag upp och fick plötsligt se att himlen bjöd på ytterligare ett mirakel och då fick vi skynda oss upp igen. Himlen började ganska tråkig i början av fotograferingen, men ju mer tiden gick desto mer ställde den upp för oss och på slutet av sessionen när vi hade förflyttat oss till stranden så var den helt otrolig. Det var som att någon knäppte med fingrarna och dessa rosa moln bara dök upp, och efter några minuter var dom borta igen.
 
Men det är det jag tycker är lite roligt. Självklart är det bekvämt att ha samma ljus och bakgrund under hela fotograferingen, men sådana här tilfällen bjuder på lite mer utmaning och det gillar jag. Hjärnan får arbeta lite mer liksom :)
 
Hit tänker jag definitivt ha fler photoshoots! Jag tänker mig att det kan bli fantastisk fint både på hösten och vintern då solen går ner tidigare. Den här gången gick solen ner bakom träden in mot land, men har man tur kanske man kan få med solen i horisonten senare på året :D