Don't give up

Förlåt för att bloggen har fått lida lite! Jag har bloggat men jag har ändå känt att huvudet har varit någon annanstans. Det blir inte lika mycket planering och kärlek i inläggen, och det märks säkert ;) Det har varit så mycket som hänt de senaste dagarna, inte så mycket fysiskt men hjärnan har gått på högvarv och ja, ni vet hur det blir! Jag har gått runt och känt mig stressad de senaste dagarna, trots att jag inte har någonting att vara stressad över? Det är någon slags inre stress som jag inte kan bli av med, och det är så frustrerande.
 
Därför var det så skönt att komma ut med lilla divan igår och få hålla i kameran. Det är då jag känner mig som nöjdast, och solstrålarna gav mig en liten extra boost av energi. Idag var även hästen alldeles klockren i allt han gjorde och sådant gör mig så glad. Vi har kämpat så himla länge med att han ens ska hitta tillbaka till sig själv efter massa problem i kroppen och idag släppte verkligen allt. Min lilla finis <3
 
Hur som helst! I och med att solen sken igår och jag var ute precis innan den gick ner så kom det där mysiga, varma ljuset fram som bara en solnedgång kan komma med. Det är mitt favoritljus att fota i, men samtidigt får man vara lite försiktig. Ljuset var väldigt disigt och jag kom hem med en drös matta och mjölkiga bilder då det inte fanns så mycket som kunde dämpa solen. Det var en sådan dag, helt enkelt, och det var en bild jag verkligen fastnade för där Hera var så himla fin och hennes busiga, nyfikna blick verkligen hade fångats. Jag satt så himla länge igår och försökte göra någonting av den, men det gick inte. Jag fick det inte alls som jag ville och allting fortsatte att se disigt ut. Men idag så satt jag och kollade photoshop-tutorials av en helt annan anledning, och då ramlade jag på en sak som helt plötsligt funkade. Jag jobbade vidare med den idag och fick tillslut världens finaste bild. Då lärde jag mig återigen att man aldrig ska ge upp, och att det mesta går att lösa i photoshop bara man har tillräckligt med tålamod. Det är det jag älskar med photoshop - du kan göra precis vad som helst och jag lär mig nya saker hela tiden. Och jag blev så himla nöjd med resultatet. Det är verkligen sådana här bilder jag vill leverera <3
 
Vill ni se före-bilden? :D
6

Tjuvstart på julen, ett försök till amerikanska pannkakor och en solnedgång

Vet ni vad jag gjorde häromdagen? Jag köpte hem en chokladtomte. Jag gick förbi dom inne i affären och kunde inte låta bli. Dom är så löjligt onödiga och dyra, och chokladen är inte ens speciellt god, men det hör liksom till. Vanligtvis brukar jag hålla mig ifrån julsakerna till december, men det har blivit lite tjuvstart i år. Jag lyssnade på julmusik för ett tag sedan och mamma har redan börjat ställa fram adventsljusstakarna. Vi hade ställt fram dom på fredag ändå, men lite tidigare än vanligt blev det. Men det är okej, jag känner att jag behöver det. Jag behöver ha någonting att se fram emot, och bara tanken av att det snart är juletider får mig på bättre humör.
 
 
 
Imorse när brorsan gick upp så ropade han ut mig i köket. Han hade då fått för sig att vi skulle prova att göra amerikanska pannkakor. Jag har aldrig ätit det i hela mitt liv, och ännu minde gjort dom själva. Jonas rörde ihop smeten - han är ju faktiskt den utbildade kocken av oss två ;) - och sedan slängde vi ner dom i stekpannan. Dom blev små som plättar, men dom höll ändå ihop och blev tjockare än vanliga pannkakor vilket ändå måste väl ändå räknas? Dom blev tyvärr lite torra, men vi dränkte dom i smör och slängde på både vaniljsocker och vanligt strösocker.
 
Och det gick att äta! Extremt mättande och inte lika gott som vanliga pannkakor (säger pannkaksnörden) men helt klart godkänt för att vara första gången. Man måste väl våga prova lite här i livet? Jag skulle aldrig få för mig att göra det själv, men det är det som är roligt med Jonas - han kommer med massa konstiga idéer som han vill prova och vi lyckas alltid på ett eller annat sätt. Sedan dansade vi runt i köket till Avicii ett tag innan vi gick in till våra rum. Om någon såg oss skulle vi garanterat skickas in på psykhem, haha...
 
 
Sedan, från ingenstans, så dök solen upp ute på himlen! Det var ändå dags att gå ut med Hera, så jag slängde på mig kameran och tog hunden i andra handen och skuttade iväg. Den höll precis på att gå ner, men bara själva faktumet ATT den syntes gjorde mig glad. Det är ganska fascinerande hur lite det krävs ibland, men bara lite sol kan få humöret att förändras på en sekund. Så fort jag klev utanför dörren och kände solstrålarna träffa ansiktet så kändes allt så mycket lättare.
 
Vi hade en mysig liten stund även fast solen inte var uppe så länge. Hera fick leka modell som vanligt och sedan sprang hon runt och lekte med en pinne. Hon var också lite extra glad idag, knasbollen <3 Nu måste jag skynda mig, jag ska vidare till stallet, men fler bilder kommer senare!
 
1

Mina fina vänner

Det känns som att det var evigheter sedan jag var med och fotade mina kompisar Runsten. Sist, eller kanske till och med de två senaste gångerna, har jag inte haft med kameran. Jag behövde en liten paus och det var roligt att bara få vara där som åskådare och titta, men i lördags hängde ju kameran med och det var så roligt igen. Det är verkligen ingen överdrift när jag säger att jag mår så bra av att hålla en kamera i handen och sedan komma hem till datorn för att upptäcka att jag återigen lyckats få bra bilder. Det går lite upp och ner för mig hela tiden, och därför är det extra härligt att faktiskt få den där känslan av att jag kan. Dessa bilder kanske inte är så mycket för världen, men om man jämför med bilderna jag tog för bara något år sedan, då blir jag ganska glad över hur mycket bättre jag har blivit både inom foto- och redigeringsdelen. Glöm inte att stanna upp och klappa er själva på axeln ibland, det är man värd!
 
1