Det storslagna Geiranger

Vägen ner till Geiranger är riktigt häftig. Första gången vi kom hit, för några år sedan, hade vi verkligen ingen aning om vad som väntade. Vi visste inte riktigt vart vi åkte eller hur Norge såg ut. Vi visste ju att vi skulle se fjordar och höga fjäll, men jag hade i alla fall ingen aning om att vi skulle åka på en väg som gick kringelkrokig igenom fjället. Jag hade ju hört talas om Trollstigen, men visste inte att det fanns liknande vägar. När vi körde runt krönet förra gången kommer jag ihåg att vi utbrast "Nämen, det här är ju Trollstigen!". Det var det ju inte, lärde vi oss sen. Men för oss var det lika häftigt.
 
 
Jag älskar att dom har små parkeringsfickor utmed hela vägen från toppen till botten. Det finns massor av ställen att stanna på, och ärligt talat så ville jag stanna överallt. Men eftersom jag inte var ensam i bilen fick jag tygla nyfikenheten lite, det får bli så när man har resesällskap ;)
 
Vi stannade på ett ställe, när man tagit sig igenom den värsta delen i början så planar det ut sig en liten stund. Ett vattenfall ringlar sig igenom den lilla dalen och en bit upp på bergen så ligger det några stugor - fatta vad mysigt att vakna upp till den här utsikten!
 
Vi stod här ett tag och bara njöt och beundrade den krokiga vägen vi redan åkt på. Som ni ser på översta bilden så är det fortfarande en bit kvar, och även fast den första delen är den häftigaste så är det riktigt mäktigt när man börjar närma sig fjorden och få blicka ut över den. Hela nedre delen av vägen är omringad av olika hotell och stugbyar, rastplatser och små butiker. Det är så mysigt.
 
 
Med risken att låta riktigt klyschig; Vi hade i alla fall tur med vädret. I början av dagen var det ju lite dimmigt, men så fort vi kom ner här så skingrade sig molnen ite och den blåa himlen tittade fram. Jag gillar att det inte var helt klarblått, himlen blir lite mer dramatisk då vilket bara bidrar till häftigare bilder :D
 
Vi stannade bilen och gick ut en sväng. Det är en liten lustig känsla när du kommer till ett ställe och du vet att du inte kan stanna. Jag ville ju bara slänga mig iväg och börja utforska, promenera runt ut på kanterna och se vad Geiranger hade att erbjuda, men vi skulle ju åka vidare. Vi var nästan lite sugna på att leta upp en stuga här, men insåg att det nog skulle bli ganska dyrt och vi hade ju faktiskt fler punkter på listan att pricka av. Men en annan gång, då blir det utforskning.
 
Jag verkligen älskar kontrasten mellan Dalsnibba och Geiranger. När du stod där uppe så kändes det som att du var kung över hela världen, allting omkring dig var så litet och fjuttigt. Sedan kommer du ner hit och står på havsnivå med bergen som växer sig större för varje minut (det är åtminstone så det känns). Du inser att du är ändå ganska liten i den här enorma världen.