Giant's Causeway

Jag tänkte fortsätta visa er mina bilder från Nordirland. Giant's Causeway, sista stoppet på bussresan. Det här är mitt nya favoritställe. Jisses så fint det var. Vi hade tyvärr bara en och en halv timme här, och det räckte inte. Bussen stannade uppe vid ett hotell och redan därifrån var utsikten så vacker. Det var ingenting emot vad som väntade. Det var en tio minuters promenad ner till själva stenarna, och jag tror att jag tappade andan ungefär arton gånger på vägen. Vart du än tittade så bredde de gröna kullarna ut sig och havet sträckte sig mot horisonten.
 
Jag ville springa ner för att hinna med så mycket, och samtidigt ville jag stanna överallt och gå in på varje liten stig som fanns.
 
 
När vi kom ner till stenarna var det som att jag hade hamnat i i paradiset. Stenarna är formade i sexkantiga pelare i olika höjder och är resultat av ett underjordiskt vulkanutbrott som skedde för flera miljoner år sedan, och det var så häftigt! Som jag har tjatat om så många gånger förut så tycker jag det är så fascinerande med allt som finns där ute i världen. Så många olika fenomen och skapelser som formats helt av naturen. Det är lite spännande att tänka på hur det har blivit till, nästan som om någon suttit och lagt ut varje sten, noggrannt placerat ut dom för att skapa något så fantastiskt. Det är häftigt att det kan skapas av sig själv.
 
Jag och Isabelle hoppade ut på stenarna. Dom gick ut som en liten udde, och på andra sidan fanns ytterligare en vik. Stigen fortsatte hela vägen runt och jag ville inget annat än att hoppa av bussturen helt och stanna kvar där. Jag kan tänka mig att det fanns ännu mer på andra sidan. Här blev jag så himla inspirerad, jag kände att jag hade kunnat sätta mig där på en sten och bara titta i flera timmar. 
 
Isabelle och Stina tog bussen upp, men jag promenerade. Jag fick länga lite på stegen för att inte komma försent till bussen, det var kvavt och svettigt och jag var helt slut när jag kom upp, men det var värt det. Det här är ett av ställena jag verkligen vill åka tillbaka till. Jag kan tänka mig att ta med mig hunden, kameran och ett tält och bara utforska i flera dagar. Det fanns vägar både uppåt och neråt och tiden räckte inte alls till. Älskade Irland ♥
 
Åh, det här var så himla fint! Hela den här klippan var full av mynt som folk satt in i springorna. Det sades att du fick en önskan om du pillade in ett mynt, men det var nästan svårt att hitta en ledig plats. Som ni ser på bilden så har myntet suttit där så länge att dom börjat växa ihop med stenarna. Kan ni tänka er att folk stod här för länge sedan och gjorde exakt samma sak som vi gjorde? Jag tycker det är så fint att traditioner som sånt här håller i sig så länge
#1 / / Angelica:

irland är ju så vackert! Längtar till dagen då jag kan åka tillbaka till gården jag bodde på (:

Svar: Jamen visst är det! Åh, har du jobbat där? Vad var det för gård? Låter så mysigt!
Rebecca Adnell

#2 / / Angelica:

Ja, under min tid i skolan så hade vi en kurs som hette PA 100, då skulle man starta ett UF företag eller göra ngt annat kreativt och jag vann ett stipendium ifrån atlas. Så jag bodde på en gård i Offaly straxt utanför Tullamore hos en gubbe som hade 22 hästar, 5 hundar och 10 katter. i en månad. Helt klart den bästa tiden i mitt liv! Längtar efter att få åka tillbaka. Detta var feb-mars 2012 (:

Svar: Nämen åh vad härligt det låter! :D
Rebecca Adnell