/ · Heras Resa / • Personligt - Hera /

Heras resa: Världens lyckligaste hund

- gamla bilder -
 
Vissa av er kanske kommer ihåg att jag i våras började lägga upp inlägg om Hera och hennes resa, från första dagen vi bestämde att vi skulle skaffa en hund. Jag hade ärligt talat helt glömt bort det, men jag har ju så många bilder på lager som jag fortfarande vill visa! Jag bestämde mig för att göra det här delvis för att det är roligt att dela med mig av berättelsen om den lilla vovven ni får se här så ofta, men mestadels för mig själv och för att jag ska kunna gå tillbaka och minnas. Vill ni läsa alla tidigare inlägg kan ni hitta dom HÄR!
 
Okej, förra inlägget handlade om att hennes öron började inta sin rätta position, vilket skedde runt slutet på sommaren. Dessa bilder är från november samma år, alltså 2008, förmodligen ett av hennes första snöfall. Här var hon bara 6 månader gammal, men jisses vad hon växte snabbt! Jag saknar verkligen hennes mörka färg - ju äldre hon blev desto ljusare blev pälsen. Hon är lika vacker oavsett såklart, men det var riktigt fint.
 
Vi kan ju passa på att uppskatta det faktumet att man utvecklas - dessa bilder är tagna mitt på ljusa dagen och av någon anledning hade jag ISO 800... Oklart varför, men trots att bilderna är galet brusiga är jag så glad över att jag har dom. Det är så fint att kunna titta tillbaka och minnas. Och dom här visar verkligen hur Hera alltid har varit, dom har fångat hennes spralliga sida. Hon har alltid varit en sån hund som utstrålar en sådan lycka, och det smittar av sig.
 
För att vara en stor och skräckinjagande schäfer har hon haft ett hjärta av guld. Som jag nämnt tidigare så har hon haft lite olika problem med andra hundar, men människor älskar hon. Otroligt social, otroligt snäll och hängiven. Som bilderna visar har hon alltid haft så mycket energi, och bland det bästa hon visste (innan hon blev sjuk och lat, hehe) är att leka i snön. Det här var hennes första år med snö, och sedan dess var det kört. Nästan varje år när den första snön lägger sig på marken brukade vi springa ut med henne, och lyckan i hennes ögon går inte att beskriva. Hon älskar att tumla fram i snön och hoppa efter snöbollar, för att senare dyka in i en snödriva och begrava nosen under ytan. Hon är likadan på hösten - lövhögar är roliga att springa runt i! 
 
Sen kan vi även konstatera hur himla liten Jonas är här! Vad kan han ha varit, 11 år? Sötnöt ;)
 
#1 / / JUNITJEJ:

Fantastiskt vackra bilder på en väldigt fin hund!

Svar: Tack snälla! :D
Rebecca Adnell

#2 / / Tove Arvidsson:

veckans blogg på min blogg vore kul om du ville delta :D Fortsatt ha en trevlig kväll!

#3 / / Jonas:

Fuck me vad ful jag var

Svar: Fulast <333
Rebecca Adnell

#4 / / Emma:

Vilka härliga bilder, så söt hund också :)

Svar: Tack så mycket! :)
Rebecca Adnell