Han med gitarren

I torsdags var jag på konsert. En konsert jag har gått och längtat efter ända sedan vi köpte biljetterna, och verkligen längtat lite mer än vanligt. Eller ja, så säger man väl alltid egentligen, men jo, det här var något jag varit så taggad på att jag inte riktigt vetat vart jag skulle ta vägen.
 
Ed Sheeran. Jag har inte riktigt några ord för hur mycket jag känner för den där mannen. Jag såg honom live första gången när han var här i Sverige sist - var det tre år sedan, tror jag? Då gick jag därifrån och kände mig helt frälst. Och en aning chockad - hur kunde någon som gör något så enkelt vara så bra? Han står där med sin gitarr och sjunger några låtar, han måste väl förhäxa publiken på något sätt? Och känslan den här gången var lika mycket wow, och ännu mer än så. För sedan jag såg honom förra gången har han vuxit ännu mer i mina ögon, han är ännu bättre, jag har blivit ännu mer besatt. Ed Sheeran, vilken man. Är han mänsklig?
 
Att få dela den upplevelsen tillsammans med Erica och Isabelle gjorde det inte sämre. Vi hade sittplatser på etage två och inte världens bästa sikt på själva Ed, men bättre översikt över hela arenan. Det var dessutom skönt att ha sittplats - börjar vi bli gamla tro? ;) Vi satt där uppe och sjöng och dansade och jag fascinerades så mycket av atmosfären inne i Globen. Jag gick därifrån och kände mig frälst i år med, och allt jag ville var att spola tillbaka tiden och se hela konserten igen. Det jag älskar allra mest med Ed är just den där enkelheten. Han behöver inte ett band bakom honom, han behöver inga specialeffekter eller häftiga danssteg. Han behöver sin röst och sin gitarr, och det är det som gör det så. jäkla. bra! Jag är verkligen så lycklig över att ha fått se honom igen och jag kommer att ta första bästa chansen till att göra det igen. Jag hoppas bara att det inte dröjer tre år innan han kommer tillbaka hit. Tack Ed, tack för att du gör världen ett bättre ställe och tack för att du förgyller mitt liv med din musik.
 
 
I fredags åkte jag och Isabelle upp till Uppsala för att hänga med Erica. Vi har tittat på film, gått promenad, klappat på kossor och tittat på film. Och så tittade vi på lite film. Det brukar bli så, det blir väldigt mycket filmtittande där uppe ;) Och av någon anledning väldigt många Disneyfilmer. Jag har varit väldigt dålig på att kolla alla dom här nyare Disneyfilmerna, men vi betar av en efter en varje gång jag är där uppe.
 
Som vanligt så har det varit lika mysigt och avslappnande. Igår promenerade vi bort till en 4G-gård och träffade på både kaniner, kossor, får, getter, hästar och hönor. Ni kanske kommer ihåg att jag skrev tidigare i veckan att jag nog aldrig klappat en gris? Jag tror inte jag klappat en ko heller, i alla fall inte vad jag kommer ihåg. Det kanske har hänt när jag var liten, men det har jag inget minne av. Men nu har jag fått klappa en ko - och en kalv med dessutom, vilket blev ett litet plus i kanten.
 
- vill bara avsluta med att säga hej till min kompis Erica, som tyckte att jag skulle ha ett inlägg färdigt till henne att läsa på bussen till jobbet imorgon. Så Erica, det här är till dig. Nu hoppas jag att du är inne och läser ;) -
 
1
Erica

Nu har jag läst! 😘