San Agustin

En av dagarna tog några av oss en promenad utmed strandpromenaden bort till San Agustin, där vi bodde förra året. Jag har redan visat lite bilder från själva strandpromenaden, men nu kommer resten!
 
 
Som jag visade i ett tidigare inlägg finns det så vackra skapelser av sand på vägen, och här är ytterligare två stycken när du kommer fram till San Agustin. Hur fantastiska är dom inte? Så fint att folk går runt och vattnar dom också, så att dom ska hålla sig. Nåja, San Agustin var alltså stället vi bodde på förra året! Det var så mysigt att komma tillbaka dit, att få gå sista biten över den där lilla träbron innan du sätter fötterna på den lilla gångbanan som låg precis utanför vår grind. Det var så roligt att få se stranden vi sprang ner på varje dag för att ta oss ett dopp i det ganska kalla vattnet. Lite nostalgi över att gå förbi den gröna grinden där vi bodde förra året - självklart var vi tvungna att sticka in våra huvuden och kika vilka som bodde där nu. Vilken fantastisk plats. Och det var helt underbart att få se restaurangen vi skulle luncha på, som var hela vårt mål med den där promenaden. Boccalino!
 
Boccalino var en restaurang vi förälskade oss i förra året. Nästan varje dag gick vi dit och åt lunch, med tanke på att det låg ett stenkast ifrån vårt boende. Redan när vi bokade den här resan konstaterade vi att vi var tvungna att ta oss bort hit och äta i alla fall en gång.
 
 
Några ur vårt gäng tog taxi bort, så vi mötte upp dom vid restaurangen och fick samma lilla hörna vi typ ockuperade förra året. Det var så himla mysigt att få sitta där igen och ha utsikt över havet. Jag älskar ju att besöka och få uppleva nya ställen, men nästan lika mycket älskar jag att få åka tillbaka till platser jag redan har varit på. Jag är så himla nostalgisk av mig och saker får snabbt en plats i mitt hjärta. Jag älskar att återvända och få uppleva allt igen, att få bläddra bland alla minnen jag har i huvudet och reflektera över hurvida det ser likadant ut eller om något har förändrats. I det här fallet var allting exakt likadant, och det kändes nästan som att tiden hade stått stilla. Där satt jag på min stol, exakt ett år senare, men det var som att jag aldrig åkt därifrån. Älskade Boccalino, tack för alla minnen och tack återigen för en fantastisk lunch! Tyvärr hade ju jag fortfarande problem med munnen här och kunde knappt äta, men dom andra såg ut att njuta i alla fall ;)
 
Efter att alla ätit klart gick jag, Jonas och pappa ner på stranden en sväng. Vi stod där på i sanden i dom sista solstrålarna och tittade på en pappa och hans dotter som sprang runt och lekte på i vattenbrynet. En sådan enkel sak kan få mig att må så bra. Andra människors lycka sprids till mig och jag blir alltid så glad över att andra också får komma iväg och semestra. Den här lilla flickan såg ut som att hon hade den roligaste dagen någonsin, och när dom senare gick förbi oss hörde jag att dom var svenskar. Inte för att det är direkt ovanligt med svenskar i San Agustin :)
 
Jag, pappa och Jonas började senare promenera hem medan resten hängde kvar ett tag och gick upp till köpcentret. Men promenaden hem sparar vi till ett separat inlägg - jag har alldeles för många bilder för att få plats med alla här :D
 
1
Amanda Jona [SPONTAN]

Alltså åh så underbara bilder! Blir inte bara lite ressugen, haha ;)

Svar: Men åh tack!! Ja det är livsfarligt att titta på bilder - och ännu jobbigare att redigera. Man längtar tillbaka alldeles för mycket ;)
Rebecca Adnell