Hämta energi

Varenda ledig dag jag haft dom senaste veckorna har jag tänkt att jag ska åka iväg någonstans. Hitta på något, bara för att få komma utanför dörren och tänka på annat. Men jag har liksom inte orkat. Jag har planerat det in i sista minuten, men sen när den dagen väl kommer slutar det med att jag hamnar i soffan istället och ligger där resten av dagen. Jag vet att det inte är bra, jag behöver rycka upp mig själv när jag känner så här, men det är så enkelt att bara strunta i det och trycka sig vidare till nästa avsnitt på serien jag är så uppslukad av. Man kommer till den där onda cirkeln igen.
 
Men igår, när jag var ledig, ställde jag klockan på 05.00. Jag trodde faktiskt inte jag skulle komma iväg, men jag tänkte att jag kunde ju i alla fall testa. Jag satte mig upp i sängen och var så nära på att lägga mig ner igen och strunta i det, men sedan fick jag en sekund av beslutsamhet och tog mig upp. Jag packade ihop kameraväskan och mina morgonstela ben tog mig ner till bilen. Björkvik var destinationen, för där vet jag att jag alltid mår bättre. Där vet jag att jag alltid åker hem med ett klart huvud och nyfunnen energi. Jag kände mig redan lite piggare på vägen dit, bara av vetskapen att jag snart skulle få omslukas av vår vackra skärgård. Den platsen jag älskar allra mest, den platsen som får allting att verka bättre. Och så fort jag öppnade bildörren och kände doften av hav andades jag ut för första gången på länge. Jag strosade ner mot klipporna, och det första jag märker är att kamerabatteriet är så gott som dött. Väldigt, väldigt orutinerat. Men jag skyller på att jag inte rört kameran på nästan två veckor. Vi tog en liten semester från varandra. Men faktum är att det gjorde inte så mycket. Jag hade självklart sett fram emot att få fota lite, att få springa där fram och tillbaka på dom hårda klipporna och glömma bort omvärlden, men i slutaändan blev det nog nästan bäst så. Jag gjorde några tappra försök till att få till ett par bilder, men efter ett tag gav jag upp och satte jag mig ner. Jag bara satt där i över en halvtimma och stirrade ut över vattnet. Lyssnade till vågorna som slogs emot stenarna. Torkade bort en och en annan vattendroppe som stänkte upp på mina byxor. Frös av dom kalla morgonvindarna och njöt dom ensaka gångerna solen valde att titta fram. Och medan jag satt där och tog in allt runt omkring mig släppte jag in dom här tankarna jag försöt knuffa undan så länge. Jag behövde det. Det känns fortfarande inte helt bra, men just den stunden var så nödvändig.
 
Anledningen till att jag åkte ut så tidigt var just för att få vara ensam. Det här är en populär plats under sommarmånaderna och även fast det kanske inte var badväder idag visste jag att folk skulle dyka upp fram på dagen. Och jag behövde få vara helt själv ett tag. Det är inte riktigt samma sak när man sitter hemma, även om jag är ensam då med. Ibland behöver jag den där närheten till naturen, och ända sedan farmor gick bort dras jag hela tiden till Björkvik. Det är det enda stället jag känner mig närmare henne på, och hela den grejen är också någonting som ligger och gnager. Någonting jag måste ta tag i. Det har gått över ett år, men jag är fortfarande inte över det. Ibland känns det som att jag inte ens har påbörjat bearbeta sorgen. Det är också en sådan sak som är lättare att inte tänka på, även fast jag vet att jag behöver ta tag i det någon gång. Jag kände mig ändå mycket starkare när jag väl gick därifrån. För några år sedan hade jag aldrig trott att en halvtimmes terapistund vid havet hade gjort någon skillnad, men för mig gör det verkligen det. Jag mår så mycket bättre efteråt.
 
björkvik
2
Ida - foto & häst

Åh så vackra bilder!! :)

Svar: Taack Ida! :)
Rebecca Adnell

Amanda Jona [FOTOGRAF]

Åh så härligt att du kom iväg! Såg verkligen ut som ett fantastiskt ställe att samla energi på, och vilka fantastiska bilder! :)

Svar: Tack! :)
Rebecca Adnell