En längtan om att få ge sig ut i världen

Just nu är resor det enda jag har i huvudet. Jag googlar, läser bloggar och kollat videoklipp på folk som är ute och ser sig omkring i vår vida värld, och en glöd tänds inom mig - starkare än jag någonsin känt förut. Jag vill också ge mig ut. Det finns så mycket att se där ute och jag kan omöjligt vara nöjd med mitt liv om jag inte får komma ut och upptäcka saker. Vad är meningen med detta stora jordklot om jag inte får se det?
 
Jag och två av mina kompisar har pratat om att åka ut och resa ända sedan vi gick på gymnasiet. Förra hösten tog vi tag i saken och började planera lite mer ordentligt - vi började titta på resemål och listade upp saker vi ville göra och platser vi ville se. Det finns så mycket och det är omöjligt att se allting på en gång, även fast man skulle vilja. Men just nu när vi är i det här planeringsstadiet är det som att jag bara väntar på att något ska hända. Jag bara väntar på att få sätta mig på ett flygplan som tar mig härifrån, ut på nya äventyr.
 
 
Ingenting är fastspikat än. Ingenting är bokat. Men jag är helt säker på att vi kommer att komma iväg, tillslut. Det är bara mycket som måste gås igenom och saker att komma överrens om - det är inte lätt när det gäller tre personer med helt olika mål och drömmar. Men man får kompromissa och hjälpas åt och då går allting tillslut. Och som jag känner just nu så spelar det ingen roll vart vi åker, bara att vi åker. Jag vill bara komma iväg och påbörja mitt liv, för just nu känns det som att jag lever lite på standby, i väntan på bättre tider. Jag har velat ge mig ut och resa så länge jag kan minnas, och nu börjar jag verkligen känna mig redo. Det är inte längre "en vacker dag..." utan det är nu, snart.
 
Det är fantastiskt att bara fantisera om platser man vill besöka. Jag har suttit nu i flera dagar och samlat på mig information, googlat och läst om allting som finns att hitta. Backpacker-tips, bästa sättat att ta sig runt och hur man lever varje dag på en tajt budget, vilka stränder man ska prioritera i Australien och vilken glaciär som är roligast att besöka på Nya Zeeland. Jag har fyllt flera dokument med information och ändå får jag aldrig nog. För mig som älskar att dokumentera och planera saker är det här minst lika roligt.
 
 
Jag har alltid haft min bucketlist i huvudet, jag har alltid vetat vad jag vill göra. Men jag älskar att skriva listor och få bocka av dom, så nu har jag faktiskt börjat skriva ner allting jag vill göra. Min alldeles egna bucketlist, och jag kommer nog att publicera den här på bloggen också. Och bara genom att fantisera och drömma sig bort gör mig alldeles sprallig. Jag kan se mig själv dyka i det stora barriärrevet och få uppleva solnedgången i Grand Canyon - för jag är verkligen fast beslutsam om att göra allting jag vill göra. Livet är alldeles för kort för att slösa bort det. Och när andra nöjer sig med att fokusera på karriär och familj så vill jag ut och se världen. Alla har olika drömmar, men alla borde lägga lite extra vikt i att uppfylla dom. Man lever bara en gång, och min största önskan är att få resa världen runt och få uppleva alla dessa magiska platser som gömmer sig där ute.
 
Jag har säkert nämnt det någon gång, men min pappa var ute och reste mycket när han var ung. Det känns som att han har varit överallt och han kommer fortfarande med historier som jag aldrig har hört. Han spenderade flera månader i Nya Zeeland, och det bidrar väldigt mycket till att jag vill åka dit. Jag har hört honom berätta om det och nu vill jag också uppleva det. Förra året, när min farmor gick bort och vi gick igenom hennes lägenhet, hittade jag massa gamla brev som pappa hade skickat hem när han var ute och reste. Jag läste några redan då, och jag läser om dom idag. Och jag blir lika glad och pirrig varje gång jag plockar upp ett nytt kuvert. Vart var dom den här gången? Vad för roligt skriver han om nu? Det är undebart att få en inblick i någon annans resa och det ger mig så mycket inspiration och kraft till att göra det själv. Jag vill, jag kan, jag ska.
 
4
Matsdotter

Det är ju helt fantastiskt att få drömma, börja planera och sen faktiskt få komma iväg. En resa ger så mycket mer än bara själva resandet :)
Ska bli kul att få hänga med här i bloggen när du kommer iväg!

Svar: Ja men det är ju det! Tycker det är lika roligt att planera och få drömma sig bort :D Tack, vad roligt! <3
Rebecca Adnell

Malin

Vad roligt att ni planerar :) känslan när man har betämt att man ska åka är väldigt speciell, förväntansfullt pirrig :)

Svar: Ja det är så himla härligt! :D
Rebecca Adnell

Meg

Jag känner igen mig SÅÅÅ väl! Har en resa till LA bokad i vår, men kollar redan på andra destinationer att åka till efter det, haha

Svar: Åh vad häftigt! LA är ett av ställena jag drömmer mest om att åka till! :D Men jag förstår känslan, jag ska till Gran Canaria i mars men det räcker inte på långa vägar - man vill se mer och mer och mer!
Rebecca Adnell

Josäfin Andersson

men åhhh relaterar!! Vill bara boka något så att man har ngt att se fram emot :D

Svar: Eller huur! :D
Rebecca Adnell