Home away from home

Ramundberget. Ett ord som får hela min kropp sprätta av glädje. Ett namn på en plats som gör mig så där lycklig som samtidigt känns som en omöjlighet. Det borde inte gå att vara så glad över en plats. Men det är jag verkligen. Så himla tacksam, till min mormors pappa som köpte en tomt uppe i härjedalens vackra björkskog och byggde en egen stuga. Så tacksam för att den finns kvar i släkten, och att jag har fått privilegiet att spendera både sommar och vinter där ända sedan jag föddes. Det går inte att sätta ord på vad den lilla byn betyder för mig, men det är magiskt. Och jag är också tacksam för att den här platsen har format mig till den jag är idag. Jag hade många kompisar i skolan när jag var mindre som alltid åkte iväg på solsemester och kom hem så där solbrända och fina. Jag kom hem med myggbett över hela kroppen. Klasskompisar som till och med åkte utomlands under påsklovet. Jag åkte upp till en stuga där vägen är avstängd på vintern och det enda sättet att ta sig fram var att åka längdfärdsskidor fram och tillbaka till parkeringen. Vatten som hämtas ur bäcken. När mörkret faller är dom enda ljuskällorna från stearin- och värmeljus. Det här med att behöva hoppa i skorna när du behöver gå på toa då utedass är den enda möjligheten. Mobiltäckning var att glömma, och 3G-nät likaså. Du är helt avskärmad från omvärlden, och även fast jag har varit avundsjuk på kompisar som har fått åka och bada i klarblått vatten är jag idag så tacksam över att jag har fått växa upp på den platsen. I dagens samhälle är det väldigt lätt att ta saker för givet, men i och med att jag har fått leva som vi gör där uppe tror jag det har bidragit till att vi alla ser på saker på ett annat sätt. Man blir lite påmind om hur bra vi har det när man inser att det är många i andra länder som lever som vi gör där uppe, och vissa ännu värre. 
 
Avundsjukan har försvunnit sedan länge, och nu vill jag åka upp dit. Jag vill stanna kvar längre och längre och det blir bara jobbigare varje gång jag måste åka därifrån. Jag vill inte ha in el i stugan, jag vill inte ha rinnande vatten. Jag vill ha kvar det precis så som det är, för att det är så det alltid har varit. Det är inte alltid en dans på rosor, men det är det som är själva poängen. Det skadar inte att få kämpa lite för att leva ibland. Det är något charmigt över att vakna upp en morgon runt påsk och inse att det är fyra grader varmt i rummet, och att det tar minst en timme innan värmen stigit eftersom det enda hjälpmedlet du har är en liten kamin. Det är mysigt att befinna sig mitt ute i ingenstans, omringad av dessa vita björkar och ett stenkast från Ljusnan. Det är mitt allra finaste paradis, mitt lilla Ramundberget ♥
 
 
Den här skruttiga lilla grusvägen betyder mer för mig än vad jag någonsin kan berätta. Ramundberget ligger verkligen vid vägs ände, och när den här lilla vägen tar slut tar den enorma skogen vid istället och sträcker sig hela vägen bort till Norge. Jag genomgår samma fas varje gång jag sätter mig i bilen och ska åka upp hit. När jag lämnar Stockholm tycker jag att jag är sprallig och förväntansfull. Den dubblas ungefär när jag kommer halvvägs, tripplas när vi kommer fram till Funäsdalen som bara ligger drygt två mil från stugan, men när asfalten övergår i denna grusväg finns det inga ord som kan förklara hur jag känner. Den där lyckan som sprudlar i kroppen när bilen går över det sista kröket och man äntligen ser stugans topp bland träden. Det slår aldrig fel. Det är en underlig känsla av att komma hem, ett plötsligt lugn som lägger sig i kropp och huvud och alla måsten bara rinner av. Det är en plats att vila upp sig på, att få andas ut efter ytterligare ett häktiskt år i huvudstaden.  Och jag önskar verkligen att jag fick chansen att komma upp hit oftare, för hur många ställen jag än besöker på detta jordklot finns det ingen plats jag mår så bra på som just här
 
Vår älskade, underbara stuga. Mittendelen byggdes till i efterhand, men dom två mörkare stugorna har stått stadigt sedan min mormors pappa byggde dom helt själv
Min lilla skrutt, som trivs lika bra här uppe som jag gör, där hon ibland får springa fritt utan koppel och trassel och bara njuta av friheten, precis som den känslan vi alltid upplever
Den här skylten vet jag att jag har visat förut, men jag blir alltid så glad av att se den. Vårt lilla Strömbäcken, vår egna lilla dal med grannar du kan räkna på en hand. Den här skylten representerar så mycket mer för mig än bara en plats. Det är vårt alldeles egna lilla drömställe 
Vår lilla bäck som hjälper oss att överleva år efter år. Någonstans högt uppe på fjället utgår den här bäcken från en sjö, som sedan rinner hela vägen ner till Ljusnan. Någon gång vill jag följa bäcken hela vägen upp, bara för att se vart man hamnar.
Och dessa underbara, fantastiska björkar. Lika vackra och starka varje år ♥
1

Oh those summer nights

Alltså åh, vad jag älskar att vara inne i Stockholm varma sommarkvällar. Har haft en helt fantastiskt mysig dag inne på Gröna Lund och även fast det slutade med att vi inte åkte någonting hade vi roligt ändå. Vi körde femkamp, som egentligen blev en åtta-kamp, och jag lyckades till och med knipa åt mig andraplatsen. Vissa spel fick jag flest poäng av oss i vårt lilla gäng på fyra, och andra grenar kom jag överlägset sist i. Lite blandat med andra ord, men jag skyller på att jag inte brukar göra sådant här ;) Riktigt roligt var det i alla fall, och när vi tog färjan hem lyste solen upp hela Stockholm i sitt vackra kvällsljus <3 
 

Sneak peek

Det här med att tiden ska räcka till allt man vill göra, ja det är ju inte alltid så lätt. Det känns som att jag kan sitta och planera i flera timmar hur jag ska lägga upp mina dagar, men det blir aldrig som jag tänkt ändå. Det är många måsten jag sätter på mig själv, men som jag sedan sopar under mattan för att det kommer upp något roligare. Jag har lite redigeringsjobb att ta tag i, och även alla bilder från fjällen. Och det är inget jobbigt måste, utan jag vill verkligen få klart allt så att jag kan visa er - jag har verkligen haft det hur underbart som helst, och kameran har fått gå varm alla dagar. Men idag har jag varit på jobbet hela dagen, och efteråt åkte jag och handlade med brorsan och sedan bänkade vi oss framför tv:n för att kolla in det senaste Game of Thrones avsnittet. Hur pepp?! Jag har kollat igenom alla säsonger igen och såg alltså sista avsnittet av säsong 6 igår, när jag kom hem. Och jag satt nästan och studsade här i min datorstol, så exalterad var jag. Imorse gick jag förbi hur många posters som helst som gjorde reklam om den nya säsongen, och det kändes nästan lite som ett hån. Jag skulle vara tvungen att ta mig igenom en hel arbetsdag innan jag fick se... Men min tur kom tillslut den också, och jag kan enkelt säga att det var länge sedan jag var så här spänd över en tv-serie, haha. 
 
En annan liten rolig sak, som jag vill skriva ner mest för att minnas själv i framtiden, var något som hände på jobbet idag. Jag pendlar ju fortfarane mellan någon slags skräckblandad förtjusning, men ibland skiner dom där ljusglimtarna igenom och allting känns så bra. Jag hjälpte en kund idag och han visade enorm tacksamhet redan i butiken, och konstaterade att det  var mycket trevligt att handla av mig. Bara det gjorde hela min dag. Några timmar senare trillade det in ett mejl på jobbmejlen där han återigen tackade och förklarade att han var mycket nöjd med hjälpen han hade fått. Bara det att kunden visar uppskattning i butiken är för mig helt underbart, men att vissa faktiskt är så pass nöjda att dom åker hem och skickar iväg ett mejl - det är helt obeskrivligt. Det där lilla mejlet höjde mig till skyarna idag och efter att ha jobbat i bara två månader är jag fortfarande ny och kan känna mig väldigt osäker ibland, men det är sådana här saker som gör att allt är värt det. Och för att inte tala om att självförtroendet stiger lite också - det visar ju på att man i alla fall gör någonting rätt. Tack, du kära kund, för att du gjorde min dag. Jag är precis lika tacksam. 
 
I och med att jag har jobbat hela dagen och även haft fullt upp efteråt har jag inte kommit så värst långt i redigerandet, men det kommer. Imorgon ska jag bege mig in till Gröna Lund med några kompisar, och på onsdag lär jag hänga i stallet hela dagen - äntligen! - och bara mysa med Mika och hästarna. Ja, fullt upp som sagt, men jag älskar det. Tillsvidare kan jag bjuda på en bild från en av kvällarna vi var och kikade in solnedgången. En helt underbar kväll <3 
 
1