En kort helg i Kalmar

Mitt på dagen i torsdags satte jag mig i bilen och styrde söderut. Jag kom ungefär två kilometer på motorvägen innan det blev totalstopp. Och jag som tyckte att jag varit ute i god tid och ville hinna före köerna - jag kanske borde åkt ännu tidigare? Min gps ledde om mig på lite småvägar fram till Södertälje och därefter flöt det på ganska bra igen. Ett till stopp blev det utmed vägen, men annars rullade det på hela tiden. Väldigt mycket bilar och det gick lite långsammare ibland, men tillslut tog jag mig fram till Kalmar! Isabelle och Emma skulle däremot inte komma hem på lite drygt två timmar, men det hade jag varit inställd på redan från början. Jag hade inte behövt vara där nere förrän 8 - halv 9 på kvällen, men dels ville jag hinna innan dom allra värsta köerna och dels ville jag ha den där friheten att kunna stanna överallt. Det  blev inte alls många stopp på vägen däremot, men efter att jag kastat i mig lite middag på Max åkte jag istället över till Öland. Det hade varit planen från början, om det inte hade tagit alldeles för lång tid ner.
 
Alltså, det här med att åka på roadtrips är ju det bästa jag vet. Ännu bättre, har jag upptäckt nu, är om jag är helt själv i bilen och jag får åka precis vart jag vill och stanna hur länge jag vill på olika platser. Jag hade tagit sikte på Öland redan innan jag åkte - jag ville verkligen dit, även om det bara blev en halvtimme. Jag ville ut till havet, ut till den där fantastiska friheten. Så fort jag rullade ut på Ölandsbron fick jag uppleva den där galna känslan igen, när det bara sprudlar i kroppen och jag får svårt att sitta still. Blodet rusar fram och tillbaka och upp och ner och jag blir så exalterad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Så fort jag parkerade bilen på en liten gata och gick mot havet kände jag en sådan obeskrivlig lycka. Just det ögonblicket, i den stunden, var hela resan värt det. Det spelade ingen roll att jag hade fått sitta i köer och ligga bakom långsamma husvagnar. Det gjorde ingenting att det hade tagit längre tid än vad jag planerat. Hade jag bara fått spendera fem minuter på den där bryggan och sedan behöva sätta mig i bilen och åka hem till Stockholm igen hade det inte spelat någon roll. Vilken jäkla energikick jag fick.
 
 
Ibland är det inte mycket som krävs för att man ska få känna sig levande. Jag gick fram och tillbaka på den här bryggan några gånger. Jag satte mig ner och njöt av den starka vinden som fick håret att flyga åt alla möjliga håll. Jag la mig ner och lyssnade till ljudet av vågorna som slog in mot stranden. Jag var helt ensam och ändå kände jag mig så bekväm. Så nöjd. Som jag skrev i tidigare inlägg så har den senaste månaden varit väldigt häktisk, men när jag satt där och blickade ut mot horisonten var det som om allting bara försvann. Batterierna laddades om och jag kände mig piggare och starkare än någonsin. 
 
Jag tycker det är lite fascinerande hur en sådan liten sak kan få så stor effekt. Vad är det med havet som gör mig så himla lycklig? Hur kan det vara att den lilla stunden där på Öland gav mig så mycket ny energi? Vad det än är, så är jag så himla tacksam. Tacksam för livet, i det ögonblicket. Tacksam över att jag har möjligheten att åka iväg på sådana här grejer. Tacksam för att havet existerar, och tacksam för att det gör mig så glad. För att en sådan liten sak kan få mig att må så bra. 
 
 
Dom tjocka, gråa molnen blåste bort och lät solen hitta ut efter ett tag. Vinden avtog och det såg ut att bli en mysig kväll - hur taggade tror ni jag var på att åka därifrån? Jag skrev till Isabelle och Emma på skoj att dom kunde komma ut till mig istället för att jag skulle åka in till Kalmar. Några sms senare satte jag mig i bilen igen, åkte över till fastlandet och plockade upp dom två innan vi åkte över Ölandsbron en andra gång och åkte tillbaka till samma plats. Vi strosade utmed stranden ett tag där jag och Isabelle gick med näsorna i marken och letade efter glasbitar. Solen sjönk allt mer på himlen och i det ögonblicket var jag nästan ännu lyckligare. Öland. Strand. Hav. Tillsammans med två av mina bästa kompisar. Helt jädla oslagbart, helt enkelt.
 
Under fredagen kom även Erica ner efter en himla massa tågstrul, och midsommarafton spenderade vi hos Isabelles mormor och morfar som bjöd på mat och trevligt sällskap. Lördagen bjöd på väldigt blandat väder, en tur till Kalmar Slott och ytterligare ett besök på Öland. Det visar jag mer om i andra inlägg, annars blir det här alldeles för långt ;) Vid åtta igår kväll satte jag mig återigen i bilen och rullade hemåt, då jag skulle jobba idag. Det var väldigt tråkigt att behöva åka hem, då både Emma och Erica skulle stanna kvar i Kalmar några dagar till. Jag skjöt upp hemresan alldeles för länge egentligen, men jag hade turen på min sida den här gången och var i stort dett själv på vägarna när jag väl åkte hem. Inga köer och inga långsamma husvagnar, haha ;) Men trots att det blev en ganska kort tur i Kalmar har vi ändå haft det hur mysigt som helst och jag är väldigt glad över att jag åkte. Att hänga med dessa tre människor är bland det bästa jag vet ♥
 
4
Marie Bergman

Fina bilder!

Svar: Tack snälla!
Rebecca Adnell

Elisa Lagerstedt

Åh så vackra bilder!!

Svar: Tack! :D
Rebecca Adnell

Simon G

Håller med roadtrips är väldigt kul! Fina Ölandsbilder med! :)

Svar: Tack! :)
Rebecca Adnell

Maria Linnea

Vilket underbart inlägg, och förstår känslan du beskriver, helt underbar! Ska själv åka iväg på en liten roadtrip med en kompis nästa vecka, kan inte sitta still jag är så pepp på det haha! :D

Svar: Tack! Åh så härligt, hoppas du får en fantastisk roadtrip! Det är verkligen bland det härligaste som finns :D
Rebecca Adnell