London, we meet again

Förra helgen flög jag och mina kompisar över till London. Bara för en natt, men oj vad värt det var. Och så roligt vi hade. Det var faktiskt första gången alla fyra var samlade i London igen sedan 2015, då Erica tyvärr har haft fullt upp med plugget och inte haft möjlighet till att följa med dom senaste gångerna. Och absolut ingenting kan beskriva min fullständiga lycka över att alla fyra kunde följa med den här gången. Det var liksom pricken över i:et bara det. Ingenting får mig att må lika bra som när vi alla är samlade. Det är på riktigt det bästa jag vet.
 
Dagen började väldigt tidigt på lördagsmorgonen då alarmet ringde vid 02.30. Jag och Erica fick skjuts in till centralen av pappa där bussen ner till Skavsta gick ifrån, och väl nere på flygplatsen mötte vi upp Emma och Isabelle. Flyget lyfte runt halv sju vilket gjorde att vi var framme på Stansted ganska tidigt. Väl inne i London sökte vi upp ett Primark typ det första vi gjorde. Jag tror att vi alla hade hype:at Primark och det slutade med att vi gick runt där inne i över två timmar. Det är helt klart ett rekord. Okej att vi brukar kunna hänga där inne ett tag, men det här var nästan lite överdrivet länge ;) Sedan letade vi oss vidare till ett Pizza Hut och käkade lunch innan vi tog oss till hotellet. Där hängde vi ett tag tills det var dags för dagens höjdpunkt, och själva anledningen till vår London-vistelse. KonsertSurpriiiise, va? :D
 
 
Bandet heter Young Kato och vi har följt dom här sedan vi såg dom som förband hösten 2014. Vi såg dom inget mindre än 6 gånger på samma turné, faktiskt, hehe... Och efter det var vi ju helt fast. Dom tog oss med storm och jag har nu sett dom totalt 13 gånger, tror jag att vi kom fram till. Jag och Isabelle var och såg dom i oktober förra året, om någon minns det. Det är verkligen ett utav mina absoluta favoritband, och därför var den här resan ganska hjärtskärande. Tidigare i år fick vi veta att dom skulle splittras och därför hålla en sista avskedskonsert. Jag släppte precis allting och bestämde mig i samma minut - det fanns ingenting som skulle kunna hindra mig från att åka på det här. Aldrig någonsin. 
 
Man kan ju tycka att jag är van vid att ta farväl av favoritband - det  har väl hänt för många gånger nu egentligen. Men det blir aldrig lättare. Varje band har haft en sådan speciell plats i mitt hjärta, och det här var mycket värre än vad jag hade trott. Jag hade inte räknat med att bli så här ledsen, men ju närmare konserten vi kom desto sämre mådde jag. Och när vi väl stod där och vinkade av dom för sista gången så brast hjärtat i ytterligare tusen bitar. Jag har gått på väldigt många konserter under dom senaste åren, men aldrig någonsin har jag fått uppleva samma power och känsla och ren glädje som jag gör varke gång jag ser Young Kato. Det var det som fick mig att fastna från början - stämningen dom lyckades skapa från scenen. Även fast det aldrig varit jättemycket folk inne i lokalen var det ändå ren och skär magi. Dom hade verkligen något speciellt, och jag är uppriktigt ledsen över att dom väljer att lägga av. Men samtidigt har det varit en ära att få följa deras resa så här långt och jag kommer garanterat att bevaka varenda en, och innerst inne hoppas att jag får se dom någon gång igen, i framtiden.
 
Vi gick fram till sångaren i bandet, Tommy, efter konserten. Han sken upp lika mycket som tidigare gånger när han fick syn på oss. Aldrig har jag mött en mer ödmjuk och gullig person. Hans tacksamhet över att vi väljer att flyga från Sverige är vad som gör det värt det. Att åka över till England har aldrig varit någon stor sak för oss, vi har gjort det så pass många gånger nu, men han blir så glad varje gång. Så tacksam. Det var fantastiskt att få prata med honom en sista gång och säga hejdå ordentligt, och vi bjöd även på lite klassiskt svenskt godis. Det är lite av en standard, för vi måste ju visa upp vad vi har att erbjuda här i norden ;) Efter det hängde vi med bort på efterfest där jag, Emma och Isabelle stod i ett hörn i några timmar och skrattade åt alla andra innan vi återvände till hotellet för en efterlängtad sömn. Då hade vi alla varit uppe i ganska precis ett dygn och var lite lagom trötta, men jisses så roligt vi hade det. Vi har gjort många konstiga och galna resor för våra band, men det är alltid värt det. Jag har inte ångrat en enda sak, för allting har alltid lett till någonting helt fantastiskt. Nu fick vi ytterligare en resa att minnas och ett underbart avslut. Young Katos sista gig kan ha varit det bästa giget jag någonsin varit på. Vanligtvis är stämningen helt galen, men det här var något ännu mer speciellt. Det går verkligen inte att förklara hur lyrisk jag kände mig när jag stod där inne och skrek halsen av mig till alla låtar. Allting kändes så perfekt. Jag kan verkligen inte beskriva med ord hur mycket jag kommer att sakna det här bandet, och hur oerhört tacksam jag är för allt dom har gett oss under åren. Tack Young Kato, för allt.