Gran Canaria 2017

Jag tänkte börja med en liten sammanfattning av hela resan, och senare dela upp saker i enskilda inlägg och lägga mer fokus på vissa grejer. Men jag vill ändå ha en liten överblick av allting, mest för att det är roligt för mig att kunna gå tillbaka senare.
 
Den 11 mars blev vi upphämtade här hemma av min mormors man som så snällt lekte taxi och skjutsade ut oss till Arlanda. Väl där mötte vi upp min farfar och efter en macka/brownie/dricka var det dags att hoppa på planet. Förra året bokade vi resan med Ving och flög med Thomas Cook, och alla blev lite smått chockade över hur stort planet var. I år åkte vi med Apollo och Norweigan vilket var ett vanligt mindre flyg utan inkluderad mat, MEN efter ett tag lyckades vi i alla fall komma ut på deras wifi och då blev allting mycket bättre. Jag har flugit med Norweigan en gång tidigare till London, men då fick jag det inte alls att funka... ;) Flygresan var lång och aningens tråkig och så fort jag vaknade den morgonen kände jag att jag hade ont i halsen, så jag försökte sova mesta delen. Vad annars ska man göra på en 6 timmars lång flygresa? Jag beundrar verkligen alla som orkar sitta på ett plan i elva timmar. Stora applåder till er!
 
Vi landade i Las Palmas runt elva lokal tid och därefter var det bara att hämta upp väskorna och lokalisera bussen. Det jag gillar är att alla resebolag står vid utgångarna och pekar åt vilket håll du ska, så man slipper i alla fall irra runt och leta över hela flygplatsen. Förra året fick vi hänga vid bussen i över en halvtimme för att vänta in alla andra, men i år gick det mycket smidigare och snart rullade vi ut på motorvägen som skulle ta oss ner till Playa del Ingles. Det var en konstig och lycklig känsla när jag satt där och blickade ut över palmerna som omringade den asfalterade vägen. Jag var äntligen här, efter nästan ett års väntan. Vi bokade förra sommaren och det var inte förrän bara några veckor innan avresan jag började förstå att jag äntligen skulle få åka tillbaka. Värmen, solen, palmerna, havet. Det var dags nu.
 
Vårt lilla gäng! (+ pappa som inte var med den här kvällen)
 
Förra året bodde vi på ett lägenhetshotell som låg precis vid havet. I år var det lite mer Stig Helmer-charter-resa och vi bodde på ett ordentligt hotell, fast med små lägenheter istället för enstaka rum. Corona Blanca var vårt hem under veckan och det är alltid lika spännande att öppna upp dörren för första gången - du läser recensioner och tittar på bilder online, men du vet egentligen aldrig hur det kommer att vara förrän du kommer dit. Vi fick sitta och vänta lite på att rummen skulle bli klara innan vi fick gå in, och under den tiden hann min pappas faster och hennes man kika förbi. Vi var där samtidigt som dom förra året också, men nu bodde vi på olika ställen.
 
När vi väl fick checka in sprang vi upp till rummen och möttes av en väldigt positiv överraskning. Det var mycket fräschare än vad jag hade räknat med och balkongen var större än jag trott - en stor balkong är alltid uppskattat! Corona Blanca, stort tack för en fantastisk vecka! Jag trivdes superbra i vår lilla lägenhet. Jag och brorsan hade en egen lägenhet och bredvid oss hade vi mamma, pappa och farfar. Lägenheterna låg vägg i vägg och vi kunde enkelt kika över balkongräcket och prata med varandra. Vi bodde på sjätte våningen och hade utsikt över Playa del Ingles med havet i bakgrunden. Helt fantastiskt läge. Så fort vi packat upp och installerat oss i lägenheterna bytte vi om till badkläder och sprang ner till poolen, vilket också var helt fantastiskt. Det fanns massvis med solstolar att låna och för dom som inte ville ligga och sola fanns det en poolbar med både mat och dricka. Dom första dagarna var det upp mot en 30 grader varmt och jag hade verkligen aldrig mått så bra som jag gjorde när jag låg där på min solstol och sög upp värmen.
 
Innan vi åkte ner lovade vi oss själva att vi skulle göra mer saker den här gången, men som vanligt så blir det inte riktigt som man planerat. En vecka går väldigt fort och jag, i alla fall, dras mellan att vilja göra saker och att vilja ligga vid poolen och bli brun. Man skulle egentligen vilja vara nere två veckor - då kunde man slöa den första veckan och hitta på annat den andra veckan. Inte för att jag klagar över en vecka, nej nej. Och vi gjorde ändå några saker - vi tog en båttur som jag kommer att skriva mer om sen, vi promenerade bort till sanddynorna - jag gick dit en gång till också - och vi tog även en promenad bort till San Agustin där vi bodde förra året. Så vi gjorde i alla fall mer än förra gången, och jag är verkligen supernöjd ändå med vår vecka. Det är roligt att utforska en ny plats, men vad vi alla behövde var nog bara att slappna av och inte ha några krav på oss själva. Det blev mycket poolhäng, men det var nödvändigt. Och det känns så himla okej.
 
 
Jag har verkligen haft en helt fantastisk vecka. Nu när jag tänker tillbaka på det känner jag mig bara så himla lyckligt lottad som faktiskt får chansen att komma ut i världen och uppleva saker. Jag minns känslan av att vakna upp på morgonen och inse att det skulle bli ytterligare en fantastisk dag. Jag minns hur bra jag mådde när jag hoppade ner i poolen och jag minns hur underbart det var att gå utmed stranden den där tidiga morgonen då jag begav mig iväg själv på en fotorunda. Allting sitter kvar så tydligt i huvudet och jag blir helt sprallig i kroppen av att bara tänka på det.
 
Dom första dagarna hade vi som sagt upp mot 30 grader varmt och inte ett enda moln på himlen. De sista dagarna var det tyvärr inte lika varmt, det pendlade mellan arton och tjugofem grader och molnen växte sig större på himlen. Natten innan vi skulle åka hem hade Jonas suttit uppe och tittat på hur regnet hade forsat ner, och efter att vi kommit hem såg jag på Facebook hur folk la upp videoklipp och bilder på värsta stormen. Så vi hade väl lite tur ändå att vi åtminstone inte fick dåligt väder under tiden vi var där. Jag hade gärna tagit trettio grader varje dag, men hellre arton och lite molnigt än ett ordentligt spöregn. Det får vi tillräckligt av här hemma. Jag har inte mycket att klaga på under den här resan, förutom min förkylning som kom så extremt olämpligt. På lördagsmorgonen vaknade jag upp med halsont som bara blev värre och värre. Snuvan höll sig okej, men huvudvärken kröp fram då och då och febern bröt ut vissa kvällar. Eftersom jag valde att knapra värktabletter och ignorera allting - jag tänkte inte låta en förkylning stoppa mig den enda veckan jag var på solsemester - och både badade och solade och höll igång trots feber och halsont blev det bara värre och i slutet på veckan hade jag så mycket problem med blåsor i munnen och inflammerat tandkött att jag knappt kunde prata. Jag hade inte kunnat äta ordentligt på hela veckan och även fast det kändes helt okej när jag satt där nere, inser jag nu i efterhand att jag förmodligen hade orkat så mycket mer om jag hade varit frisk. Men men, det är väl sådant man får ta ibland. Och det hade ändå kunnat vara värre.
 
Nu är det ju som sagt den där tråkiga perioden direkt efter att man kommer hem, då man egentligen bara vill åka tillbaka. Jag är både lycklig och ledsen, det är så många blandade känslor som far genom kroppen. Vetskapen om att pappas faster och hennes man - och ett annat par vi umgicks med väldigt mycket - sitter kvar där nere i solen gör det ju inte riktigt bättre. Men även fast jag är ledsen över att vara hemma igen känner jag mig ändå så glad över att jag fick uppleva det, och så himla tacksam för min farfar som bjöd oss i år igen. Vilket människa han är ♥ Och tack till min familj och alla andra som var med och gjorde den här veckan helt underbar! Och nu är jag ännu mer taggad på att lära mig spanska!
 
Nu är det bara att hålla utkik här i bloggen efter fler inlägg - jag har som sagt så många bilder att visa och så mycket att berätta! :D
 
 
1
Iza Palm

Låter som en fantastisk vecka! Har du släkt där, eller är det bara en resa ni gör för semester liksom? :)

Svar: Bara semester! Min pappas släkt har semestrat mycket där nere under åren och nu har det blivit att vi har hakat på två år :)
Rebecca Adnell