Hem ljuva hem, heter det inte så?

Nu sitter jag återigen här framför min dator vid mitt skrivbord. Då och då slänger jag ut en blick genom fönstret och möts av den leriga skogen och den gråa himlen. Snöflingorna har fallit ner lite till och från under dagen och allt jag känner är; NEJ!
 
Väskan ligger på sängen, fortfarande orörd. Jag vet att jag måste packa upp, men jag kan verkligen inte hitta energin. Jag vet att jag borde duscha, jag vet att jag borde tvätta kläder. Ändå sitter jag kvar i min datorstol med ögonen fastklistrade på skärmen. I Photoshop dyker bild efter bild upp på ett soligt, strålande landskap med sanddynor och hav och god mat. Poolen och vågorna och dom lätta kläderna sitter kvar i bakhuvudet och jag kände mig så sur inombords när jag drog på mig vantar och mössa igår kväll för att ge mig ut på kvällsrundan med hunden. Är det så här det ska vara? Kyla och snö och lera? Jag vill inte gå med på det längre, det är bra nu. Det räcker.
 
Jag ska inte ljuga, det är klart att det är skönt att vara hemma. Det är skönt att få sova i min egen säng och få krama om vovven, men just nu känns allting verkligen så tråkigt. Det blir alltid så för mig när jag kommer hem efter en resa, att jag bara vill tillbaka. Det är ingenting som lockar här hemma när jag kan gå utmed en strand och känna det kalla vattnet forsta över fötterna, eller ligga vid poolen och känna hur solen bränner på huden. Varför ska jag sitta här hemma för när det är så mycket roligare där borta? Det är det värsta med att resa - att behöva åka hem. Det är min största nackdel, att jag alltid känner mig så tom och ledsen dom första dagarna innan jag kommer in i vardagen igen. Och känslan är ännu starkare nu eftersom jag kommer hem till enbart ångest och vetskapen att jag borde göra så mycket. Jag vet att det går över snart, men just nu vill jag bara tillbaka. Varje gång jag är ute och reser får jag upp ögonen för det mer och mer och bara känner i hela kroppen att det är det här jag gillar mest. Att få åka ut och se världen och uppleva nya saker, det är min grej.
 
Nu ska jag snart ta på mig vinterjackan och gå ut med hunden igen. Kylan och snön får mig bara att må dåligt, men det är mysigt att vara hemma hos vovven igen. Mormor hade kört över henne några timmar innan vi kom hem, och så fort vi öppnade dörren kastade hon sig ut och attackerade oss alla. Då vet man att man i alla fall har varit lite saknad, min fina lilla diva <3 Det enda positiva just nu är att jag äntligen börjar kunna äta ordentligt igen - min förkylning drog med sig mer problem i form av inflammerat tandkött och blåsor i munnen, så vissa dagar kunde jag inte ens prata utan att det gjorde ont, och ännu mindre äta. Nu kan jag i alla fall tugga utan att munnen ramlar isär, haha...
 
Jag sitter och redigerar bilder för fullt och jag har så mycket att visa och berätta för er, hoppas ni är taggade! :D
 
2
Iza Palm

SJUKT taggade, så kämpa på! :) Snart kommer det kännas fint igen. Och det är våffeldagen på lördag, så det är ju ett måste :D Härligt att bli attackerad av hundgos när man kommer hem dock, så himla fint och mysigt.

Svar: Yaay, tack :) Åh, är det sant? Våffeldagen? Hurraaa, nu blev jag lite gladare! Tack för den infon! :D
Rebecca Adnell

Iza Palm

SV: Ja! Den 25 mars! Bara värka i sig massa goda underbara våfflor. :D