Uppleva det i huvudet eller se det framför sig?

Jag har alltid varit en sådan person som älskar att läsa böcker. Redan när jag var liten och vi var iväg på semester brukade jag och mamma stanna till på olika loppisar och komma hem med massa hästböcker som jag slukade direkt. Intresset fortsatte och nu består 98% av mina böcker i bokhyllan av engelska böcker, vilket jag tycker är ännu roligare att läsa. Än idag kan jag läsa ut en bra bok på några timmar. Det kommer och går lite i perioder, ibland kan det gå flera månader utan att jag ens rör en bok och ibland kan jag inte sluta. Nu är jag inne i en period igen då jag ofta finner mig själv med en bok i handen.
 
Jag har också alltid varit en person som älskar att se på film. Det är inte ett lika stort åtagande som att läsa en bok, för nu behöver jag bara vika en timme eller två åt fantasivärlden i taget. Jag älskar att stänga ute omvärlden ett tag och bara fokusera på karaktärerna, jag älskar att ha allting framför mig. Det lämnar mindre åt fantasin, men det är så skönt ibland att bara få allting levererat. Det är helt underbart att få se karaktärerna springa omkring och vara alldeles på riktigt.
 
Sen har vi ju böckerna som blir film, där man får både och. Oftast är det som att få det bästa av två världar, om filmen speglar boken på ett bra sätt. Det har vi väl säkert alla varit med om - att en film blir en total besvikelse för att den var så olik boken. Men det finns dom där guldkornen, där allting bara passar in. Och det är den kombinationen jag gillar allra mest. Ingenting går upp emot att läsa en riktigt bra bok. Ingenting ger dig så mycket information och detaljer som texten på en vit sida. Inte ens en fyra timmars långfilm kan komma i närheten. Det är så mycket som uteblir när en bok blir till film, av förståeliga anledningar självklart, men det gör att du inte ser helheten lika bra. Det är alltid dom där småsakerna som ger dig en bättre förståelse som försvinner i en film. Det går bara inte att få med allting. Därför föredrar jag oftast att läsa böckerna, för att få ta in allting som är viktigt. Men samtidigt vill jag kunna se allting framför mig, jag vill kunna få all information på skärmen framför mig, svart på vitt, så att jag själv inte behöver tänka. Jag får en färdig bild av hur allting ska se ut.
 
 
Jag har verkligen tänkt på det här så mycket dom senaste dagarna. Som jag har nämnt tidigare så håller jag på att läsa om alla Harry Potter böcker, och det är en upplevelse i sig. Sexan och sjuan kommer jag ihåg väldigt tydligt då jag läste dom i högstadiet, men de tidigare böckerna minns jag knappt alls. Ettan och tvåan har jag väl läst någon mer gång i alla mina försök att ta mig igenom hela bokserien igen, men i övrigt är minnet suddigt. Och häromdagen läste jag ut den tredje delen i serien - en film jag har sett hundratals gånger men som fick en helt annan betydelse när jag fick med dom små detaljerna i text. Det var en sådan sjuk känsla - att någonting jag har sett så mycket helt plötsligt berörde mig på en mycket djupare nivå när jag läste boken. Jag stängde igen boken med tårar i ögonen och jag har aldrig gråtit till filmen. Jag la ifrån mig boken med tankar som virvlade runt i huvudet, saker jag aldrig reflekterat över när jag har sett det framför mig på skärmen.
 
Sen är det ju den andra ordningen - först läser jag boken, sedan ser jag filmen. Och även fast jag oftast föredrar att läsa boken så finns det vissa tillfällen då jag har kunnat gå ner på knä och tacka gudarna över att vi fick en filmatisering av en serie. The Hunger Games är ett exemplariskt exempel på ett sådant tillfälle. Jag fick första boken i julklapp året innan filmen skulle komma ut av min kusin som berättade hur fantastiskt fängslande den var. Jag slog upp första sidan i tron om att det skulle vara ytterligare en bra bok, men som man sedan lägger på hyllan och inte tänker mer på. Oj vad jag hade fel... Första boken läste jag nog ut under en dag eller två och åkte iväg och köpte dom andra två direkt. Under de kommande nätterna satt jag som fastklistrad i min säng med böckerna i handen och jag kunde inte sluta. Jag tappade totalt greppet om allting runt omkring mig, vardagen blev helt obetydlig och allting som betydde någonting var dessa karaktärer. Jag mådde så psykiskt dåligt när jag tog mig igenom den här trilogin, men samtidigt var det så gripande. Jag satt där med ångest klockan tre på natten för att jag hade läst klart, och sedan gick det flera dagar innan jag orkade plocka upp bok nummer två. Det är första gången jag har upplevt den känslan av att bli totalt besatt av en berättelse. När jag var klar med tredje och sista boken kändes det ett tag som att mitt liv hade tappat mening och eftersom jag inte alls var nöjd med slutet visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Eller jo, jag var nöjd med slutet, men det kändes så tomt. Det kändes som att dom sista sidorna inte hade någon betydelse, som att författaren hade tröttnat och bara kastat ihop ett avslut. Det fanns inga känslor. Och från den dagen väntade jag i åratal på att sista boken skulle bli film, så att jag skulle kunna få se det framför mig med mina egna ögon.
 
 
Och det blev bättre. Mycket, mycket bättre. När jag äntligen, fyra år senare, satt på biografen och fick se sista scenen kunde jag äntligen andas ut. Alltså oj, vad jag behövde det där. Där boken bara lämnade mig med en stor tomhet, fyllde filmen igen det och jag kunde äntligen lägga på locket och gå därifrån med en bra känsla. Jag behövde se karaktärerna framför mig, jag behövde se att allting faktiskt var bra. Och det är det jag menar med att böcker och filmer ofta kompletterar varandra, att det är en blandning av två världar som krävs för att känslan ska bli hel. Sedan finns det varianter där boken är helt fantastisk och filmen är värdelös, och tvärt om, men i många fall behöver jag båda delarna.
 
Jag vet att många kan välja mellan böcker och filmer, välja vad dom föredrar, men jag kan inte göra det på samma sätt. Även fast jag nästan alltid föredrar boken så är filmen grundläggande för helheten, i dom flesta fall. Det finns ingen bättre känsla än att förlora mig själv i en bok, men när jag fastnar för dom här karaktärerna och platserna finns det samtidigt ingentin bättre än att få se dom framför mig. När du läser en bok bygger du upp en bild av hur du tror att allting ser ut, medan på film så får du ser hur allting faktiskt ser ut. Jag kan inte ens beskriva känslan första gången jag fick se Katniss och Peeta på filmduken i biosalongen. Det var en absurd känsla, helt klart. Det var karaktärer jag hade följt hängivet igenom tre böcker, karaktärer jag hade blivit förälskad i, och att äntligen kunna få ett ordentligt ansikte till varje karaktär var för mig helt ovärderligt.
 
Ja där har ni hela min livshistoria, haha... Jag kan inte välja mellan böcker och filmer för båda delarna ger mig helt olika upplevelser. Jag är så glad att båda alternativen finns och jag är så glad över att allt fler böcker blir filmatiseringar idag. Men, en sak är viktigt - hur tydlig en film än är kommer du aldrig att få uppleva samma detaljrikedom som om du skulle läsa boken. Även om det är en positiv upplevelse, som Harry Potter var för mig, eller om det är en negativ upplevelse som Hunger Games, så rekommenderar jag alltid att läsa böckerna, alla dagar i veckan. Du missar så himla mycket om du inte gör det.
 
harry potter
1
Tilda Barkselius

Himla kul att få höra vad du tycker :)

Svar: Tack! :)
Rebecca Adnell