Platsen där allt är okej

Igår eftermiddag tog jag bilen ut mot Gustavsberg och Ingarö. Målet var Björkvik, min absoluta favoritplats på hela jortklotet. Det var länge sedan jag var där nu. Det finns ingen plats som ger mig så mycket energi som just Björkvik. Att få strosa utmed vattenbrynet och känna den där sura, men underbara doften av hav och tång. Att få känna dom hårda klipporna under fötterna när jag försöker ta mig allt längre ut mot horisonten, högre upp mot himlen. Jag älskar stränder, men ingenting går upp emot vår klippiga skärgård. Det har präglats in i mitt liv ända sedan jag var barn. Jag spenderade så mycket tid på dom här klipporna när jag var liten, varje sommar.
 
Gårdagen var väl ett av årets första riktigt fina sommardagar, och därför var jag definitivt inte ensam om att vilja åka ut till havet. Jag kom inte ut förrän senare på eftermiddagen, men klipporna var fulla av människor och varje bord vid den lilla bistron var upptagna. Trots att jag åkte ut dit själv kände jag mig inte alls ensam. Det var mysigt att gå där bland alla glada tillrop och skratt från både vuxna och barn. Det påminde mig ännu mer om att sommaren är på väg, och det känns som att alla blir allmänt lyckligare då. Det är en sådan fin tid, och jag ser verkligen fram emot härliga sommarkvällar i solnedgången i vårt vackra avlånga land.
 
 
Jag promenerade längre ut för att komma bort från alla andra, för att få den där stunden för mig själv som jag vet att jag behöver ibland. Jag blir alltid så full av en skräckblandad förtjusning varje gång jag kommer hit nu för tiden. Glad och varm inombords för att jag känner mig så hemma här, allt är så familjärt, men ledsen och tom då den här platsen är så starkt förknippad med farmor. Det har snart gått ett år sedan hon gick bort, men för mig är det fortfarande färskt och jobbigt att ens tänka på. Jag väljer oftast att knuffa bort det istället, men varje gång jag kommer hit så släpper jag lite på banden och tillåter mig själv att känna. Bara lite.
 
Jag fotade inte alls lika mycket som jag hade tänkt från början, men det är nästan så det alltid brukar bli. Jag fastnar i allt annat, jag slukas upp av alla känslor och tankar och sitter bara och tittar ut över allt vackert istället. Men det gjorde inte så mycket. Jag åkte ut hit för att få känna den där fria känslan som bara Björkvik kan ge mig. Det är ungefär samma känsla jag får när jag är uppe i fjällen, men till skillnad från den platsen så ligger den här bara någon timme bort. Och därför känns det så underbart att jag har en sådan plats här i närheten där jag verkligen kan släppa på precis allting. Jag satte mig ner ett tag och bara tittade ut över vattnet. Tittade på alla båtar som åkte förbi, hörde glädjen hos alla andra och det fick mig att må så mycket bättre. Sedan gick jag vidare ett tag, innan jag upprepade exakt samma procedur. En helt avslappnad och fri eftermiddag, precis som jag ville ha det och just exakt det jag behövde. Nästa vecka väntar ganska mycket jobb för min del, men nu känner jag att jag verkligen har hittat det där lilla extra i energiväg.
 
Här har jag suttit flera gånger tidigare. Bland annat den där morgonen i vintras när jag var där för att möta solen tidigt på morgonen. Kommer ni ihåg det? Den dagen är fortfarande en av dom bästa dagarna någonsin.
3
Annie - Fotograf i Linköping & Stockholm

Så mysigt! Förstår att du gillar den platsen! :D

Svar: Verkligen mysigt! :D
Rebecca Adnell

Mikaela

Vilka underbara bilder :D Förstår att du älskar att sitta där, jag har också min speciella plats :)

Svar: Tack snälla! :D Åh så härligt. Det är verkligen bra med sådana platser dit man kan få fly ibland :)
Rebecca Adnell

Iza Palm

Åh, härlig plats. Verkligen! Himla fint!!

Svar: Ja visst är det!! :')
Rebecca Adnell