Världens bästa arbetsplats

Idag är jag så där innerligt, barnsligt, larvigt lycklig. En dag där jag mår så himla bra att ingenting kan förstöra det. Under veckan har vi dragit igång med julexponeringen i butiken, vi har klätt in våra störtbackar i julsäckar, bytt ut alla blåa skyltar till röda och imorse när jag kom innanför dörrarna höll mina kollegor på att hänga upp ljusslingor. Det var liksom pricken över i:et, för nu är det så himla mysigt.Vi har ingen stor butiksyta, men i det här läget är det faktiskt bara till en fördel. Allt känns så mycket personligare och mysigare. Och dom här julkänslorna påverkar mig så himla mycket, för jag blir så genuint glad. Julen är typ den bästa tiden på året för mig och jag älskar allt som har med jul och december att göra. 
 
Och allt blir så mycket lättare när man är glad. Dagen har flytit på förvånadsvärt bra - allt har känts så himla enkelt och lättsamt. Inte en enda gång har jag fått ångest över att något har varit svårt, utan jag har kunnat hantera det mycket bättre än vanligt. Allt har känts bättre än vanligt. Alla har varit på bra humör. Allting har varit roligt. Jag bara älskar mina kollegor och mitt jobb och allting känns så perfekt. Nu är jag också officiellt fastanställd - min provanställning gick ut förra veckan, och oj så bra det känns. Under den första tiden var jag osäker på om jag ens skulle klara av 6 veckor, och nu har det gått 6 månader. Helt sjukt. Befinner ni er i Stockholm City så kom in och hälsa på Kjell & Company på Kungsgatan och njut av julstämningen!
 
Jag hoppas verkligen att ni också haft en bra dag, och om inte så hoppas jag att morgondagen blir bättre. Kram på er! ♥
 

När blev jag en person som faktiskt har ett liv?

"Du är typ den mest upptagna människa jag känner"
Den kommentaren fick jag från en av mina kompisar för ett tag sedan. Det är inget konstigt i sig, den senaste tiden har jag fått kämpa för att hitta lite tid att vila ut på, men det som är så himla konstigt är att det faktiskt handlar om mig. Det är jag som är så upptagen hela tiden. Och jag vet inte när det blev så.
 
I hela mitt liv har jag varit den lataste och mest bekväma personen jag någonsin känt. Jag har varit så hemmakär att jag under en period vägrade hitta på någonting annat än att gå till skolan och åka till stallet. Jag tackade nej när kompisar ville ses, jag hittade på ursäkter för att slingra mig ur saker jag redan tackat ja till och jag bodde framför min dator. Jag tyckte det var så jobbigt att behöva hitta på något, att ta det där steget att lämna lägenheten och komma iväg. Det gick bara inte. Jag försökte ofta, jag gjorde upp planer och bestämde träff med folk - men i sista sekund backade jag alltid ur. Det hände alldeles för ofta, att jag i sista sekund försökte smita undan. Det handlade egentligen om att jag inte ville, men jag orkade inte. Det blev ett tungt projekt varje gång det hände något utöver det vanliga. Jag ville aldrig göra något efter skolan, för inte kunde jag väl gå utanför dörren två gånger per dag? Och när jag väl var ledig var min ursäkt att jag måste ju faktiskt passa på att vila när jag väl är ledig. Fast jag vilade hela tiden. Det vart liksom som en ond cirkel där under några år, från när jag växte ur leka-med-kompisar-varje-dag- perioden fram tills typ nu, nyss. Jag har blivit bättre med åren, men jag har alltid haft den där spärren i huvudet. Jag vet inte, jag kanske har haft någon form av social fobi, adderat med att vara lite lat och väldigt bekväm.
 
 
Jag kommer ihåg, för ett par år sedan, då jag hade en vecka där jag hade något inplanerat varje kväll. Jag minns att jag till och med tyckte det var stort, att jag kommit iväg på allt jag hade planerat, och jag gick runt och berättade för folk vilken hektisk vecka jag haft. Asså, jag hade typ åkt till Ikea en kväll, stallet en kväll, sett brorsans handbollsmatch en kväll och träffat kompisar resterande dagar. Ingenting som stack ut, ingenting som var speciellt, men för mig var det verkligen utöver det vanliga. Shit, att jag hade orkat med hela den veckan... Jag kommer ihåg att jag ofta funderade över hur folk orkade vara så aktiva, hur alla orkade med vardagen som aldrig fick vara hemma och vila. Jag tror inte att det egetligen grundade i att jag "behövde vila", men jag använde ofta det som ursäkt till mig själv. 
 
Det var därför jag reagerade så mycket när jag fick den där kommentaren, för då insåg jag hur rätt hon hade. Jag är upptagen. Jag har något inplanerat precis hela tiden. Jag jobbar långa dagar och när jag väl är ledig händer det alltid något annat. Det är resor, konserter, andra typer av jobb, stallet, häng med kompisar. Ja, precis som vem som helst, kan jag tänka mig. Jag skulle inte reagera om någon annan berättade att deras dagar såg ut så här, men just eftersom det är jag kan jag inte hjälpa att bli glad. Jag har tagit mig ur det där mörka hålet där allting kändes jobbigt. Jag drar mig inte för att göra saker längre - jag ligger alltid i och försöker pusha på saker istället. Jag letar hål i mitt schema för att klämma in kompishäng - och ändå går det inte så bra. Det är ofta jag istället får skjuta på saker - för att jag helt enkelt inte hinner. Och javisst, jag kanske är trött, men samtidigt är jag piggare än någonsin. Jag älskar att hålla igång nu för tiden. Jag älskar att ha saker att göra. För mig som aldrig har varit en sådan person är det så roligt att jag plötsligt vill. Jag blir glad av att ha en fullspäckad vecka framför mig. Jag tycker det är lite småroligt att försöka klämma in så mycket som möjligt, att få hoppa från sak till sak. Tidigare har jag mått dåligt och stressat upp mig om det har hänt för mycket på en och samma gång. Det har blivit kortslutning i mitt huvud och ingenting har fungerat. Jag tror mycket har grundat i att jag aldrig riktigt känt mig bekväm, med någonting. Men nu, för kanske första gången, känner jag mig nöjd. Jag mår bra. Jag är lycklig. Jag trivs med mitt liv.
 
Så ja, jag blev faktiskt glad när jag insåg att jag är upptagen, just för att det är jag. Det hade jag aldrig trott för några år sedan. Det har liksom kommit lite smygande och därför har jag aldrig riktigt reflekterat över det tidigare. Jag är ingen lat människa längre. Jag är inte längre rädd för att ge mig ut och göra saker. Livet skrämmer mig inte längre, och ni anar inte vilken befrielse det är att äntligen kunna känna så. Hjärnan spökar inte lika mycket längre. Jag känner mig mycket friare, mycket lättare. Mycket lyckligare. Det finns fortfarande oäntligt många saker att jobba på när det kommer till min lilla hjärna, men jag har kommit så långt redan. Jag kan rent ärligt säga, med handen på hjärtat, att jag faktiskt har ett liv. Jag känner mig levande. 
 
 
Jag har till och med införskaffat mig en liten veckoplanerare. Mycket för att jag under några veckor i somras konstant glömde bort vad jag skulle göra och lyckades boka in tre saker med tre olika människor på en och samma dag, och jag kom på det typ dagen innan. Slutet gott allting gott, jag lyckades hinna med alla grejer och det blev en helt underbar dag. Men just själva grejen att jag faktiskt glömde gjorde att jag kände att jag behövde något för att hålla koll på livet. Ibland kan det dock kännas så där ↓ när jag försöker planera mina veckor. Det är inte alltid så lätt 
 

Jag måste bli lite roligare

Vartenda nytt plagg jag köper just nu har en väldigt stor sak gemensamt - grått. Allt är grått, och helst gråspräckligt. Jag har varit inne i en grå period väldigt länge nu och idag köpte jag hem tröjan på bilden nedanför. Jag har redan typ femton tröjor och koftor i som ser exakt likadana ut, eller åtmistone går lite i samma stil. Jag är inte så varierande av mig, helt enkelt. Kanske något jag borde jobba på, men å andra sidan - varför ändra på något man tycker om? ;)
 
 
Varför sitter jag där och kramar en kudde, kan man då undra? Är jag rädd? Skamsen? Nejdå, bara lite förälskad. I kudden alltså. Jag pallrade mig iväg på en shoppingrunda idag och när jag promenerade in på Jysk kunde jag inte låta bli att köpa hem den här. Jag köpte ju en liknande pläd tidigare i år, som jag verkligen älskar. Den är både varm och fin och så galet len. Helt klart den mysigaste filten jag någonsin ägt, och eftersom kudd-varianten dessutom var nedsatt i pris var det ett väldigt enkelt val ;) 
 
 
Jag råkade även få med mig en liten gullig korg hem. För att kom igen, när behöver man inte en gullig korg? Jag såg faktiskt framför mig att det skulle kunna vara fint att ha värmeljus i den innan jag faktiskt bestämde mig för att slösa lite mer pengar, så det känns lite mer okej. Men ibland kan jag vara så nära på att köpa hem något bara för att det är fint, eller just gulligt. Utan någon som helst plan på vad jag ska använda det till, liksom. Men kden lilla lådan jag hade värmeljus i tidigare var egentligen för liten, så jag tyckte det här blev alldeles fantastiskt perfekt, eller hur? Inte alls ett onödigt köp ;)
 
 
En till onödig sak jag inte kunde låta bli var den här lilla parveln. Chokladtomte, seriöst...! Det är en av mina favoritsaker med julen - inte för att det egentligen är extra gott, utan det är bara själva grejen. Jag mådde så bra när jag gick runt inne i affärerna idag bland alla julsaker. Det var fina ljuslyktor och söta tomtar i varje hörn, ljusslingor som hänger åt höger och vänster och julkänslorna bara bubblade upp. Så när jag gick förbi denna fula lilla chokladtomte kändes det ändå okej, trots att det egentligen inte är juletider riktigt ännu. Ibland är det väl okej att tjuvstarta?
 
 
Sen har jag jobbat vidare med våra fönsterbrädor här hemma. Efter att jag klädde in min egna i marmormönstrad dekorplast tyckte mamma att vi skulle göra likadant i resten av lägenheten. Nu har vi gjort fint i köket och vardagsrummet, och seriöst - vilket lyft. Det känns så ljust och fräscht och jag slås hela tiden över hur enkelt det är. Det behöver inte kosta miljoner så fort du vill göra om lite hemma - det finns sådana enkla och smarta knep som samtidigt inte ruinerar dig. Jag har använt dekorplast till ganska mycket nu och jag är helt såld! Vilken jädra bra uppfinning!
3