Man får arbeta med vad man har

Om någon såg mig när jag var ute och fotograferade skulle dom förmodligen få sig ett gott skratt. Jag kan tänka mig att det ser lite roligt ut ibland, när jag springer fram och tillbaka mellan kameran och utmärkta platser. Det är inte jättelätt att försöka få fokuset att hamna rätt när man inte ser vad det är man fotograferar. Oftast står jag tiotals meter ifrån kameran och bara hoppas på att det blir rätt. I början körde jag väldigt mycket på slumpen och hoppades att jag ställde mig själv på rätt plats, men det blev oftare fel än vad det blev rätt. Nu försöker jag istället ställa in fokuset redan innan och placera mig själv exakt på den punkten. Det kan vara ett hål i marken, ett grässtrå som pekar åt ett visst håll eller en liten gren - vad som helst som gör att jag kan se vart jag ska stå. Och ibland, när det inte finns någonting alls som kan hjälpa mig på vägen, får jag placera ut egna grejer. Här nedan sprang jag bort och ställde ner väskan, srang tillbaka till kameran och ställde in fokuseringen, sprang tillbaka och lyfte upp väskan, stampade ner i marken för att kunna hitta markeringen, gick bort med väskan ur bild och sen tillbaka till den utmärkta platsen. Vad gör man inte för lite bilder? ;) 
 
Notera äve mina smutsiga byxor - bara tio minuter innan bilden togs halkade jag i lera. Ja, jag ramlade. Ja, jag blev smutsig överallt. Men jag tänkte att jag kör på ändå ;)
 
1
Iza Palm

Vilken underbar färgkontrast med det riktigt gröna gräset och de eldande höstlovsbakgrunden! Snyggt !! :D

Svar: Men tack snälla Iza! :D
Rebecca Adnell