En dag full av sorg och glädje

Jag vet inte om några av er såg mitt inlägg för ett tag sedan om min pappas kompis som gick bort i cancer. Alldeles för ung, alldeles för tidigt. Idag var det dags för begravning och jag hade lite ångest redan innan. Min överkänsliga hjärna sköter inte sådana här saker så värst bra och trots att han inte stod mig jättenära personligen visste jag att det skulle bli jobbigt. Han var ändå en människa som dykt upp med jämna mellanrum sedan jag föddes. Han var en person som alltid funnits där i bakgrunden och varje gång vi sågs blev jag lika fascinerad över hur glad och varm och trygg han var. Han var den typen av person som inte lämnar någon oberörd, och det fick jag bekräftat idag. Hur många människor som helst dök upp. Han var AIK:are långt in i benmärgen och så mycket folk som dök upp idag, det bevisar bara hur stor gemenskap sporten kan skapa. Det var helt fantastiskt och hela begravningen var otroligt vacker. Det var en stund fylld med så många känslor på en och samma gång. Det var oerhört tungt. Jag har inte varit på många begravningar i mitt liv, och idag sved det extra mycket med tanke på hur mycket han hade kvar att ge. Det var långt ifrån hans tur och sådant tar så hårt på mig. Det är liksom inte rättvist. När jag tänker på honom ser jag hans glada leende framför mig och varje gång hugger det till lite i hjärtat. Vi kanske inte stod varandra nära, men han lämnade ett avtryck efter sig. Tillräckligt mycket för att jag skulle sörja tillsammans med alla andra i kyrkan idag. Tillräckligt mycket för att det skulle rubba min stenhårda, kalla vägg där det faktiskt krävs en hel del för att bryta ner. Jag lider så mycket med alla andra också - jag sätter mig in i hans anhörigas situationer, jag lider med pappa och min gudfar som stod honom väldigt nära och hjärtat värker för deras skull. Jag vet hur förstörd jag blir när jag förlorat någon och den smärtan önskar jag inte någon.
 
Jag är så glad över att jag gick. För mig var det ändå en självklarhet. Han har förgyllt våra liv, om än så bara någon gång ibland under en fotbollsmatch då och då eller möjligtvis ett födelsedagsfirande eller två. För mig är det tillräckligt mycket för att vilja vara med och ta farväl, och säga tack. Han förtjänar det. Jag trodde faktiskt inte jag skulle reagera så starkt som jag gjorde. Jag trodde att jag skulle klara mig igenom det hela utan att bli ledsen, men det gick såklart inte. Och resten av dagen har jag pendlat mellan halvt hysteri och utmattning. En begravning framkallar så många konstiga känslor på en och samma gång och det blir för mycket för min hjärna att hantera. Men under all sorg och förtvivlan jag känt idag känner jag mig samtidigt glad. Glad över att jag var där. Glad över att det var så många människor som dök upp. Glad över att han fick ett sådant vackert avslut. Glad över att han faktiskt nu slipper lida. Vila i frid, älskade Anders. Tack för att du var en sådan fin människa. Tack för att du gjorde den här världen till en bättre plats.
 
 
Från begravning och sorg var det bara att försöka skaka av sig allting och gå vidare. Jag hade såklart lyckats dubbelboka den här dagen - som jag ofta lyckas med. Jag var tvungen att skippa middagen efter begravningen vilket faktiskt känns himla tråkigt. Det hade varit fint att få vara med in i det sista. Men jag hade bokat in mig på en konsert tillsammans med Erica, och egentligen kanske det var lika bra. Då fick jag något annat att tänka på, och vi hade en himla mysig kväll. Jag mötte upp henne vid Jensens Böfhus där vi åt världens lyxigaste middag inklusive förrätt och efterrätt. Vi tyckte att vi var värta det ;) Det var faktiskt väldigt skönt att få komma iväg och göra någonting roligt. Efter att vi ätit klart åkte vi vidare till Fryshuset och tittade på Rise Against. Ett band jag egentligen inte kände till förrän Erica frågade om jag ville följa med, men jag har lyssnat på dom dom senaste veckorna. Trots att jag var helt slut i både kropp och huvud var det så roligt. Det har blivit många konserter under åren, men det är ju faktiskt då jag mår som allra bäst. Rise Against levererade med bravur och jag var mäkta imponerad. Det är alltid kul att se ett band som faktiskt kan uppträda live utan att det blir platt och tråkigt.
 
Så ja, en väldigt lång dag med många blandade känslor. Det må ha börjat tungt och tråkigt, men jag fick ett bra avslut tillsammans med Erica och det var precis det jag behövde. Nu ska jag stupa i säng, för imorgon väntar många timmars jobb. Jag hade inte haft något emot att typ sova hela dagen imorgon, bara för att försöka komma ikapp lite. Mitt stackars lilla huvud har gått på högvarv idag, haha.
 
2
Maggiesskafferi

Vad fint att du delar detta:) Begravningar är verkligen inte roliga, men det känns bra at få säga farväl och det blir ett avslut på något sätt. Ha en fin helg:)

Svar: Ja, jag håller verkligen med! Tack, och hoppas du haft en bra helg :)
Rebecca Adnell

Anonym