/ • Resor - Kreta 2017 /

Agia Marina, Kreta

Hörni. Åh. Jag har suttit här ett tag nu och försökt fundera ut hur jag skulle börja det här inlägget, men jag hittar liksom inga ord. Jag har inga ord som kan beskriva hur fantastisk vecka vi har haft på denna grekiska ö som kom att få en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Som tidigare tänkte jag dela upp resan i flera inlägg - det finns för många bilder och för mycket text för att kunna få med allt i ett enda inlägg - då skulle ni få sitta och läsa i tre år ;) Men jag tänker att vi börjar med en liten överblick igen, bara för att få ut alla känslor jag har inom mig just nu som bara längtar efter att få omvandlas till text.
 
Ja, men vart ska jag börja? Grekland. Medelhavet. En plats jag länge drömt om att få åka till - just till Medelhavet och det fantastiska, klara, blågröna havet. Gran Canaria var fantastiskt, men jag visste redan innan att det här skulle bli en helt annan grej. Jag blev lovad att det skulle vara mycket varmare, både i luften och i vattnet. Och ja, visst hade dom rätt! Vi bokade den här resan relativt sent - var det i augusti någon gång, tro? Vi började egentligen prata om det redan när vi kom hem från Kanarieöarna i mars, men vi gick så mycket upp och ner. Anledningen till denna resa grundade egentligen i att mamma fyllde 50 år i början på september, och istället för att ha en större fest ville hon hellre åka med oss utomlands. Vi velade fram och tillbaka - både ifall det skulle bli av eller inte, och även vart vi skulle åka. Till slut bestämde vi oss för Kreta, och Agia Marina. Medelhavet, vi var på väg!
 
 
Ville fick agera taxi igen. 03.00 blev vi upplockade och utskjutsade till Arlanda där planet avgick 05.50. Innan vi går vidare måste jag bara berätta att jag var så nära på att bli sjuk - igen. Minns ni kanske att jag hade feber typ hela veckan vi var på Gran Canaria i mars? Två dagar innan vi åkte dit började jag må dåligt, och det var likadant den här gången. På torsdagen börjde jag känna av både huvudvärk och halsont, och hade dessutom långa arbetsdagar både torsdagen och fredagen. Fredag morgon kändes det ännu värre, vilket ledde till att jag sprang in på apoteket innan jobbet och köpte massa grejer som tydligen skulle hålla borta förkylningsbakterierna. Och gissa - det funkade! Förkylningen bröt aldrig ut. Kände väl lite antydan till halsont och lite täppt i näsan under veckan, men inget värre än så. Förstår ni hur lättad jag var? Det hade inte varit såååå roligt att bli sjuk ytterligare en utlandssemester, haha.
 
Vi klev av planet i Chania och möttes av en tryckande värme jag aldrig tidigare upplevt. Bussresan till hotellet gick ganska smidigt och utmed vägen kunde vi skymta det gröna vattnet till och från och jag blev bara mer och mer exalterad. För mig är förväntningarna nästan lika roliga som själva upplevelsen. Jag älskar känslan av att veta att någonting alldeles otroligt väntar runt hörnet. Väl framme på hotellet gick vi direkt till receptionen, och medan vi checkade in fick vi oss en ordentlig överraskning. Först - lite bakgrundsfakta; De två tidigare resor vi gjort till Gran Canaria så har även min pappas faster och hennes man varit med, och vid ett tillfälle dök pappas kusin och hennes familj upp. Den här resan skulle det bara vara vi och farfar, trots att mamma försökt peppa dom andra. Dom har hela tiden sagt att dom tyvärr inte kan. Förstå då vår extrema chock när ingen mindre än Annelie, pappas faster, plötsligt dyker upp från ingenstans. Efter henne kommer hennes man in, och plötsligt står pappas kusin där med hela sin familj också. Sofie, Filip och lilla Ludde, Rasmus och Loke. Hela gänget är där. Allihopa. Jag har aldrig, aldrig, aldrig, blivit så överraskad. Jag minns fortfarande det ögonblicket när jag inser att det är hon som står där. Det allra roligaste var att allihopa satt utanför receptionen på andra sidan, och vi såg dom. Jag och Jonas stod och tittade på ett barn som satt på bänken med en mask över ansiktet. Ja, det var tydligen lilla Rasmus. Ingen av oss reagerade, så då hade Annelie börjat gå runt och smygfota oss. Pappa hade inte fattat - han hade bara undrat vad det var för typ som sprang runt och fotade honom. Jonas hade tyckt att hon var väldigt lik Annelie, men innan han hann säga något hade hon gått vidare och i det ögonblicket hade jag redan ropat ut i ren och skär chock, haha. Men oj så roligt att dom var där. Jag har nog aldrig blivit så glad.
 
Rasmus, Jonas och Ludde <3
Utsikten från vår balkong, ut över vårt lilla hotellområde. Längst ner ligger restaurangen, poolen och sedan stranden
 
När chocken hunnit lägga sig och vi förklarat för vår stackars receptionist som blivit helt förskräckt när vi alla tappade greppet och bara skrek rakt ut, fick vi nyckeln till våra rum. Min första spontana tanke var att det var litet - jag jämförde med vår lägenhet på Corona Blanca i mars, men ganska snabbt insåg jag att man verkligen inte behöver mer utrymme än så. Vi vart väldigt bortskämda sist ;) Nästa etapp var ner till stranden - där hotellets gränser slutar tar stranden vid och jag kunde inte vara lyckligare. Precis vid havet
 
Vi gjorde ovanligt lite hela veckan. Man säger alltid att man ska hitta på saker, men det slutar med att det alltid är skönast att bara ligga kvar i solstolen. En liten promenad utmed stranden hann vi med, men annars låg vi i stort sett bara på våra stolar och solade. Vi badade redan första dagen, och vattnet var fasiken ljummet. Jag hade blivit lovad att havet skulle vara varmare här än på Gran Canaria, men jag hade väl inte riktigt vågat tro det. Resten av veckan var det liiiite kallare - eller så var det bara den första chocken att vattnet faktiskt inte var elva grader varmt, som varje sommar hemma i Sverige, som fick mig att tycka att det var så varmt första dagen. Men varmt var det, och så himla klart. Nu kan jag stryka det från min bucketlist - bada i klart vatten. Vilken häftig upplevelse det var att kliva i och se rakt ner till botten. Det känns som att det är sådant där man ser på film och bilder, och så fick jag äntligen uppleva det på riktigt. Det var så häftigt. Dom första dagarna var det näst intill vindstilla och havet var så lugnt, också något jag inte riktigt upplevt förut. På Gran Canaria blåste det alltid och vågorna rullade in kraftigt varje dag. Senare under veckan blev det röd flagg på stranden i två dagar, men vi busade lite och badade med småttingarna vid strandkanten ändå. Jag vet inte vem som tyckte det var roligast att bli omkullknuffad av dom stora vågorna - barnen eller jag. 
 
Vi blev även stammisar på restaurangen/poolbaren som låg i anslutning till stranden. Frukost ingick, så varje morgon gick vi ner och plockade på oss allt vi kunde få i oss. Upp till rummen, byta om och sedan ner för att spendera några timmar i solstolen på stranden. När vi började känna oss lite hungriga reste vi oss upp och gick ungefär tjugo meter tillbaka och satte oss vid borden och åt lunch. Jag tror att vi blev deras favoritgäster ganska snabbt, haha. Chefen sken alltid upp när vi satte oss ner, han lärde sig att pappa aldrig ville äta lunch och att jag var den udda personen i sällskapet som bara beställde in apelsinjuice. Alla var så trevliga, maten var bra och läget kunde inte vara bättre. Tänk dig att sitta och äta din lunch med utsikt över Medelhavet varje dag. Det var helt obeskrivligt. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå det, trots att vi spenderade en hel vecka där. 
 
På tisdagkvällen var det livemusik. Eller ja, det var en kille som sjöng och en kille som spelade gitarr. Dom lirade lugna, mysiga låtar hela kvällen och även fast det inte var något wow så var det en härlig kväll. På torsdagkvällen var det grekisk dans, och då blev det lite mer drag. Betydligt mer folk då än på tisdagen, och dom fyra dansarna drog upp gäster efter gäster som fick dansa tillsammans med dom. Tillslut sprang dom runt hela poolen, och dom lyckades även dra upp Jonas. Det var bland det roligaste jag sett i hela mitt liv. Ju mer dagarna sprang iväg, desto mer insåg vi att vi ändå ville hitta på någon utflykt innan vi åkte hem. Så på onsdagskvällen tog vi en liten "tåg-tur" en bit upp i bergen och fick se sagolika vyer, och dessutom hälsa på lokala apelsinfarmer och en fantastiskt vacker kyrka. Jag kommer självklart att berätta och visa mer om det här. Nu försöker vi hålla oss kortfattat - som om jag egentligen kan hålla mig kort? Se redan hur långt det här inlägget har blivit... Hur som helst, på torsdagen blev det en liten båtutflykt där vi fick prova på att snorkla i det klara vattnet. På fredagen var det tyvärr dags för dom andra att åka hem igen. Vi spenderade den sista dagen på stranden ett par timmar, innan jag, mamma, pappa och Jonas promenerade bort och hyrde en trampbåt. Haha, fy fasiken vad roligt det var! Vi åt middag på ett av våra favoritställen vi hittade den veckan och när resten av familjen gått och lagt sig avslutade jag och Jonas kvällen med en runda minigolf. Det blev lika! På 18 hål lyckades vi få exakt lika mycket poäng. Och det var väl lika bra det ;) 
 
 
Så, för att summera det hela så har vi haft en helt otroligt fantastisk vecka. Den kunde inte ha blivit bättre, och jag är så glad att hela gänget var med ner. Det har varit så roligt att få spendera lite tid med mina små sysslingar. Tre alldeles fantastiska ungar, och föräldrarna lika så. Med tanke på att dom bor fyra timmar härifrån ses vi alldeles för sällan, och därför var det extra roligt att få en hel vecka tillsammans. 
 
Det enda jag är lite ledsen över är att vi inte var iväg och såg så mycket annat. Eller, jag kan inte påstå att jag är ledsen, för jag skulle inte vilja ändra vår vecka alls. Men jag hade gärna haft lite mer tid på mig, för att kunna utforska ön lite till. Nu höll vi oss bara i lilla Agia Marina, på hotellet Margarita's Beach. Jag är verkligen så nöjd med hela vår vistelse - hotellet var superfräscht med städning varje dag. Underbar personal - receptionen var så hjälpsamma och restaurangpersonalen helt underbara. Frukosten åt vi som sagt på hotellet, och dom flesta luncher, men middagarna gick vi oftast iväg. Det är kul att upptäcka nya platser och prova på olika restauranger, men det var två ställen vi fastnade för och faktiskt besökte två gånger var. Så om någon befinner sig i närheten kan jag varmt rekommendera EAP - restaurang precis vid havet med sådan otroligt serviceminded personal. Det var nästan så att vi kände oss lite malplacerade - det var en superfin restaurang med otroligt professionella och artiga anställda. Och oj, oj, oj vilken god mat. Tack älskade EAP, vi kommer tillbaka! Den andra restaurangen hette Waves och även den låg precis vid vattnet. Här kändes det lite mer avslappnad och kanske lite mer vår stil egentligen. Underbar mat och fantastisk servitrispersonal. Är alla i Grekland så här trevliga? 
 
Tyvärr var jag så himla dålig på att fotografera hela veckan, men framför allt dom första dagarna. Vi landade på lördagen och jag plockade inte upp kameran ur väskan förrän på tisdagen. Det ångrar jag lite nu, men samtidigt var det så skönt att bara få koppla av och göra ingenting. Jag tror jag behövde det. Och ni kommer förmodligen inte ens sakna något, jag har bilder så det räcker och blir över ändå! 
 
Tack, tack, tack, älskade Kreta. Tack för en helt underbar vecka. Tack för värmen. Vi låg väl på stadiga 30 grader nästan varje dag - ena dagen gick det upp till 37 (puh!). Jag kan definitivt tänka mig att återvända till just den här platsen igen. Och tack, tack, tack till min älskade familj som gjorde hela veckan alldeles oförglömlig <3 Stay tuned, fler inlägg och massa fler bilder kommer att dyka upp den närmsta tiden 
 
#1 / / Ida:

Men så fina bilder!

Svar: Tack snälla Ida!
Rebecca Adnell

#2 / / Sara:

Jaa verkligen :D
Sååå fina bilder!