Tiden räcker inte till

Jag vet inte när jag blev en sådan person som har något inbokat hela tiden, varje dag. Jag har alltid varit hemmakär och väldigt bekväm av mig och avskytt tanken på att göra någonting spontant. Ett biobesök skulle planeras in minst flera dagar i förväg och om någonting ändrades blev allting jobbigt. Nu för tiden hoppar jag från en sak till den andra och försöker bara hänga med i svängarna. Men jag gillar det. Bara en sådan sak som att ha två olika saker inplanerade på samma dag var väldigt ansträngande - och därför väldigt sällsynt - för några år sedan. Jag behövde min tid för mig själv hemma i lugnet. Jag vet faktiskt inte vad som har hänt, men jag är väldigt glad över att något ändå har förändrats. Nu älskar jag att ha många bollar i luften och planerar gärna in tre olika saker på en dag om det är det som krävs för att dagarna ska gå ihop. Det var väldigt länge sedan jag hade en helt lugn och ledig dag hemma utan att jag hittar på något, men det stör mig inte längre. Det är bara roligt. 
 
Något som däremot får lida nu när jag plötsligt har mycket saker att göra är bloggen. Igår satt jag och läste igenom gamla inlägg för ett år sedan och insåg vilken skillnad det var. Jag uppdaterade var och varannan dag, kändes det som. Jag hade alltid något att skriva, alltid bilder att visa. Förra året gick jag hemma och gjorde absolut ingenting, så det är ju inte så konstigt att jag kunde prioritera bloggen på ett helt annat sätt. Jag kunde vika en hel dag åt ett blogginlägg, något som i dagsläget är i stort sett omöjligt. Det känns faktiskt lite tråkigt, för samtidigt som jag älskar att hålla igång nu för tiden vill jag kunna lägga mer tid på bloggen. Jag vill ha tiden till att uppdatera varje dag. Jag vill inte att det ska gå flera dagar innan jag hittar tid, och även om jag ibland har tid finns det inte mycket att skriva om ändå. Jag vill ändra det, på något sätt. Jag blev både glad och ledsen när jag läste igenom förra årets inlägg - jag vill på något sätt hitta tillbaka till det, i alla fall lite. Jag älskar fortfarande att skriva och att visa upp mina bilder, och jag är taggad på att blogga. Jag måste bara bli bättre på att prioritera den. Komma igång med lite vardagliga inlägg som jag var så himla duktig på förut. 
 
Nu skulle jag egentligen ha varit ledig tisdag och onsdag, men jag tackade ja till jobb båda dagarna. Det känns som att det inte gör så mycket om det blir en till hektisk vecka - för på lördag lyfter planet till Kreta och jag får en hel vecka på mig att bara ta det lugnt. Förstår ni hur taggad jag är? Sol, värme och kristallklart vatten - here I come! Däremot jobbar jag till klockan sju på fredag kväll, och vi åker hemifrån typ kvart över tre på morgonen... Jag får nog börja packa redan nu, haha...
 
 
Jag har blivit med ny mobil! Jag har haft min nuvarande femma i kanske ett och ett halvt år, och egentligen är det inget större fel på den. Batteriet är dåligt och den är lite långsam, men fungerar felfritt annars. Jag blev bara så himla trött på den och kände för en uppgradering. Det är lite roligt, för jag var så himla anti iPhone 6 och senare versioner förut. Jag tyckte att dom var alldeles för stora, men det precis som allting annat är väl en vanesak. Det kommer att kännas konstigt i början, men samtidigt känns det skönt att hänga med i svängarna. Femman började kännas lite gammal. Jag var lite inne på en sjua också, men saknaden av hörlursuttaget får mig att bojkotta den totalt. Vilken himla dum idé.
 
Igår smygstartade jag hösten lite med att tända ljus. Jag körde inte all in med alla mina sjuttioelva ljus, men några fick lysa upp rummet. Doften av stearinljus måste vara bland det bästa som finns, och jag blev om möjligt ännu mer taggad på hösten nu <3 
2
Emma Fernhagen

Förstår verkligen vad du menar, lider själv av grotesk prestationsångest som påverkar mina bilder och inläggen då man aldrig blir nöjd. Men jag tycker du håller superbra standard på din blogg, kram!

Svar: Åh, tack, vad kul att höra! Ja, prestationsångest kan vara förjäkligt ibland, när man vill göra det bästa ifrån sig hela tiden. Det är bara blicka framåt och fortsätta kämpa ;) Kram! <3
Rebecca Adnell

A M

Förstår verkligen det som du skriver! Men sätt inte för hög press på dig, det ska komma naturligt! <3 Kramis

Svar: Tack fina! Kram <3
Rebecca Adnell