/ · Fjällen / • Foto - Natur / • Resor - Övrigt /

Mittåkläppen

Nu är det bara några dagar kvar innan jag åker norrut igen, men jag har fortfarande nåågra ovisade bilder från förra gången! Det har ju gått ett par veckor nu, men tiden flyger iväg och jag har inte hunnit redigera klart allt förrän nu. Men här får ni!
 
I slutet på veckan - efter helikopterflygning och diverse arbete på tomten - så tog vi oss en tur till Djupdalsvallen. Det är ett måste vid varje besök till fjällen. Det ingår att man ska åka på den där slingriga vägen som leder fram till stugorna som serverar världens godaste våfflor. Hela gänget hängde med och vi slog oss ner utomhus vid bänkarna och njöt av lunchen. Det är en plats jag varit på obeskrivligt många gånger, men det är alltid lika mysigt. Vid fint väder sitter vi alltid ute, men inomhus är det nästan egentligen ännu mysigare. Det är den där äkta mysiga känslan av fjällstuga och inredningen är så fantastisk att jag har svårt att beskriva den. Jag får försöka fixa bilder innifrån en annan gång. Utomhus är inte fy skam heller - du kan blicka ut över parkeringen, den lilla ån som slingrar sig och stigen som leder upp till Mittåkläppen.
 
 
När vi kände oss nöjda bestämde jag mig för att haka på moster, hennes kille, kusin och lilla August upp på själva Mittåkläppen! Det är ett fjäll jag också varit på ganska många gånger, men nu hade det varit ett tag. Jag och pappa gjorde ju ett försök för ett par år sedan, men vi kom inte ens till foten av fjället innan vi vände. Dålig kondis, dålig inställning och regn gjorde att ingen av oss kände för det egentligen. Nu ville jag ta revansch!
 
Vi höll ett relativt högt tempo, trots att kusin och moster turades om att kånka på en tremånaders liten bebis. Jag har ju fortfarande inte någon toppkondition, men det gick mycket bättre den här gången. Jag tror att min inställning bidrog - för jag hade bara bestämt mig för att jag skulle ta mig upp. Det var jobbigt, och det är väldigt brant på vissa ställen, men vi tog oss upp! Det var en mysig promenad som tog en dryg timme upp. Det är det jag älskar med Mittåkläppen - du får den där fjällvandringen, du får bestiga ett fjäll, komma upp ovanför trädgränsen och få uppleva en fantastisk utsikt, men det tar ändå inte mer än ett par timmar. Det är en lagom dagsutflykt och du kan välja själv vilket tempo du vill ha - vissa springer ju upp och ner på en timme medan andra tar en paus varje kvart. 
 
Den här vyn älskar jag mest - dom böljande kullarna i förgrunden som vetter ut mot oändligt med fjäll och natur. Fantastiskt! ♥
 
Vi tog en vattenpaus på vägen upp och passade på att njuta av utsikten. Jag älskar utsikten från toppen, men jag älskar det nästan lika mycket när man bara kommit halvvägs. Jag älskar att se stigarna som sakta slingrar sig uppåt. Jag älskar att titta neråt och se hur långt man har kommit. Och redan här älskar jag att man ser så långt. Fjällvärlden i sig är något alldeles speciellt. Det går inte att sätta fingret på det, men jag blir så genuint lycklig varje gång jag får titta ut över detta landskap. Som om det är ett privilegium, och varje gång är jag så tacksam. Så tacksam över att jag lever och att jag får uppleva det här varje år. Tacksam över att mina ben bär mig i denna terräng och tacksam över att mina ögon finns för att sluka in allt. Ja, jag blir alltid extra känslosam när jag befinner mig där uppe i fjällvärlden. Det är som att alla känslor och alla sinnen bara exploderar och jag kan nästan bli rörd av att bara stå där och titta. Det låter säkert helt sjukt för den som inte har upplevt det, och det är säkert lite sjukt. Men jag älskar det.
 
Utsikten på toppen är ju inte fy skam den heller. Lite samma känsla som jag fick när vi stod på toppen av Skars några dagar tidigare - den där känslan av att vara on top of the world. Mittåkläppen är ju inte alls lika högt som Skars, men upplevelsen är lite densamma. Att få stå där uppe och titta sig omkring på allting som därifrån ser så litet ut. Skog och mark sträcker sig så långt ögat når och borta vid horisonten ser man bara fjäll efter fjäll efter fjäll. Jag önskar att alla kunde få uppleva den känslan någon gång, för det är då jag mår som allra bäst. Jag tror alla skulle må bättre av att få in lite mer natur i sina liv. Det är någon magisk kraft som får din energi att skjuta till toppen och allting annat att verka så litet och obetydligt. Jag är också väldigt stolt över oss som tog oss upp till toppen, och lite extra stolt över mig själv eftersom jag floppade så mycket sist. Det var en liten seger i sig, och det kändes också fint att få ha varit med August på hans första fjälltopp. Tre månader gammal och han satt i bärselen och sov mestadels av tiden, men ändå, han var på toppen! Min familj är ju inte jätteglada i att promenera och ingen av dom ville följa med upp den här dagen, så jag var ganska glad över att jag kunde haka på moster och kusinen. Att gå själv är inte lika roligt och det hade inte gett mig tillräckligt mycket motivation att ta mig hela vägen upp. 
 
 
Det var ovanligt mycket renar i år! Blir allid lika glad över att se dessa häftiga djur 
 
 
Toppen!
 
 
Haha ja alltså, vilka bildbomber ni får nu från fjällen. Men det finns så mycket att visa och jag kan helt enkelt inte välja ut bara några få!
#1 / / Amanda Niclasson:

Himla fina bilder!

Svar: Tack söta du!
Rebecca Adnell

#2 / / Ida - foto & häst:

Så vackra bilder :)

Svar: Tack snälla Ida! :)
Rebecca Adnell