Ute på vägarna

Strax efter klockan 6 imorse hoppade jag och Hera in i bilen och började vår långa resa. 64 mil norrut skulle vi, och nu har vi bara några få kvar innan vi når vår destination. Ramundberget. För andra gången i år, och den här gången helt själva. Hittills har allting gått superbra och trots att jag suttit själv i den här bilen i nu 7 timmar har det inte känts jobbigt en enda gång. Jag älskar ju att köra bil. Jag älskar att köra bil själv, dessutom, när jag kan lyssna på min favoritmusik och sjunga med. Jag måste erkänna att jag till och med är lite öm i halsen efter att ha sjungit konstant i sju timmar, haha. Men jag har roligt, och jag är lycklig.
 
Det är måååånga tankar som har snurrat i huvudet under den här bilresan. Jag är nog nästan lite nervös över att vara där uppe själv. Vi bor ju mitt i en stuga - två kilometer från byn och endast sommarstugor runt om där jag tror att alla andra är tomma när jag är uppe. Jag är inte nervös för att vara själv i stugan i sig. Jag har min lilla vovve som kan varna mig om det skulle vandra in en björn på tomten, men det är mig själv jag nojar lite över. Jag älskar att vara själv och jag har som sagt länge drömt om att få åka upp hit själv, men det har alltid varit lite oklart hur det skulle gå. Som sagt, ensamheten är oftast inga problem för mig - det är snarare något jag behöver ibland. Men samtidigt som jag trivs med mig själv och att vara ensam så kan jag när jag väl känner mig ensam få en sådan grov ångest. Och redan nu är det lite jobbigt med separationsångest på jobbet då det är så många som slutar och försvinner. Jag hade min "sista dag med gänget" igår, för när jag kommer tillbaka från semestern om två veckor kommer hälften att ha slutat, bytt butik eller gått tillbaka till att bara jobba helg. Och vi alla vet ju hur jag är med separation och att behöva säga hejdå till folk rent allmänt - och när det blir så här många på en och samma gång blir det nästan för mycket. Så jag vet inte om det kommer lägligt eller inte, att jag nu har semester i två veckor och får någonting annat att tänka på - eller om jag kommer att tänka på det ändå och samtidigt befinna mig ensam i en stuga utan någon att prata med. Det skulle inte vara en bra kombination. Så jo, lite nervositet finns det. Men jag hoppas att min lilla hjärna vänder det här till någonting positivt och jag har ju faktiskt massor av saker jag vill göra, så förhoppningsvis har jag inte tid att sitta och fundera så mycket på livet, haha. Och jag får ju sällskap första natten. Mormor och Ville sitter uppe i stugan och väntar på mig, vilket ändå är väldigt skönt. Imorgon åker dom hemåt igen och då börjar min första ensamma vecka i fjällen - och jag hoppas så innerligt att det blir den upplevelsen jag har drömt om.
 
 
Just nu känns det ändå bra. I skrivande stund sitter jag vid en av mina favoritplatser utmed vägen - lossendammen. Under alla år vi åkt förbi den här platsen har jag alltid velat stanna till här och jag fick äntligen möjligheten till det när jag åkte ensam i bilen upp för ett par år sedan. Nu stannar jag alltid till här, om möjligheten finns, och bara mår bra. Det är en fascinerande plats, och väldigt vacker. Jag ska njuta i några minuter till innan jag åker vidare. Jag försöker nog hitta lite internet imorgon, så vi hörs då. Hoppas ni har en fin helg! ♥
#1 / / Iza Palm:

Otroligt mysigt med lite ensamtid! ;D

Svar: Ska bli helt underbart! :D
Rebecca Adnell

#2 / / Matilda:

Ser helt fantastiskt ut!

Svar: Det är det! :D
Rebecca Adnell