/ • Personligt - Vardag /

Bryter tystnaden med en oklar poäng

Hejsan svejsan där ute i januarimörkret! Jag har gått och försökt fundera ut ett vettigt blogginlägg hela dagen, men det har gått trögt. Jag har haft min första riktiga slappdag hemma för första gången på evigheter och då tänkte jag passa på att komma igång lite med bloggandet, men jag har egentligen ingen aning om vad jag ska säga. Jag känner att jag vill skriva av mig och det där bloggsuget har sakta hittat tillbaka, men bara därför har jag inget att skriva. Det har liksom inte hänt något spännande sedan sist. Jag fortsätter att jobba som en galning och har inte mycket fritid över till annat. Tur att jag trivs med min arbetskollegor, haha. 
 
Jag har fortfarande inte riktigt kommit ikapp sedan julhelgen. Jag har inte haft tid till att andas ut och börja om på nytt. Annars brukar januari vara ett bra tillfälle till att reflektera över det gångna året och sätta upp nya önskemål och drömmar inför det nya, men jag har inte riktigt kommit dit än. Jag stressar fortfarande upp mig över saker som egentligen är utom min kontroll och jag kommer att fortsätta göra det tills saker lugnar ner sig. Så fort strukturen försvinner runt omkring mig blir allt lite rörigt och det bidrar ännu mer till att jag får svårt att koppla av. Det har varit väldigt mycket sedan jul men det ser förhoppningsvis ut att lugna ner sig lite snart. Jag skulle egentligen behöva två-tre dagar till att bara gå hemma och fixa och mysa utan några måsten. Kanske en vacker dag, någon gång i framtiden ;) Jag börjar ändå sakta känna mig lite mänsklig igen. En dag i taget klättrar vi sakta uppåt. Nu måste jag sova och vila upp mig inför ytterligare en lång arbetsvecka!
 
 
Vet ni vad jag också skulle behöva? Lite kvalitétstid med hunden i skogen, långt ifrån alla andra, helt omringad av tysnad och lugn. Åh, varför är det inte ljust länge på kvällarna? Känner mig så otroligt kvävd av detta mörker just nu. Det enda dagsljus jag får se är när jag går till jobbet på morgnarna, och det är inte tillräckligt. Inte ens nästan
#1 / / Jeanette:

Jag känner alltid att jag behöver äta extra D-vitamin under vinterns mörkaste månader för att hålla humöret uppe. Det kanske kan vara värt att testa?

Svar: Det är nog ingen dum idé, tack för tipset!
Rebecca Adnell