/ · Fjällen /

När hjärtat skriker lite extra

Nu börjar mitt liv komma till den punkten igen där jag bara längtar efter att få komma ut. Iväg. Bort. Till den där platsen jag egentligen alltid längtar efter, alltid önskar att jag befann mig på. Till den där platsen där om det var möjligt att packa ihop hela sitt liv och flytta till en annan stad skulle jag inte tveka en sekund. Nu när alla andra börjar planera inför påsken och jag bara hoppas så innerligt att jag kan följa med upp. Jag skulle göra vad som helst. Jag behöver åka dit. Jag behöver andas den där friska luften. Jag vill befinna mig på den plats där allting är bättre. Ramundberget.
 
 
Några gånger per år blir jag attackerad av den där starka längtan. Väldigt ofta efter en lång och tråkig vinter där Stockholm inte bjudit på något annat än slask och lera. Under alla vintermånader har jag surt tittat på bilderna som flödat på sociala medier om det där konstanta vinterlandet där träden är täcka av frost varje morgon och snödjupet går upp till magen. Det är ju egentligen där jag vill vara. Inte fast här, kvävd och hindrad av det stressade tempot i Stockholm. Ibland kan jag verkligen undra över vad jag faktiskt gör här. Varför befinner jag mig i en asfalterad, kall stad när jag skulle kunna ha naturen utanför dörren och hundra meter till närmsta granne? Samtidigt vet jag att jag är alldeles för hemmakär och aldrig skulle kunna lämna Stockholm. Det blir den där inre kampen där huvudstadstjejen alltid vinner i längden. Tyvärr.
 
Vad jag skulle önska är att jag hade möjligheten att åka upp oftare. Två gånger per år räcker inte, och ibland blir det inte ens det. Jag har faktiskt bett om ledigt för att kunna åka upp några dagar i påsk, men jag vet inte ens om det är möjligt. Håll tummarna för mig, okej? ;) Jag har precis tittat igenom bilderna från förra vintern där uppe och det hugger till i hjärtat. Jag skull behöva några dagar upp i mitt älskade paradis för att ladda om, för att orka med resten. Det är ganska ofta jag börjar längta efter sommar i fjällen, men nu skulle jag behöva en ordentlig vinter. Åka skoter, sjunka ner i snön, skotta fram bäcken och bara andas den där kalla luften. Det hade suttit fint. Att få känna den där doften av stugan, och få sitta i min favoritsoffa och läsa en bok. Blicka ut över den orörda snön och skymta Skars bakom trädtopparna. Det är livskvalité, vill jag lova. Titta bara in i vår lilla stuga, är det inte så charmigt? ♥