/ • Resor - Övrigt /

Ska aldrig mer lämna Stockholm!

Jag och mina vänner har utsatt oss själva för livsfara fyra gånger den senaste månaden. Det är inte illa, eller hur? Jag vet faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta längre, för den otur vi har haft borde vara helt omöjlig. När vi åkte ner till Kalmar över nyår fastnade vi i ett snöoväder under ca en timme innan det övergick i piskande regn. Det som bör tilläggas är att min bil hade världens sämsta vindrutetorkare som enbart gjorde saken värre. Jag såg absolut ingenting under hela vägen ner, och av någon mystisk anledning var det nästan lika illa när vi åkte hem. Blöta och leriga vägar tillsammans med torkarblad som bara smetar ut allting ännu mer på vindrutan är ingen bra kombination. Nu när vi skulle åka ner igen tänkte jag att vi redan genomlidit det värsta, för vad skulle kunna bli värre än det där? 
 
Jag skulle inte ha tänkt så ;) Han där uppe tyckte väl att jag varit lite för kaxig när jag med mina nya torkarblad satte mig i bilen och styrde neråt landet igen med en positiv inställning - vi skulle slippa nederbörd, och då var ju allting fritt fram! Allting gick strålande fram til Nyköping, där himlen plötsligt öppnade sig och släppte ner det värsta snöfallet jag upplevt bakom ratten. Efter bara en kvart hade det bildats en tjock snömodd i båda filerna och vi tvingades ligga i 30 km/h mellan två lastbilar. Att ge sig ut i vänsterfilen fanns inte på världskartan, inte med min lilla skruttbil. Det höll väl i någon timme och resten av vägen fick vi bara delvis lite regn, men problemen slutade inte där. Fläkten och värmen la av och dom sista timmarna fick vi sitta och frysa. 
 
 
Själva helgen nere i Kalmar var supermysig och vi hade så himla roligt. Vi gick på bio, åt god mat och bara skrattade. Välbehövligt för mig att komma bort en stund igen och bara få andas. Spelar ingen roll om vi hittar på saker eller om vi bara ligger i soffan och tittar på film - jag mår lika bra ändå. Att umgås med dessa tre mäniskor ger mig mer energi än något annat ♥
 
På lördagen när vi skulle gå ner till bilen fick vi dock ytterligare problem. Vi möttes av en punktering på höger framdäck och där fick jag stå på marken och byta till reservdäcket vi lyckligtvis hade i bakluckan. Jag kände mig ändå lite stolt att jag klarade det själv. Jag har varit med några gånger tidigare, men fick lite smått panik när jag insåg att jag inte hade någon pappa att vända mig till, haha. Efter lite krångel lyckades vi få på nya däcket och rulla vidare. På kvällen kom det ytterligare flera centimeter snö och vi fick rulla runt med endast tre vinterdäck. Eftersom det var helg hade ingen bilfirma öppet, så vi fick gambla lite och hoppas på att vi kunde ta oss hem till Stockholm med reservdäcket. Som tur var hade fläkten och värmen börjat fungera igen - trodde vi. Vi hann åka ungefär två timmar i söndags innan värmen slutade fungera igen, och den här gången var det ännu värre. Det var flera minusgrader utanför bilen och dom sista två timmarna från Linköping satt vi med två tjocktröjor, jackor, mössa, vantar, halsdukar och filtar för att försöka överleva. Jag hade ingen känsel i mina tår dom sista 10 milen och jag kan ärligt säga att det var bland det värsta jag varit med om. Jävlar, vad kallt det var. I och med att fläkten inte heller fungerade bildades det is på insidan av alla sidofönster och det var egentligen bara ren tur att vindrutan inte isade igen också. Den lilla, lilla värme vi hade var tillräckligt för att hålla isen och imman borta från framrutan. Men ingenting spreds runt i bilen och jag satt nästan och hackade tänder på slutet, haha. Nu i efterhand kan jag skratta åt det och det kommer definitivt att vara ett av våra roligaste minnen, men just i den stunden ville jag ge upp allt. Jag stod under skållhett vatten i tjugo minuter när jag kom hem och kände mig ändå inte mänsklig. Usch, vilket helvete vi genomled den dagen.