En dag att minnas

Jag har vanligtvis inte svårt att uttrycka mina känslor - det är snarare något jag är väldigt bra på. Jag kan skriva flera sidor om saker som berör mig på olika sätt, både positivt och negativt. Men idag har jag faktiskt lite svårt att hitta orden. Det känns lite som att ingenting räcker till. Ingenting jag kan skriva är fint nog. Det är inte tillräckligt.
 
August döptes idag. För er som missat det så är August alltså mitt kusinbarn, som häromdagen firade en månad på jorden. En dryg liten månad har han funnits här med oss och idag samlades massor av människor i kyrkan med fokus på den här lilla krabaten. Jag fick äran och förtroendet att föreviga den här dagen på bild, så jag satt längst fram med kameran och försökte göra mitt allra bästa för att få dom där fina bilderna. Jag har aldrig fotograferat ett dop förut - jag har faktiskt aldrig ens varit på ett dop, vad jag kan minnas. Så jag satt där och försökte fotografera samtidigt som jag fick anstränga mig för att hålla tårarna borta. Jag är inte troende, och har aldrig varit, men ändå blir jag väldigt känslosam varje gång jag går in i en kyrka. Jag har ändå stor respekt för det hela och det är något väldigt fint med att befinna sig inuti en kyrka med orgelns melodi som fyller salen. Sedan har jag ju varit så himla känslosam kring August sen han föddes, utan att jag riktigt kan sätta fingret på varför. Men när jag fick hålla i honom en stund efter dopet och han tittade på mig med sina stora, runda ögon så kändes allt annat så obetydligt. Första gången vi hälsade på låg han mest och sov i famnen, men idag kunde vi till och med bonda lite. Är så fruktansvärt kär i den här lilla killen och jag är återigen så tacksam över att vi får vara med i hans liv. Folk pratar så mycket om att det är en sådan stor ära att få vara del av ett barns liv, och nu kan jag faktiskt förstå den innebörden - för det är lite så jag känner. Det ska bli fantastiskt att få se honom växa upp, och jag ser fram emot att få titta in i dom där ögonen många gånger dom kommande åren.
 
Jag kommer högst troligt inte att lägga upp några bilder från dopet här. Varje gång jag håller i kameran och har ett motiv framför mig ser jag alltid fram emot att få visa upp dom bilderna här för er, men idag kändes det inte alls så. Jag är superstolt över bilderna och vet att dom blev bra, men för första gången känns det för intimt och personligt. Det är inte min sak att dela med mig av. Det här dopet fotograferade jag inte för min egen portfolio, utan för att ge min kusin fantastiska minnen. Och det känns fint att kunna ge henne det. Men, något jag tänker dela med mig av är dom här två bilderna på mig och August när vi myste lite efter dopet. Älskade, bästa unge, som jag tycker om dig ♥ 
 
 
#1 / / Angelica Wåhlin:

Otroligt vackert skrivet!

Svar: Tack Angelica! ♥
Rebecca Adnell

#2 / / Pauline Hurtig:

vad fint :)

Svar: Tack!
Rebecca Adnell