/ • Personligt - På djupet /

Ett helt år av nya äventyr

För lite drygt ett år sedan, den 5e maj, satt jag nere på kontoret i vårt lager på jobbet och lämnade min signatur på ett anställningsavtal. Några dagar senare, den 9e maj, jobbade jag min första dag som säljare i butik. Tiden går så himla fort och jag förstår inte hur det kan ha gått över ett år redan. Jag har klarat mig i ett helt år, när jag efter första dagen var jag inte så säker på att jag skulle klara en vecka. Efter en vecka visste jag att jag inte skulle orka en månad. Men en månad blev till två, och sommaren tog slut. Innan jag visste ordet av det hade min 6 månaders provanställning tagit slut och jag stod där med min första fast anställning. Jag kände mig starkare, tryggare och duktigare. Men favoritkollegor försvann, min butikschef där jag lagt all min trygghet lämnade butiken och jag var tillbaka på ruta ett igen. Självförtroendet försvann ett tag, men jag tog mig igenom även det och kom ut starkare på andra sidan. 
 
Det har varit ett långt år med många upp- och nedgångar. Det har varit ett påfrestande år, men samdigit så lärorikt och stärkande. Som jag skrivit tidigare så hade jag aldrig någonsin kunnat se mig själv i en butik, pratandes med främlingar varje dag. Det har aldrig funnits i mitt naturliga beteende att känna mig bekväm med människor jag inte känner. Men fan alltså, jag har klarat det. Det har gått upp och ner och det kommer det fortsätta att göra, men jag fixar det. Det är ett påfrestande arbete för mig, som alltid har haft lite svårt för den sociala biten och för mig är det snarare påfrestande, än givande, att socialisera mig på det här sättet. Men det har varit så himla nyttigt, för om jag tänker på vem jag var som person för bara ett år sedan så har det hänt så mycket. Jag har utvecklats. Blivit modigare. Starkare. Det är fortfarande en kamp mot mina inre demoner som var och varannan dag säger åt min hjärna att springa åt andra hållet så fort någon pratar mig, men det går lättare varje vecka. Om jag tänker på den där osäkra och livrädda tjejen som stod bakom kassan sin första vecka så glädjs jag åt hur mycket som ändå har hänt. Hur långt hon har kommit. Och hur stolt hon hade varit om hon hade vetat att hon faktiskt skulle klara av det. Då kanske hon inte hade behövt vara lika rädd varje dag. Hon kanske hade vågat tro lite mer på sig själv. För säga vad man vill, men det är helt otroligt att jag har klarat av det här jobbet i ett års tid. Jag, som aldrig vågat prata, aldrig vågat göra mig hörd - jag står och pratar med tiotals, ibland upp mot hundra, människor varje dag. Det om något är fasiken värt att fira. 
 
#1 / / Emma Engström:

Så himla fint inlägg! <3

Svar: Tack! <3
Rebecca Adnell

#2 / / Ines:

Så fint inlägg!

Svar: Tack söta!
Rebecca Adnell