/ · Stallet / • Personligt - Vardag /

Nu är jag trött på det här!

 I januari blev jag riktigt förkyld. I februari blev jag så dålig att jag till och med tappade rösten. Och nu är det igång igen. Tredje gången det här året. En gång i månaden. Jag brukar bli riktigt sjuk max en gång per år, och aldrig tidigare har det varit så här tätt mellan omgångarna. Det känns som att jag knappt blivit frisk sedan januari, utan jag har stannat kvar på något slags mellanplan där man inte är sjuk men inte heller mår bra, innan det dippat helt. Jag saknar att ha den där orken och energin. Jag saknar att känna mig pigg. Jag saknar att orka ge mig ut i skogen eller hitta på någonting annat istället för att komma hem varje dag och dö i soffan. Snälla, låt mig bara bli frisk.
 
Det har varit intensivt på jobbet dom senaste veckorna i och med att vi fortfarande är kort om personal. Så gott som varje dag har vi varit en man kort. Vi klarar av det, men det är tufft, och det börjar bli tröttsamt. Helgen har också varit intensiv, men på ett roligt sätt. Jag är mitt uppe i min tredagarshelg som verkligen inte kunde ha kommit mer lägligt. Jag är hästvakt hela helgen och har under både fredagen och lördagen flängt runt i olika stall, men jag har saknat det så jäääkla mycket. Jag får inte ens nästan tillräckligt mycket hästmys i mitt liv längre och det är verkligen tomt, men därför har den här helgen varit extra bra. Solen har hållit sig framme hela helgen, snön har smält undan på många ställen och fåglarna har börjat vakna till liv. Jag har verkligen känt mig så himla lycklig, och jag hoppas den känslan får stanna. Jag hoppas att livet ordnar upp sig nu, en gång för alla, och allting kan få fortsätta vara bra. Det hade varit ganska skönt. 
 
Jag har egentligen ingen aning om vad jag har skrivit i det här inlägget. Jag hade inget syfte egentligen, mer än att kika in och berätta att jag lever. Här får ni tre bilder på dom enda hästarna som är sociala när kameran åker fram ;) Visst är det så mysigt med all lera också?
 
/ • Personligt - Rebecca fixar /

Första delen av vårt nya hem

I förra inlägget visade jag ju vårt då tomma vardagsrum efter att vi blivit av med våra gamla soffor. Vi fick överleva några dagar utan och för omväxlingens skull sitta vid matbordet när vi åt middag, vilket vi aldrig gör annars. Det kändes verkligen så skönt att få ut dom från lägenheten. Det var en liten tyngd som lättade från axlarna och fick mig att förstå att det faktiskt är dags. Nu ska vi göra det här på riktigt. Nu ska vi modernisera vår lägenhet en gång för alla. Sofforna var dessutom något vi fått gratis för ett par år sedan och inte särskilt sköna att sitta i, så bara där kändes det trevligt att vi skulle få in något nytt.
 
Och när jag kom hem från jobbet igårkväll stod dom redan på plats. Hela rummet kändes redan så mycket ljusare, så mycket fräschare. Vi hade ju beiga soffor innan vi fick hem dom bruna, så det är inte helt nytt, även fast det såklart tar ett tag för ögonen att ställa om sig. Vi har ju i några veckor nu åkt runt och småshoppat lite kuddar och filtar, men vi la aldrig fram något förrän nu. Och jag förbjöd hela familjen att göra något utan mig - jag var tillräckligt besviken över att jag inte kunde vara hemma när sofforna kom. Så imorse, innan mamma och pappa for norrut till fjällen, så fixade jag fint med allt nytt vi hade köpt. Och jag förstår att det är helt sjukt att läsa, men jag älskar sådant här. Inredning. Färgkombinatoner. Göra fint. Det är därför jag är så himla taggad på det här - för att jag älskar att rusta upp saker, jag älskar att renovera, jag älskar att se resultat. Jag älskar att piffa upp med kuddar och filtar och göra allting hemtrevligt och mysigt. 
 
 
Det är visserligen mycket som ska bytas ut fortfarande. Typ allting i hela bilden, faktiskt. Tavlorna. Soffbordet. Gardinerna. Fönsterlampan. Men soffan var en stor del av att det tillslut kändes olidligt med allt det bruna, så vi har kommit en bra bit på vägen. Det känns redan lättare. Fräschare. Mysigare.
 
 
Jag är ju helt galen i grått. Jag dras till allt som går i gråa nyanser. Allt jag äger är gråmelerat. 80% av alla mina kläder är gråa. 90% av allt i mitt rum är grått. Och jag har lite tvingat på det på resten av familjen, hehe. Jag blev lite väl exalterad när vi sprang på dom här gråa kuddarna och tillsammans med dom gråa filtarna mot den beiga soffan blev det perfekt. Det här har ju varit lite av min dröm i flera år - att få inreda min egna lägenhet. Och även fast det inte är min egna lägenhet är det ändå roligt att få vara med och påverka lite. Vi har ändå varit ganska överens om allting, så jag tror att resten också kommer att gå bra. Jag är bara så taggad på att fortsätta, men nu är både mamma och pappa bortresta i en vecka.
 
 
Vet ni det allra bästa med soffan? Jag har absolut ingen aning om vad det heter, eller om det ens har något namn. Men sofforna går att fälla ut. Ni vet, som Joey och Chandlers fåtöljer? Ända sedan jag såg Friends för första gången har jag drömt om en fåtölj med utfällbart fotstöd. Nu är det inbyggt i soffan, och är egentligen ingenting vi behöver, men ett väldigt trevligt plus i kanten ;) 
 
Vi har även köpt in lite fler sådana där fluffiga filtar, som jag har i mitt rum. Det började med att brorsan köpte en till sin tjej, men när hon tog hem den till sig ville han ha en till sitt rum också. Och sedan såg vi att både kuddarna och filtarna var nedsatta i pris. 'En kudde till nya soffan kan väl vara trevligt? Och hörni, ska vi inte ta en filt också när vi ändå är igång?' 
/ • Personligt - Rebecca fixar /

Where did time go?

Järnspikar alltså, vad tiden rinner iväg. Två veckor sedan jag skrev någonting här sist, och ändå känns det som att det bara har gått några dagar. Dom senaste veckorna har varit tyngre än vanligt av väldigt många anledningar som tillslut bildar den där stora betongväggen jag så lätt kan krocka med ibland. Ja, här kommer jag med mina ursäkter igen. Men det är liksom inte för att ursäkta mig själv, utan mer att faktiskt erkänna att jag inte har allt under kontroll hela tiden. Och nu har det varit lite värre än vanligt.
 
Men det går över. Det gör det alltid, även om det ibland tar längre tid än vanligt. Och trots att jag inte uppdaterat här på ett tag har jag loggat in på portalen varje dag och velat skriva något. Jag har bara inte vetat vad. Mina arbetstider ligger fördelade över typ hela dagen och när jag väl kommer hem klockan åtta på kvällen vill jag bara luta mig tillbaka med en serie innan jag somnar. Ibland kan jag sakna att jobba 7-16, för det gav mig definitivt mer fritid. Mer tid till kreativiteten rent allmänt. Mer tid till hästen. Mer tid till kompisarna. Mer tid till att faktiskt få känna mig delaktig i mitt egna liv, istället för att alltid behöva stå utanför och se på när alla andra har roligt. Men mitt jobb har ju sina fördelar också - att exempelvis vara helt ledig på en måndag, när alla andra måste gå upp. Och trots att jag tappar mina favoritkollegor oftare än vad småbarn tappar sina mjölktänder så är det fortfarande ganska roligt. Det bli bara lite mycket av allt, ibland. Men det är också en sådan sak som kommer att bli bättre. Jag intalar mig alltid det, för jag vet att det stämmer. Det må kännas lite jobbigt just nu, men det har alltid blivit bättre.
 
 
Så, nu lämnar vi det där tråkiga som ingen egentligen tycker om att läsa. Det är bara skönt för mig att skriva av mig ibland. Så, vad har egentligen hänt sedan sist? Det roligaste måste ju vara att vi äntligen ska renovera vår lägenhet! Det kommer att bli ett steg i tagen, sakta och försiktigt, men det kommer att ske. Ut med våra gamla golv. Ut med alla röda möbler. Några kanske minns att jag skrev ett inlägg för något år sedan och klagade på att allt i vår lägenhet är rött? Golven går i nyanser av rött. Dörrarna. Matborden. Soffan. Bokhyllan. Jag gillar inte rött, förutom under december månad då allting ska vara rött. Det är verkligen inget fel på vår lägenhet i sig, den är bara gammeldags. Inte alls så som jag skulle ha det om jag fick bestämma. Men nu är det dags att göra något åt saken. Jag och mamma har redan varit på ikea några gånger och spanat ut fina möbler. Häromdagen var vi och tittade på både golv och tapet. Och i lördags började arbetet - slita ner vår hemska halltapet. Det är en vit strukturtapet som har suttit där sedan min mamma var liten, om jag minns rätt.
 
Vår lägenhet har ju en ganska rolig historia. Min mamma bodde i just den här lägenheten när hon var liten. Min gammelmormor och gammelmorfar bodde i hus, men när dom blev äldre bytte dom med varandra så att min mormor (och nu nästan vuxna mamma) flyttade till huset där mormor och Ville än bor idag. Och när min gammelmormor flyttade in på ålderdomshem så tog vi över lägenheten igen. Så ja, den har funnits i släkten ganska länge. Och det märks... ;) Nu när vi började slita ner tapeten i hallen gömde det sig väldigt många meddelanden på baksidan vill jag lova. Mamma har alltid berättat om att hon och min moster fick rita och kladda på väggarna innan dom tapetserade när dom var små. Och allt sådant sitter ju kvar. Så i lördags var vi nog alla lite exalterade över att se vad som stod på väggarna bakom tapeten. Jag ska visa bilder nedan, haha. Det är så himla roligt. Och jag är så där överdrivet taggad på att rusta upp vår lägenhet nu. Det här är ju bland det bästa jag vet - att få fixa och ordna. Förnya. Inreda. Måla. Om jag fick välja ett drömyrke - fotografering satt åt sidan - så hade jag velat bli inredare. Och det är ett bra sätt för mig att bli av med överskottsenergi och skönt att ha något att fokusera på. Slita ner tapet visade sig vara väldigt roligt, och jag tänker definitivt vika några timmar av min lediga måndag till att fortsätta. Jag är också så taggad på att visa före- och efterbilder. Det är också bland det roligaste jag vet, att sätta upp två bilder bredvid varandra och verkligen se skillnaden. Ja hörni, det här kommer att bli bra. Märks det att jag är taggad? Ni kanske nu kan förstå att jag är den som är mest exalterad i hela familjen över att göra det här? ;) 
 
 
Här har vi det, min mammas och mosters konstverk. Runt 1974-1975 tapetserade dom om och då fick kidsen alltså gå loss med pennor på understa lagret. Tycker faktiskt det är jätteroligt med sådant här. Nu var det ju "vi" som hade gjort det, men tänk om någon annan ska tapetsera om i den här lägenheten om femtio år. Det är alltid kul med en liten överraskning från en annan tidsepok. Och i vårat fall är det ju extra roligt för mamma att se det här och minnas tillbaka. Vi kanske borde skriva till något vi också? Jag och Jonas körde på i flera timmar idag och fick bort hur mycket som helst. Nu är det egentligen bara lite kvar i lilla hallen, men det kommer gå ganska snabbt det också - när vi väl får tid. Nu jobbar jag hela veckan och i helgen är det fullt upp, men vi har ju egentligen inte bråttom ;)
 
 
Här förstår ni vad jag menar med att allt är rött. Och gult. Och nu är vi faktiskt utan soffor ett par dagar, vilket är en udda syn. Vi beställde nya under helgen som var och dom väntas komma under veckan, och igår kom det ett gäng och hämtade våra gamla. Så just nu har vi endast en fåtölj och två saccosäckar. Vi använder våra saccosäckar kanske tre gånger på ett år, men dom är himla fantastiska när dom faktiskt behövs.