Idag var en bra dag

Stockholm har befunnit sig i ett konstant snöoväder hela veckan. Jag har varit överlycklig, trots att pendeltågen har bråkat. Det jag inte har varit glad över däremot har varit att behöva stå instängd i butiken hela veckan när snöflingorna irrat runt utanför dörren. Det här är bland det bästa jag vet - när snön ligger poröst på marken och kylan kryper neråt. Jag är ju lite av en vintermänniska, trots allt. Idag var första gången jag verkligen fick komma ut och njuta. Jag hängde hos mina kompisar och deras hästar idag och när jag och Mika kom till Runsten tog vi en promenad med Lallis runt området. Bara en sådan enkel sak som att få pulsa fram i djup snö kan göra mig så barnsligt lycklig, och oj vad jag behövde det här. Har känt mig så instängd hela veckan. Jag behöver den där friska luften. Jag behöver den där pausen från vardagslivet och bara få gå runt bland alla träd. Och extra bra idag var ju att jag för en gångs skull hade sällskap. 
 
Jag och Lalle förra helgen, hihi ♥ ↓
 
Jag är så beroende av dom här stunderna just nu. Även fast jag är en vintermänniska är jag lika mycket en sommarmänniska och jag saknar ljuset och inspirationen. Den här vintern har varit extra tung på grund av många personliga saker, och så fort det börjar kännas lite bättre igen så är det alltid något som vänder. Det väntar återigen förändringar på mitt jobb och jag blir så trött av tanken på att behöva bygga upp allt igen. Jag är en sådan person som har väldigt svårt att känna mig bekväm och avlsappnad med folk och det är en sådan lättnad när jag väl kommer till det stadiet där någon får mig att känna mig trygg, just för att det är så pass ovanligt. Sedan vet jag att det är fel av mig att länka den här tryggheten till specifika personer, för när dom försvinner ur mina dagliga rutiner hoppar jag ner på ruta ett igen. Och det tar på krafterna. 
 
Och i och med dom här förändringarna får jag tyvärr inte ledigt i påsk heller, då vi hade planerat att åka upp till fjällen. Det gör ont i hjärtat att veta att jag inte kommer att få sitta där i vår solgrop och njuta av tystnaden eller stå uppe på fjället och beundra utsikten. Jag hade till och med anmält mig till skoterkurs för att fixa skoterkortet innan det var dags. Det är en lyx jag verkligen inte tar för givet, och jag försökte att inte hoppas för mycket, men det var just det jag hade behövt nu. Att bara få en liten paus från vardagen, från storstadshetsen, från alla krav. Släppa känslan av att vara så jävla otillräcklig, vilket är precis vad jag känner just nu. Frustration över att inte kunna hjälpa människor i min närhet som mår dåligt. Att behöva stå bredvid och titta på. Samtidigt som en annan del av mig tar på sig alldeles för mycket ansvar över saker som också är utom min kontroll, och saker som jag inte ens borde behöva oroa mig för. Jag brukar vara väldigt bra på att hålla ihop det, men den här vintern har innehållit lite väl mycket. Det är inte så att jag är orolig över mig själv så, jag vet att allting ordnar sig tillslut. Men jag är bara så trött. Så orkeslös i både kropp och huvud. Det har bara varit lite för intensivt under en för kort period.