/ • Personligt - Rebecca fixar /

Where did time go?

Järnspikar alltså, vad tiden rinner iväg. Två veckor sedan jag skrev någonting här sist, och ändå känns det som att det bara har gått några dagar. Dom senaste veckorna har varit tyngre än vanligt av väldigt många anledningar som tillslut bildar den där stora betongväggen jag så lätt kan krocka med ibland. Ja, här kommer jag med mina ursäkter igen. Men det är liksom inte för att ursäkta mig själv, utan mer att faktiskt erkänna att jag inte har allt under kontroll hela tiden. Och nu har det varit lite värre än vanligt.
 
Men det går över. Det gör det alltid, även om det ibland tar längre tid än vanligt. Och trots att jag inte uppdaterat här på ett tag har jag loggat in på portalen varje dag och velat skriva något. Jag har bara inte vetat vad. Mina arbetstider ligger fördelade över typ hela dagen och när jag väl kommer hem klockan åtta på kvällen vill jag bara luta mig tillbaka med en serie innan jag somnar. Ibland kan jag sakna att jobba 7-16, för det gav mig definitivt mer fritid. Mer tid till kreativiteten rent allmänt. Mer tid till hästen. Mer tid till kompisarna. Mer tid till att faktiskt få känna mig delaktig i mitt egna liv, istället för att alltid behöva stå utanför och se på när alla andra har roligt. Men mitt jobb har ju sina fördelar också - att exempelvis vara helt ledig på en måndag, när alla andra måste gå upp. Och trots att jag tappar mina favoritkollegor oftare än vad småbarn tappar sina mjölktänder så är det fortfarande ganska roligt. Det bli bara lite mycket av allt, ibland. Men det är också en sådan sak som kommer att bli bättre. Jag intalar mig alltid det, för jag vet att det stämmer. Det må kännas lite jobbigt just nu, men det har alltid blivit bättre.
 
 
Så, nu lämnar vi det där tråkiga som ingen egentligen tycker om att läsa. Det är bara skönt för mig att skriva av mig ibland. Så, vad har egentligen hänt sedan sist? Det roligaste måste ju vara att vi äntligen ska renovera vår lägenhet! Det kommer att bli ett steg i tagen, sakta och försiktigt, men det kommer att ske. Ut med våra gamla golv. Ut med alla röda möbler. Några kanske minns att jag skrev ett inlägg för något år sedan och klagade på att allt i vår lägenhet är rött? Golven går i nyanser av rött. Dörrarna. Matborden. Soffan. Bokhyllan. Jag gillar inte rött, förutom under december månad då allting ska vara rött. Det är verkligen inget fel på vår lägenhet i sig, den är bara gammeldags. Inte alls så som jag skulle ha det om jag fick bestämma. Men nu är det dags att göra något åt saken. Jag och mamma har redan varit på ikea några gånger och spanat ut fina möbler. Häromdagen var vi och tittade på både golv och tapet. Och i lördags började arbetet - slita ner vår hemska halltapet. Det är en vit strukturtapet som har suttit där sedan min mamma var liten, om jag minns rätt.
 
Vår lägenhet har ju en ganska rolig historia. Min mamma bodde i just den här lägenheten när hon var liten. Min gammelmormor och gammelmorfar bodde i hus, men när dom blev äldre bytte dom med varandra så att min mormor (och nu nästan vuxna mamma) flyttade till huset där mormor och Ville än bor idag. Och när min gammelmormor flyttade in på ålderdomshem så tog vi över lägenheten igen. Så ja, den har funnits i släkten ganska länge. Och det märks... ;) Nu när vi började slita ner tapeten i hallen gömde det sig väldigt många meddelanden på baksidan vill jag lova. Mamma har alltid berättat om att hon och min moster fick rita och kladda på väggarna innan dom tapetserade när dom var små. Och allt sådant sitter ju kvar. Så i lördags var vi nog alla lite exalterade över att se vad som stod på väggarna bakom tapeten. Jag ska visa bilder nedan, haha. Det är så himla roligt. Och jag är så där överdrivet taggad på att rusta upp vår lägenhet nu. Det här är ju bland det bästa jag vet - att få fixa och ordna. Förnya. Inreda. Måla. Om jag fick välja ett drömyrke - fotografering satt åt sidan - så hade jag velat bli inredare. Och det är ett bra sätt för mig att bli av med överskottsenergi och skönt att ha något att fokusera på. Slita ner tapet visade sig vara väldigt roligt, och jag tänker definitivt vika några timmar av min lediga måndag till att fortsätta. Jag är också så taggad på att visa före- och efterbilder. Det är också bland det roligaste jag vet, att sätta upp två bilder bredvid varandra och verkligen se skillnaden. Ja hörni, det här kommer att bli bra. Märks det att jag är taggad? Ni kanske nu kan förstå att jag är den som är mest exalterad i hela familjen över att göra det här? ;) 
 
 
Här har vi det, min mammas och mosters konstverk. Runt 1974-1975 tapetserade dom om och då fick kidsen alltså gå loss med pennor på understa lagret. Tycker faktiskt det är jätteroligt med sådant här. Nu var det ju "vi" som hade gjort det, men tänk om någon annan ska tapetsera om i den här lägenheten om femtio år. Det är alltid kul med en liten överraskning från en annan tidsepok. Och i vårat fall är det ju extra roligt för mamma att se det här och minnas tillbaka. Vi kanske borde skriva till något vi också? Jag och Jonas körde på i flera timmar idag och fick bort hur mycket som helst. Nu är det egentligen bara lite kvar i lilla hallen, men det kommer gå ganska snabbt det också - när vi väl får tid. Nu jobbar jag hela veckan och i helgen är det fullt upp, men vi har ju egentligen inte bråttom ;)
 
 
Här förstår ni vad jag menar med att allt är rött. Och gult. Och nu är vi faktiskt utan soffor ett par dagar, vilket är en udda syn. Vi beställde nya under helgen som var och dom väntas komma under veckan, och igår kom det ett gäng och hämtade våra gamla. Så just nu har vi endast en fåtölj och två saccosäckar. Vi använder våra saccosäckar kanske tre gånger på ett år, men dom är himla fantastiska när dom faktiskt behövs.