/ • Foto - Natur /

Tryggheten bland träden

Samma dag som jag var inne och fotograferade körsbärsträden i Kungsträdgården befann jag mig några timmar senare mitt i min favoritskog. Jag var ledig den dagen och efter att jag varit och handlat lite hade jag ingen lust att stänga in mig själv i en kvav lägenhet. Solen stod högt på himlen, temperaturen visade sommarvärme och jag var äntligen ledig. Jag hade slängt in kameran i bilen utifall att, men jag hade egentligen helt fel kläder på mig för att hoppa runt i skogen. Det fick bli en väldigt lugn promenad, men det räckte. Det var så härligt att få gå här och känna alla dofter och dra in alla dessa vårtecken. Vårtecken som nästan direkt gått över i sommartecken, men ändå. Löven på träden hade precis börjat slå ut. Stigarna torkade upp. Lyckan låg i luften och allting kändes så där perfekt, som det bara kan göra under våren. Det är den där hoppfulla känslan jag känner vartenda år, när man vet att man har hela sommaren framför sig. Jag älskar hösten och vintern, men vår och sommar innehåller så mycket mer förväntningar.
 
Det slår mig varje år hur fort det går, men detta år måste ju ha slagit alla rekord. Helt plötsligt var det över tjugo grader ute och jackorna flög av fortare än någonsin. Jag brukar ha svårt att hänga med i årstidernas kvicka svängar, men nu var jag helt lost. Allt hade gått så fort. Vintern hade tagit slut och våren hade ersatt direkt, utan större bakslag. Det är något vi inte är vana vid. Det ska alltid komma minst fem snöfall till efter att våren är konstaterad, men så blev det inte i år. Och det är jag ganska tacksam för. Jag brukar vara bra på att hålla spänningen inne, för även fast våren sakta tittar fram brukar det alltid börja snöa igen. Det kanske var för att vintern var så pass sen i år, jag vet inte. Men underbart är det.
 
 
Det var väldigt fridfullt att strosa fram mellan stockar och stenar. Ducka för dom låga grenarna och kliva över dom höga rötterna. Att bara få andas ut och slappna av i min älskade skog. Jag börjar känna mig hemma här. Jag har tidigare alltid haft respekt för skogen och varit så rädd för att gå vilse, men jag känner inte den känslan längre. Nu är jag bara så lycklig över att få komma ut. Det är absolut trevligt att promenera runt bland betongen i huvudstaden, men att få gå här och känna närheten till naturen är oslagbart. 
 
Något jag älskar med sommaren är att det faktiskt är lättare att vistas i skogen. Jag behöver inte pulsa fram i tung snö eller vrida ur strumporna var femte meter för att stigarna är översvämmade. Fötterna behöver inte tyngas ner av stora kängor och kroppen är inte inslagen i lager av kläder. Solen som tar sig igenom trädtopparna och lyser upp marken i dessa häftiga mönster. Det låter säkert larvigt och orimligt för vissa att man kan bli glad av lite skuggor på marken, men det är liksom helheten av att befinna sig ute där du varken störs av bilarnas buller eller höga hus. Du är typ helt ensam, och som jag skrivit så många gånger här behöver jag verkligen dom här stunderna där ingen stör mig. Där jag får vara helt mig själv, jag får göra vad jag vill och gå i det tempot jag känner för. Jag behöver inte rätta mig efter någon. Det är den här friheten jag ofta pratar om, och för mig är den så viktig. Jag behöver dom här stunderna där jag inte behöver känna mig pressad av allting som livet medför. Det är dom här stunderna av ren livskvalité som får mig att orka även dom sämre stunderna. 
 
#1 / / Angelica Wåhlin:

Ser så fridfullt ut!

Svar: Det är det verkligen!
Rebecca Adnell

#2 / / Iza Palm:

Skogen är verkligen underbar. Härliga bilder :D

Svar: Visst är den! Tack :D
Rebecca Adnell

#3 / / Josäfin Andersson :

WOW vad snygga bilder :D

Svar: Taack :D
Rebecca Adnell