/ • Personligt - Nära och kära /

Välkommen till världen

Min kusin har fått barn. Jag har sagt det till mig själv tusen gånger, och ändå kan jag inte förstå det. Jag har uppenbarligen vetat om det i nio månader, att en liten ska komma, men nu när han faktiskt är här kan jag inte greppa det. Jag stod och målade vår köksvägg i måndags när mobilen plingar till. En bild tillsammans med ett klockslag, och tårarna bara forsade. Jag stod och hulkade, ensam i mitt egna kök, av ren och skär lycka. Det här är första bebisen som föds i min närhet. Det här är första bebisen jag faktiskt får äran att följa från start. Vi är väldigt nära, den här delen av släkten, och jag har alltid haft en väldigt bra relation till mina kusiner. Jag har ju bara två stycken, och vi har vuxit upp tillsammans. Och jag kan, med handen på hjärtat, säga att ingen förtjänar det här mer än min kusin. Hon är en av dom starkaste människorna jag känner trots så mycket motgångar, och att hon ska bli mamma har alltid varit en självklarhet. Och nu är den tiden här.
 
Välkommen till världen, älskade August. Du är så efterlängtad och älskad. Jag visste inte att man kunde älska något så här mycket, utan att känna personen, men så fort meddelandet trillade in i min inkorg kände jag hur hela hjärtat exploderade av kärlek. Det går verkligen inte att beskriva, och jag trodde verkligen inte att jag skulle reagera så här starkt. Allt jag vill är att han ska få växa upp i en trygg och säker värld. Att han ska få en bra barndom. Att han ska slippa se alla hemskheter som finns där ute. Att han alltid ska känna sig trygg och älskad. Han har fantastiska förutsättningar, för han har verkligen fått den bästa mamman på hela jordklotet. Vi fick åka upp och hälsa på dagen efter, och när han låg där - drygt 24 timmar gammal - kunde jag inte tänka på annat än hur perfekt han var. Det var kärlek vid första ögonkastet, och jag kan fortfarande inte förstå att vi har en liten bebis i släkten. Ett älskat litet barn, som vi ska få se växa upp. Känslorna bubblar fortfarande och jag känner mig rörd varje gång jag tänker på honom. Jag har spenderat en halvtimme i hans närhet, men jag är redan såld. Han har bara funnits på den här jorden i typ en vecka, och redan har han mig lindad runt sitt lillfinger. Jag skulle ge honom allt och lite till, och jag har aldrig någonsin känt så förut. Det är ganska fascinerande. Och ögonen fylls av tårar, för att jag är så lycklig för hela familjen. Så genuint lycklig, för oss alla egentligen, att vi nu har ett nytt liv att ansvara över. Det känns helt otroligt. Älskade lilla vän ♥