En fullspäckad helg med en skadad fot

 
 
Nu har det nästan gått en vecka - igen - sedan jag skrev något här sist, förlååååt! Tiden bara springer iväg och jag hinner liksom inte med. Jag förstår bland annat inte hur det kan vara november snart och att julen faktiskt nu bara väntar runt hörnet. 
 
Jag hade två supermysiga dagar hos Mika med massa stallhäng och struntprat. Första dagen var vi iväg till kliniken med hennes häst och var borta i sammanlagt 18 timmar, och det var vissa stunder under den dagen då vi bara ville lägga oss ner och ge upp, men i det stora hela var det faktiskt en jättemysig dag. Det var så kul att bara hänga ordentligt med henne igen. Men för att få ett tråkigt avslut på det hela så fick jag en häst på foten sisådär en halvtimme innan jag skulle köra hem - och självklart var det högerfoten, så jag kan meddela att det gjorde ganska ont att gasa och bromsa i två timmar... ;) Jag haltade runt på jobbet hela helgen då jag inte ville sätta kollegorna och butiken i skiten, men igår åkte jag faktiskt in och röntgade. Jag har fått hästar på foten många gånger men den här gången gjorde det lite ondare än vanligt och istället för att bli bättre kändes det bara värre och värre, så jag tyckte att det var likabra. Allt såg dock fint ut och jag fick order att använda foten som vanligt - hurra! Jag hade inte haft tid med en ordentligt skadad fot, haha. 
 
Dom senaste dagarna har jag bara suttit och redigerat bilderna på Jenny och Senshi och varje bild jag öppnar upp gör mig lyckligare och lyckligare - tror faktiskt att det är en av dom bättre photoshoots jag någonsin haft. Det är helt galet, men jag känner mig så där lyrisk. Nöjd med mig själv och så nöjd med resultatet, och dessutom väldigt glad över att jag hann klämma in en höstfotografering. Jag hade med mig kameran ner till Mika men vi hade inte många lediga minuter över till att fota något, men vi gör ett nytt försök nästa höst. Kan nämligen tänka mig att Lalle skulle bli ganska fin bland höstfärgerna ;) Och ännu får jag inte vila - på torsdag kväll sätter jag mig på tåget till Värmland och hälsar på Denice. Henne har jag inte heller fått hänga med ordentligt och att vi nu ska få tre hela dagar gör mig väldigt glad. Veckan efter det får jag också äntligen några dagar hemma här till att bara vila. Jag har inte städat mitt rum på sisådär en evighet och det är massa annat jag måste ta tag i, hehe... Relaterbart, kanske? Nu ska jag sluta pladdra på om onödiga saker och fortsätta redigera lite bilder så har jag förhoppningsvis snart en ordentlig bildbomb att visa er!
/ • Foto - Djur / • Personligt - Hera /

The autumn queen

 
Så här fint blev det när jag och voffi var iväg och fotade lite förra veckan. Det blev egentligen inte alls som planerat, men vi fick en supermysig dag ändå. Jag tänkte att jag ska skriva om det och visa fler bilder vid ett senare tillfälle - när jag får tid, helt enkelt ;) Det har varit väldigt fullt upp den senaste veckan och den kommande veckan ser likadan ut - ikväll redan åker jag ner till Norrköping och hälsar på Mika, sen hem och jobba sex dagar i rad innan jag åker till Värmland och hälsar på Denice.
 
Som sagt, fullspäckat schema och utöver det långa jobbdagar. Men det är kul, det är bara synd att resten hamnar efter. Som bloggen, och all redigering. Har alla bilder från denna dag kvar och även nu alla på Jenny och Senshi som bara ligger och väntar, men dom får helt enklet vänta lite till! Nu ska jag slänga ihop det sista i min lilla väska och ge mig ut på vägarna. Ha ett par underbara dagar så hörs vi till helgen! ♥
/ · England / • Personligt - Nära och kära /

En riktig hästhelg!

Jag sitter här och ler för mig själv när jag tänker tillbaka på helgen som varit. En alldeles underbar, fantastisk och rolig helg som jag gärna bara skulle vilja göra om vecka efter vecka, dag efter dag. Mika var ju uppe på besök och vi båda bodde hos Jenny lördag till söndag och det enda vi har gjort är att hänga i olika stall, skratta och umgås. Det var länge sedan alla tre fick chansen att träffas ordentligt och därför var det extra roligt. Vi tre har ju hängt ihop i mååånga år nu och det är alltid, alltid, alltid lika roligt att ses igen, och dessutom när det inte händer lika ofta längre. Mika bor inte kvar i Stockholm och jag bara jobbar mina långa dagar hela tiden - det är liksom svårt att få till något. Men det får mig att uppskatta det ännu mer när vi faktiskt lyckas och den här helgen kan inte beskrivas med något annat ord än perfektion, i alla fall ur mina ögon.
 
På lördagen träffade vi tre andra kompisar vi också mött igenom hästarna. Alla tre har stått i samma stall som oss (eller ja, nu är det ju bara jag kvar där... ;)) och det var jättelänge sedan jag träffade någon av dom också. Jag kan ärligt säga att jag inte kan tänka mig ett bättre hästgäng. Vi är en udda blandning i olika åldrar, men vi har så jäkla roligt tillsammans och vi kan stå och skratta åt onödiga saker i flera timmar. Och det är ju liksom det viktigaste. Att det klickar. Att allting bara passar. Och på söndagen hängde vi själva bara jag, Jenny och Mika. Vi började med att gå ner till "mitt" stall där jag fick skutta runt över några hinder i halsring på min lilla ponny - något vi inte gjort på länge, så jag var överlycklig bara där. Sedan bar det av till Jennys stall där hon fixat så att vi kunde låna hästar och rida ut tillsammans. Och det var verkligen inte igår - och det är ju faktiskt bland det bästa jag vet, att rida ut med dom här två. Vi gör allting roligt och det finns inga jag kan slappna av med så mycket på hästryggen som just dom här två. Vi känner varandra utan och innan och jag behöver inte oroa mig över någon annan än mig själv, och även fast vi alla tre satt på främmande hästar så var det liksom inga problem. Jag fick uppfylla min fjordingdröm som jag haft sedan jag var liten och låna världens sötaste lilla fjording - ja, han var liten. Mindre än den redan väldigt lilla d-ponnyn jag rider annars, haha. Men det gick så bra och vi hade det så jäkla roligt. Jag kan verkligen inte trycka på det tillräckligt mycket och jag kan verkligen inte förklara hur lycklig jag kände mig just i det ögonblicket. Ibland behövs det inte så mycket mer än två bästa kompisar och några hästar. Dom här två personerna är bland det bästa jag har här i livet och jag är så tacksam över att våra vägar korsades för många, många år sedan. Jag och Jenny överlevde ju en lång distansvänskap när hon flyttade till Östersund för gymnasiet där vår vänskap egentligen bara blev starkare, och Mika, ja hon är ju min partner in crime alla dagar i veckan, trots att hon nu bor långt bort. Tack för att ni finns, båda två. Ni är så jävla bäst och jag älskar vårt lilla gäng ♥
 
 
Jag tycker att dom här bilderna representerar helgen ganska bra... ;) Skratt och flum, och vi hann även med en fotografering med Jenny & Senshi bland höstfärgerna - jag har bara hunnit redigera en bild hittills, men oh my goooood så fint det blev! Vänta ni bara!