Ge vissa bilder en andra chans

Ibland går det fort. Ibland är det bara att ta upp kameran och klicka på avtryckaren och bara hoppas att det blir bra, just för att fånga ett speciellt ögonblick. Ibland har man tur, och ibland blir det inte alls som man har tänkt. Det blir överexponerat. Underexponerat. Fokus hamnar fel. Ja ni vet, det är mycket som kan gå fel. Som den här bilden nedan. Hon satt så perfekt och jag fick så bråttom att jag inte brydde mig om att kika på inställningarna. Det fick bära eller brista. 
 
 
Jag tittade ner i kameran och insåg att det var alldeles för mörkt. Jag raderar aldrig någonsin bilder på plats, dels för att jag inte vill lägga den tiden och dels för att jag alltid vill bläddra igenom dom på en dator för att inte råka ta bort bilder som såg dåliga ut, men som faktiskt går att rädda. Efter den här bilden ändrade jag inställningarna och tog några bilder till, men inga blev lika bra som den här. Hon tittade bort, blundade, såg allmänt ointresserad ut, öronen slokade neråt. Så jag drog in den i Photoshop och lekte lite. Och det här är anledningen varför jag aldrig raderar mörka bilder innan dom fått en chans - för ibland går det att rädda. Ibland blir det något magiskt ur något som från början såg ut att åka direkt i papperskorgen.
 
 
Som jag älskar denna tjej ♥
 
/ • Personligt - Rebecca fixar /

Jag ser ljuset

Fy saaaaaaaaaaatan vilken förkylning jag har åkt på! Jag började känna mig dålig redan förra fredagen, men under helgen åkte jag ändå upp till Uppsala för att hjälpa mina kompisar att flytta. På söndagen bröt det ut ordentligt men jag gick ändå till jobbet i måndags. Jag var ju sjuk för inte så länge sedan och tanken på att behöva sjukanmäla mig igen fick mig att vilja gå under jorden. Jag jobbade på några timmar innan allting blev värre och sedan dess har jag knappt lämnat sängen. Igår mådde jag ännu sämre än i måndags och jag är återigen förundrad över hur mycket snor en människa kan producera. Hurraaa, vad mysigt att höra! Nej men på riktigt, det var länge sedan jag var så här dålig. Jag skulle ju ha åkt och hälsat på Mika onsdag kväll till fredag kväll, men det var bara att glömma. Jag tänker inte ens försöka förklara hur uppgiven jag känner mig på allting just nu, för det är så typiskt mig att bli sjuk när jag verkligen inte får bli sjuk. Lyckligtvis kunde vi bara skjuta upp det två veckor, men ändå. 
 
Idag är första dagen jag börjar känna mig lite mänsklig igen. Det går upp och ner hela tiden, men jag har haft lite mer energi idag. Tillräckligt mycket för att känna mig lite rastlös, så jag passade på att plocka fram sax och dekorplast och pyssla lite. Mina två spiralalbum jag har till våra konserter köpte jag för en evighet sedan och har sedan länge gett upp på att försöka hitta likadana. Istället köpte jag dekorplast och tänkte att jag klär in omslagen i det så att alla matchar. Det kan ju inte se olika ut liksom... ;) Plus att jag tar varje ursäkt jag får till att leka lite med dekorplast - det är ju så jäkla roligt. Jag har spanat in just den här bruna träplasten ganska länge och verkligen letat efter saker att använda den till, för att jag tycker den är så fin. 
 
 
/ · Fjällen / • Foto - Natur / • Resor - Övrigt /

En solnedgång på taket

En av kvällarna under min ensamma vecka i fjällen insåg jag att jag skulle få se solen gå ner bakom träden. Jag hade haft ganska otur dom andra dagarna med mulet väder och en grå himmel, och jag hade inga höga förhoppningar om att jag skulle få en solnedgång alls. Jag visste redan innan jag åkte upp att vädret inte alltid skulle vara på min sida. Och förstå då min förvåning när jag precis ätit klart en av kvällarna, tittar ut genom fönstret och ser hur molnen plötsligt lättar. Hur solens strålar träffar mig i ansiktet och hur himlen lyser upp i fina färger. När vi var uppe tidigare under sommaren och tvättade taket fick jag mersmak på att vara där uppe. Jag har alltid gillat höjder - jag gillar att ha en överblick över saker och ting. Jag tänkte på skoj att jag skulle se ännu bättre där uppe, men sen tog jag mig själv på allvar och klättrade upp. Hera följde med mig ut och satt snällt och väntade nedanför stegen medan jag själv satte mig där uppe och bara njöt. Njöt av utsikten. Njöt av tystnaden och ensamheten. Njöt av fjällvärlden ♥