/ • Foto - Natur /

I tystnadens sällskap

Den här morgonen var något utöver det vanliga. Jag sitter i skrivande stund i min mosters lägenhet som jag nu får låna den kommande veckan, vilket alltid är lika underbart. Det är en fantastisk lägenhet och jag trivs så bra här. Jag har även tillgång till hennes bil vilket gör att jag kan åka vart jag vill, när jag vill, utan att anpassa mig efter andra. Och imorse hade jag ställt klockan på halv 6, och strax efter det satte jag mig i bilen och styrde ut mot mitt älskade Björkvik.
 
Himlen var klar hela vägen ut och jag kände mig helt säker på att jag skulle få se solen stiga upp från horisonten. När jag däremot parkerade bilen såg jag hur ett ganska tjockt molntäcke låg utmed linjen mellan havet och himlen och jag suckade lite tyst för mig själv. Men det försvann. Jag borde ha lärt mig det vid det här laget att när det kommer till himlen, väder och moln så kan allt förändras inom loppet av bara några minuter. Jag gick min vanliga vända bort till dom högre klipporna och väntade där på att solen skulle dyka upp. Det enda ljud som hördes var vågorna som slog in mot stenarna och någon enstaka fågel. Vinden låg på och med bara sju grader i luften var det faktiskt kallt, men det störde inte. Det kändes snarare välkommet - ett bevis på att hösten är här nu. Jag är redo för hösten. Jag är glad över att behöva dra på mig en tjocktröja innan jag lämnar värmen i hemmet. Häromdagen blev jag taggad i en nedräkning på facebook av en kompis som visade att det bara var hundra dagar kvar till julen. Och jag är faktiskt redo. Jag är redo att börja nedräkningen till julen. Jag är redo för att trädens gröna löv ska skifta till gult. Jag är inte bara redo, jag längtar. Och när jag sprang runt där ute på Björkvik imorse var jag lycklig. Det var en skön känsla, för sist jag var här - innan sommaren - mådde jag inte alls bra. Jag hade kraschat helt. Jag satt där på min klippa i flera timmar med ångest och visste inte vilket håll som var uppåt - och därför känns det helt underbart att gå där ute idag och må bra. Det finns alltid saker att jobba på, alltid saker som kan bli bättre, men i det stora hela är livet bra. Och ännu bättre blir det ju där ute, med havet och solen som mitt enda sällskap. En perfekt start på morgonen och ett bra avslut på helgen för att ladda upp inför en ny vecka. En vecka ensam i mosters lägenhet - närmare till jobbet och tillgång till egen bil. Nästa vecka blir en bra vecka! 
 
 
/ • Resor - Cypern 2018 /

Blue Star Althea Beach

Så, då var det dags för en genomgång av hotellet! Jag har gjort det här från alla våra andra utlandsresor och det känns inte mer än rätt att göra det nu också, med tanke på att det här var det bästa hotellet jag någonsin satt min fot på. Vi har haft väldigt tur med alla våra hotell då inget någonsin har gjort mig besviken när det kommer till renlighet och läge. Men i år var det lite utöver det vanliga - det där lilla extra som gör mig helt lyrisk över att bara tänka tillbaka på det.
 
Hotellet hette då Blue Star Althea Beach och befann sig på Cyperns östra sida, Fig Tree Bay. Den här gången delade vi alla fyra på en tvårummare, till skillnad mot tidigare då jag och lillebror haft egen lägenhet. Men i och med att vi inte reste med några andra den här gången räckte det gott och väl - och även fast det varit skönt att ha sitt egna krypin har jag under tidigare resor ändå ofta gått över till mamma och pappa. Jag vill ju ha den där sociala biten, medan lillebror inte har några problem med att ligga tyst i sängen och titta på sin iPad, haha. Vi fick ändå ta sovrummet och mamma och pappa tog extrasängarna ute i vardagsrummet. Det var en stor lägenhet på lite drygt 40 kvadratmeter - ett stort upplyft från Kreta förra året där det var väldigt litet. Stort och väldigt öppet, och väldigt väldigt lyxigt. 
 
Vi hade turen att hamna på ett underbart hotell, men vi hade ännu mer tur att vi nog fick hotelles bästa rum. Lägenheten vette ut mot poolområdet med havsutsikt, och medan andra balkonger hade grannar var vi helt ensamma på vår kant. Vi bodde dessutom ganska högt upp, vilket jag föredrar för utsiktens skull, och hade fantastiskt uppsikt över området. Rummet var ljust och fräscht, städades noga varje dag - vilket jag egentligen kan tycka är lite överdrivet, men det är å andra sidan så det funkar på dom flesta ställen - och personalen var underbar. Trevliga receptionister som gjorde det där lilla extra för att försäkra sig om att vi fick hjälp och svar på frågor. Restaurangpersonal som var otroligt gulliga när vi varje dag satte oss för att äta lunch och dom lärde sig snabbt vad alla ville ha att dricka - vi är ganska enformiga av oss, måste jag säga. Det var samma upplevelse på Kreta förra året, och jag älskar när dom gör det personligt. När dom själva lägger ner lite extra energi i att komma ihåg dig. Och bäst av allt var ju att hotellet låg precis vid havet. Första gången jag var utomlands bodde vi vid stranden, med hade ingen pool. Andra gången hade vi en stor pool, men långt till stranden. Förra året hade vi nära till stranden igen, men liten pool. I år hade vi både och. Jag är en sådan person som väljer havet framför poolen alla dagar i veckan, och behöver egentligen inte ett stort och lyxigt poolområde, men jag är inte heller den som tänker stå där och hata på det när det väl finns, haha. Direkt där hotellområdet gräns slutade tog stranden vid och bara ett tiotal meter nedanför låg vår egna lilla strand och solstolar. Ja, det finns alltså inga ord som kan beskriva det här hotellet. Jag är så himla glad och tacksam, och samtidigt lite chockad, över att vi hamnade just här. Att vi hade en sådan tur. Jag menar, se själva! 
 
 
Det här var då utsikten från vår balkong, och vi hade verkligen allt vi behövde. Det var ganska många som bodde här, men det blev aldrig jobbigt. Jag älskade att sitta där och titta ner på alla som badade, åt, eller bara hade roligt. 
 
 
Vi hade även första parkett till scenen där det varje kväll bjöds på någon form av underhållning. Den här kvällen var det tre personer med tre helt olika styrkor som utförde akrobatik, jonglering och typ lite halvt eldslukning. Vi fick även se dansare, sångare och så den berömda Bamse!
 
 
Vad jag förstått så är TUI:s Blue Star-hotell nogrannt utvalda och drivs av erfaren personal, vilket verkligen märktes. Jag säger det igen - vilket jäkla hotell! Helt sjukt bra på alla sätt! 
 
 
 
Jag älskade att gå ut här och se havet. Där nere ser ni vår egna lilla vik med solstolarna - där låg vi vaaarje dag ;)
 
 
Den här restaurangen åt vi på en av kvällarna, men annars utforskade vi andra ställen runt omkring i området. Men många som hade all inclusive befann sig här varje kväll, även detta par som jag nu ser har fastnat på bild. Dom förlovade sig i början på veckan - tyvärr missade jag själva frieriet, utan reagerade bara när alla helt plötsligt började applådera. Så himla fint!
 
 
Nerifrån vår lilla strand. Ni kan skymta vår balkong där uppe, till vänster om fjärde palmen :D 
 
 
Och vår egna lilla vik! Som jag älskade det här stället. Stranden tillhörde inte hotellet på något sätt, men eftersom det var vi och ett annat hotell som hade nära till det så var det mest boende som begav sig ner hit. Det fanns en mycket större strand bara femtio meter till höger och vi gick dit en gång, men vände ganska snabbt då vi insåg att vår lilla vik var mycket charmigare. Vattnet var helt otroligt varmt hela veckan - varmaste jag någonsin upplevt. Älskade medelhavet ♥ 
 
 
Jag var ganska dålig på att fota själva området, men här ser ni en liten del av serveringen som tillhörde poolbaren till vänster i bild. Jättegullig personal som jobbade här och dom serverade även den godaste hamburgaren jag någonsin ätit. Jag tog den två gånger till efter det, jag kunde inte låta bli. 
 
 
En ännu bättre bild - det är vår lägenhet ni ser där uppe med handdukarna som hänger över räcket. Behöver jag säga mer än att vi trivdes väldigt bra där uppe? Så otroligt tacksam över att det var just vi som fick den lägenheten. Jag hade garanterat trivts vart som helst, men det blev liksom pricken över i:et. 
 
 
Den lyxiga, stora poolen, som vi faktiskt badade i några gånger, trots att havet lockade mer ;)
 
 
Solstolarna mellan poolen och stranden, som fortfarande hörde till hotellet. Dom första dagarna hyrde vi stolar nere vid sanden, men sen insåg vi att vi lika gärna kunde ligga här uppe. Det fanns mer möjlighet till skugga här också, något både mamma och lillebror uppskattade som lyckades bränna sig ganska bra i början på veckan... ;) 
 
Jag var väldigt dålig på att ta bilder inuti själva lägenheten, dock. Jag missade det förra året också och tänkte verkligen att jag inte fick glömma det, och ändå stod jag där sista sekunden och kom på mitt misstag. Nåja... Det var en fin lägenhet i alla fall!
 

En dag i stugan mitt ute i skogen

Jag har ju fortfarande bilder att visa från fjällen också! En dag när jag mest höll mig på tomten passade jag på att dokumentera en typisk dag i stugan. Det här är ju alltså en stuga placerad i Ramundberget, Härjedalen, som min mormors pappa byggde från grunden. Den ligger två kilometer från närmsta by och ytterligare några kilometer till närmsta mataffär. Vi har några grannstugor i närheten men det är alla fritidshus och det är inte jätteofta man är uppe samtidigt. För det mesta är man ganska ensam där ute i skogen. Vi har ingen el och inget rinnande vatten - vi laddar mobilerna via en liten solcellspanel vi installerade för ett par år sedan och vatten hämtar vi i bäcken nedanför stugan. Utedass har vi och en vedspis värmer upp stugan och hjälper oss att laga mat. Det är inte mycket för världen, men i mina ögon är det perfekt. Det finns ingenting jag uppskattar lika mycket som den där lilla stugan. Att bara få vara, att få släppa allting och bara andas.
 
Jag har ju varit här uppe varje sommar och nästan varje påsk sedan jag föddes. I somras fick jag åka upp två gånger - först med hela släkten, och sedan helt själv. Det var bara jag och Hera i fem dagar och det var faktiskt en av dom bästa veckorna i hela mitt liv. Det krävs ju lite jobb att vara där uppe och kunna leva, och jag hade aldrig gjort allting helt själv, men ändå kände jag mig redo. Jag ville prova. Och det gick helt underbart bra. Så ja, här kommer en liten kort (varför skriver jag alltid kort? Det blir aldrig kort! Såna här inlägg blir alltid galet långa!) sammanfattning om hur en vanlig dag i stugan kan se ut! 
 
 
Här började jag varje dag. Jag älskar just den här platsen vid bordet - vilket alla andra gör, det är den här stolen man slåss om - just för utsiktens skull. Du har utsikt över hela dagen, röstvålen på andra sidan och Skars långt bort vid horisonten. Skogen sträcker sig så lång ögat når och jag älskade att bara sitta här och få njuta. Istället för att sitta vid en datorskärm och kasta i mig frukosten som jag normalt gör hemma fick jag börja i mitt egna tempo.
 
 
Det här är däremot min favoritplats i hela stugan, den här soffan. Den har inte alltid stått där - tidigare har vi haft ett litet avlastningsbord eller en extrasäng - men soffan tillkom för några år sedan nu och vi säger fortfarande att det är det bästa beslutet någonsin. Det har blivit lite av 'min' soffa, för jag sitter i den mest. Jag ligger här och läser, skriver eller bara lyssnar på alla andra. Den här gången hade jag ingen att lyssna på förutom radion, men ändå trivdes jag med att bara ligga här. Och Hera låg alltid nedanför mig, finaste ♥
 
 
Ut och hugga ved! Vi är inte uppe hela somrarna eller hela vintrarna men ändå går det åt mycket ved, så vi måste hela tiden hålla efter. Vi har tå bås staplade med ved redan, men framför allt under vintern så går det åt mycket. Nu under sommaren när det har varit så varmt sparar vi in väldigt mycket. Jag tror att jag eldade en morgon bara, annars var det ganska okej när jag vaknade. Sen blev det ju alltid en gång till på kvällen inför middagen.
 
 
Jag älskar att hugga ved. Det är ganska roligt, för jag fick upp ögonen för det för bara ett par år sedan. Jag har alltid älskat att arbeta med kroppen men tidigare har jag stått för att såga upp veden. Jag har provat huggning några gånger men aldrig riktigt fått in tekniken, förrän nu. Nu föredrar jag att hugga framför att såga alla dagar i veckan. Det är superkul! Det känns som ett bra sätt att bli av med frustration och negativitet, att bara få stå där och svinga yxan och känna hur vedträed klyver sig. Inte för att jag bar på så mycket frustration den här veckan, men ändå. Det är en skön känsla att få använda kroppen.
 
 
Och sen ska ju veden staplas också. Nu staplade jag upp lite på farstubron till i vinter, och resten åkte upp i båsen. Älskar den här bilden ovan så mycket, för det här är Hera i ett nötskal. Hon ska alltid vara med. Alltid nyfiken. Jag gillar dock att hon känner sig så bekväm med mig där uppe att hon kan ligga kvar även om jag går runt ett hörn. Ibland följde hon med, men mest för att hon var nyfiken. Hon har ju alltid haft lite separationsångest och framför allt på platser hon inte känner sig helt hemma, men den här veckan kändes hon riktigt trygg. Här ovan är hon kopplad, men för det mesta fick hon faktiskt gå lös. Så roligt vi hade det, hon och jag!
 
 
Sen satte jag mig här ibland, på verandan. Klart Hera är med också ;) Den här platsen älskar jag också att sitta på. Jag älskar att titta ut över vår lilla tomt. Jag älskar att lyssna på tystnaden - det är inga bullriga trafikerade vägar. Det är inga som pladdrar eller stressar. Det är helt lugnt och stilla och jag kan sitta här i all evighet och bara må bra. Vår fina stuga ♥
 
 
Dags att hämta vatten! På sommaren är det relativt enkelt - du går ner för en liten stig tills du kommer till bäcken, fyller dom två hinkarna och går upp igen. På vintern behöver vi ju skotta fram och hugga hål i isen för att ens komma ner till vattnet, haha. Men jag älskar det också. Det är del av charmen.
 
 
Det känns att jag inte har samma muskler längre. Jag har alltid varit ganska stark, och framför allt efter att jag jobbade med trädgård till och från i fyra år. Men jag kände att så fort jag slutade med det tappade jag väldigt mycket. Så att släpa två hinkar vatten i en uppförsbacke är faktiskt lite jobbigt ändå ;) 
 
 
Det här är också en mysig stund - att tända eld i spisen. Jag lärde mig hur man gjorde för ett par år sedan och det har bara gått bättre och bättre. Den här veckan hade jag inte problem en enda gång, tack och lov ;) Jag hade väldigt stor respekt för eld när jag var liten och trodde att hela huset skulle brinna upp om vi inte tittade på brasan hela tiden - men det har släppt. Respekten sitter kvar, men nu är det mest bara fascinerande att sitta och titta in i lågorna. 
 
 
Laga mat måste man också göra! Vi har ett litet gasolkök med två plattor, men jag behövde inte använda det. Det hade säkert varit både smidigare och lättare, men eftersom jag ändå ville få in lite värme i stugan inför natten passade jag på att laga mat där också. Jag har ju aldrig varit en höjdare på att laga mat, men det gick ju helt fantastiskt! Jag levde på klyftpotatis och en köttbit typ hela veckan - alltså väldigt enkel mat, men ändå. För mig är det bra jobbat!
 
 
Och så ska vi diska också. Jag är ju en sådan där knäpp person som tycker att det kan vara roligt att stå och diska för hand, men det är nog för att vi så länge jag kan minnas har haft diskmaskin. Jag har aldrig behövt diska ett helt berg för hand varje dag, så när jag väl behöver diska tycker jag att det kan vara ganska mysigt, haha. 
 
 
Avslutar med den här bilden, för att den är så mysig. Så här  gjorde vi några gånger också - vi bara la oss ner i gräset. Jag har aldrig känt mig så lugn och avslappnad som jag gjorde den här veckan. I och med att det bara var jag där behövde jag inte oroa mig för någon annan. Jag behövde inte tänka på någon annan. Jag kunde göra vad jag ville, när jag ville, hur jag ville. Nästa år får det definitivt bli en tripp hit själv igen! ♥