En dag i stugan mitt ute i skogen

Jag har ju fortfarande bilder att visa från fjällen också! En dag när jag mest höll mig på tomten passade jag på att dokumentera en typisk dag i stugan. Det här är ju alltså en stuga placerad i Ramundberget, Härjedalen, som min mormors pappa byggde från grunden. Den ligger två kilometer från närmsta by och ytterligare några kilometer till närmsta mataffär. Vi har några grannstugor i närheten men det är alla fritidshus och det är inte jätteofta man är uppe samtidigt. För det mesta är man ganska ensam där ute i skogen. Vi har ingen el och inget rinnande vatten - vi laddar mobilerna via en liten solcellspanel vi installerade för ett par år sedan och vatten hämtar vi i bäcken nedanför stugan. Utedass har vi och en vedspis värmer upp stugan och hjälper oss att laga mat. Det är inte mycket för världen, men i mina ögon är det perfekt. Det finns ingenting jag uppskattar lika mycket som den där lilla stugan. Att bara få vara, att få släppa allting och bara andas.
 
Jag har ju varit här uppe varje sommar och nästan varje påsk sedan jag föddes. I somras fick jag åka upp två gånger - först med hela släkten, och sedan helt själv. Det var bara jag och Hera i fem dagar och det var faktiskt en av dom bästa veckorna i hela mitt liv. Det krävs ju lite jobb att vara där uppe och kunna leva, och jag hade aldrig gjort allting helt själv, men ändå kände jag mig redo. Jag ville prova. Och det gick helt underbart bra. Så ja, här kommer en liten kort (varför skriver jag alltid kort? Det blir aldrig kort! Såna här inlägg blir alltid galet långa!) sammanfattning om hur en vanlig dag i stugan kan se ut! 
 
 
Här började jag varje dag. Jag älskar just den här platsen vid bordet - vilket alla andra gör, det är den här stolen man slåss om - just för utsiktens skull. Du har utsikt över hela dagen, röstvålen på andra sidan och Skars långt bort vid horisonten. Skogen sträcker sig så lång ögat når och jag älskade att bara sitta här och få njuta. Istället för att sitta vid en datorskärm och kasta i mig frukosten som jag normalt gör hemma fick jag börja i mitt egna tempo.
 
 
Det här är däremot min favoritplats i hela stugan, den här soffan. Den har inte alltid stått där - tidigare har vi haft ett litet avlastningsbord eller en extrasäng - men soffan tillkom för några år sedan nu och vi säger fortfarande att det är det bästa beslutet någonsin. Det har blivit lite av 'min' soffa, för jag sitter i den mest. Jag ligger här och läser, skriver eller bara lyssnar på alla andra. Den här gången hade jag ingen att lyssna på förutom radion, men ändå trivdes jag med att bara ligga här. Och Hera låg alltid nedanför mig, finaste ♥
 
 
Ut och hugga ved! Vi är inte uppe hela somrarna eller hela vintrarna men ändå går det åt mycket ved, så vi måste hela tiden hålla efter. Vi har tå bås staplade med ved redan, men framför allt under vintern så går det åt mycket. Nu under sommaren när det har varit så varmt sparar vi in väldigt mycket. Jag tror att jag eldade en morgon bara, annars var det ganska okej när jag vaknade. Sen blev det ju alltid en gång till på kvällen inför middagen.
 
 
Jag älskar att hugga ved. Det är ganska roligt, för jag fick upp ögonen för det för bara ett par år sedan. Jag har alltid älskat att arbeta med kroppen men tidigare har jag stått för att såga upp veden. Jag har provat huggning några gånger men aldrig riktigt fått in tekniken, förrän nu. Nu föredrar jag att hugga framför att såga alla dagar i veckan. Det är superkul! Det känns som ett bra sätt att bli av med frustration och negativitet, att bara få stå där och svinga yxan och känna hur vedträed klyver sig. Inte för att jag bar på så mycket frustration den här veckan, men ändå. Det är en skön känsla att få använda kroppen.
 
 
Och sen ska ju veden staplas också. Nu staplade jag upp lite på farstubron till i vinter, och resten åkte upp i båsen. Älskar den här bilden ovan så mycket, för det här är Hera i ett nötskal. Hon ska alltid vara med. Alltid nyfiken. Jag gillar dock att hon känner sig så bekväm med mig där uppe att hon kan ligga kvar även om jag går runt ett hörn. Ibland följde hon med, men mest för att hon var nyfiken. Hon har ju alltid haft lite separationsångest och framför allt på platser hon inte känner sig helt hemma, men den här veckan kändes hon riktigt trygg. Här ovan är hon kopplad, men för det mesta fick hon faktiskt gå lös. Så roligt vi hade det, hon och jag!
 
 
Sen satte jag mig här ibland, på verandan. Klart Hera är med också ;) Den här platsen älskar jag också att sitta på. Jag älskar att titta ut över vår lilla tomt. Jag älskar att lyssna på tystnaden - det är inga bullriga trafikerade vägar. Det är inga som pladdrar eller stressar. Det är helt lugnt och stilla och jag kan sitta här i all evighet och bara må bra. Vår fina stuga ♥
 
 
Dags att hämta vatten! På sommaren är det relativt enkelt - du går ner för en liten stig tills du kommer till bäcken, fyller dom två hinkarna och går upp igen. På vintern behöver vi ju skotta fram och hugga hål i isen för att ens komma ner till vattnet, haha. Men jag älskar det också. Det är del av charmen.
 
 
Det känns att jag inte har samma muskler längre. Jag har alltid varit ganska stark, och framför allt efter att jag jobbade med trädgård till och från i fyra år. Men jag kände att så fort jag slutade med det tappade jag väldigt mycket. Så att släpa två hinkar vatten i en uppförsbacke är faktiskt lite jobbigt ändå ;) 
 
 
Det här är också en mysig stund - att tända eld i spisen. Jag lärde mig hur man gjorde för ett par år sedan och det har bara gått bättre och bättre. Den här veckan hade jag inte problem en enda gång, tack och lov ;) Jag hade väldigt stor respekt för eld när jag var liten och trodde att hela huset skulle brinna upp om vi inte tittade på brasan hela tiden - men det har släppt. Respekten sitter kvar, men nu är det mest bara fascinerande att sitta och titta in i lågorna. 
 
 
Laga mat måste man också göra! Vi har ett litet gasolkök med två plattor, men jag behövde inte använda det. Det hade säkert varit både smidigare och lättare, men eftersom jag ändå ville få in lite värme i stugan inför natten passade jag på att laga mat där också. Jag har ju aldrig varit en höjdare på att laga mat, men det gick ju helt fantastiskt! Jag levde på klyftpotatis och en köttbit typ hela veckan - alltså väldigt enkel mat, men ändå. För mig är det bra jobbat!
 
 
Och så ska vi diska också. Jag är ju en sådan där knäpp person som tycker att det kan vara roligt att stå och diska för hand, men det är nog för att vi så länge jag kan minnas har haft diskmaskin. Jag har aldrig behövt diska ett helt berg för hand varje dag, så när jag väl behöver diska tycker jag att det kan vara ganska mysigt, haha. 
 
 
Avslutar med den här bilden, för att den är så mysig. Så här  gjorde vi några gånger också - vi bara la oss ner i gräset. Jag har aldrig känt mig så lugn och avslappnad som jag gjorde den här veckan. I och med att det bara var jag där behövde jag inte oroa mig för någon annan. Jag behövde inte tänka på någon annan. Jag kunde göra vad jag ville, när jag ville, hur jag ville. Nästa år får det definitivt bli en tripp hit själv igen! ♥ 
#1 / / Jessica Högberg:

Men wow så mysigt, förstår fullständigt att du älskade att vara där själv! <3

Svar: Ja det är fantastiskt! <3
Rebecca Adnell

#2 / / Joanna-livet med psykisk ohälsa:

Så mysigt

Svar: Verkligen!
Rebecca Adnell

#3 / / Angelica Wåhlin:

Ser underbart ut!

Svar: Det är det! :D
Rebecca Adnell

#4 / / Elf :):

Nästa gång vill jag också med! ☺️

Svar: JA!
Rebecca Adnell

#5 / / Annie - Fotograf i Linköping & Stockholm:

Så otroligt mysigt!! :D

Svar: Visst är det!! :D
Rebecca Adnell

#6 / / Emma Engström:

Alltså vilket härligt ställe att åka till, hade jag inte tackat nej till! :D

Svar: Det är verkligen helt fantastisk! :D
Rebecca Adnell

#7 / / Åsa:

Nästan som vi har det i vår stuga ♥ Visst är det härligt med tystnaden och med det lugn som infinner sig när man kliver ur stadsskorna och in i stövlarna i stugan ♥

Svar: Det är verkligen den bästa känslan! ♥
Rebecca Adnell

#8 / / Amanda (Swedish Passport):

Men alltså åh, ser ju så idylliskt och fantastiskt ut! :D

Svar: Det är det verkligen! :D
Rebecca Adnell