/ • Personligt - På djupet /

Hitta tillbaka till sig själv

Jag tror att alla upplever det någon gång, det här med att tappa bort sig själv. Den senaste tiden har varit tung. Egentligen började det redan i julas och så har det sakta men säkert trappats upp, tills nu. Egentligen finns det ingen "tills...", för att det pågår fortfarande. Jag har haft tuffa episoder tidigare i mitt liv där allt har känts jobbigt, men det här är annorlunda. Jag har varit stressad på ett helt annat sätt och jag kan inte riktigt ta på den känslan jag har haft över mig dom senaste månaderna. Det är en känsla av att så mycket är fel men samtidigt vet jag inte hur jag ska bära mig åt för att det ska kännas rätt igen. Jag upplever allt som lite jobbigare än vanligt och småsaker som jag vanligtvis bara kan skaka av fastnar nu istället och drar ner mig lite till. Det är verkligen svårt att förklara, men jag kan bara föreställa mig att alla hamnar här förr eller senare. Vissa fler gånger, andra färre, kanske.
 
Det går upp och ner, det gör det verkligen. Det är inte alltid jobbigt, men när det väl är det är det tyngre än vanligt. Jag försöker undvika stressiga situationer och även fast jag den senaste veckan känt mig ganska avslappnad är jag ändå känsligare. Jag har, så länge jag kan minnas, alltid behövt vara stark. Jag har valt att vara stark. Alla har vi vårt bagage och jag tvingades växa upp lite för tidigt än många andra och därför har jag lärt att ta hand om mig själv. Jag är inte van vid att känna mig svag. Jag är inte van vid känslan av att inte längre ha kontroll, och det är lite skrämmande att plötsligt vara i den situationen. Jag är inte heller van vid att lätta på hjärtat och det gör att jag stänger allting inne, även fast jag vet att jag har människor runt omkring mig som kan hjälpa mig. Jag har alltid varit stark ensam och mitt huvud har under åren fått plats med väldigt många tankar, men ibland blir bägaren full. Det är som att jag inte riktigt känner igen mig själv längre. Jag känner inte igen tröttheten och uppgivenheten - det är på en helt annan nivå, och vardagliga sysslor känns som ett tvång. Att städa rummet har gått från att bara vara tråkigt till att vara en omöjlighet. Att frivilligt gå ut med kameran i skogen har inte hänt på evigheter, för då måste jag ha tillräckligt mycket ork. Och energin finns inte där just nu. Det är därför bloggen har fått lida, och jag mår dåligt över att jag låter den förfalla. Bloggen är min flykt, det är hit jag vänder mig när jag vill prata av mig om både bra och tråkiga saker. Men jag hittar inte inspirationen. Jag har bilder som ligger och väntar på att publiceras, men ändå så klarar jag inte av att skriva några ord. Jag öppnar upp ett tomt dokument och stirrar på det i några minuter innan jag ångrar mig och stänger ner allt. Och så har jag gjort ett tag nu.
 
Jag försöker hitta tillbaka till mig själv. Jag försöker att fylla mitt liv med roliga saker, men ibland räcker inte det. Ibland kan man inte undankomma dom jobbiga och stressiga punkterna i livet och tyvärr har det varit lite för myckte av det den senaste tiden. Min vardag just nu går att sammanfatta med tre ord - jobbet, hemmet, stallet. Det är där jag spenderar min tid och det blir snabbt giftigt när alla tre platser innehåller för mycket stress. För mycket press. För mycket hopplöshet. För mycket som skulle behöva förändras och känslan av att behöva dra hela lasset själv blir bara för tuff. Jag kan inte göra allt själv. Jag vet inte hur. Och ändå har jag så himla svårt för att erkänna det. För att jag brukar inte vara den svaga personen. Jag är den som hjälper, inte den som blir hjälpt. Jag är den folk kommer till och jag älskar att vara en person folk kan räkna med, men just nu klarar jag inte ens av att fixa mig själv. Och det är en tung känsla. 
 
Tack bloggen, för att du lyssnar. Du är min alldeles egna terapibok när jag inte vet vem jag annars ska vända mig till. Det här är första gången jag öppet delar med mig av att livet är lite tyngre just nu och det är läskigt. Men jag vet också att första steget till att må bättre är att berätta om hur man mår. För mig blir det bara öppet på internet för massa främlingar. 
 
 
#1 / / Elf:

❤️❤️❤️❤️