/ • Resor - Irland 2019 /

Landet i mitt hjärta

Senaste inläggen har enbart handlat om fjällen och det har varit så kul att få dela med mig av allt, men under tiden ni har läst om mina små vandringar och tittat på bilderna så har jag ju faktiskt hunnit med en resa till - Irland. Jag kom hem i måndags och har varit hemma ett par dagar nu, men imorgon åker jag faktiskt iväg på tredje resan för denna semester, och nu blir det Skottland. Jag kommer att vara borta i åtta dagar och har insett att det blir för krångligt att försöka ta med mig dator eller iPad och blogga under tiden, så därför kommer jag att liksom allt från fjällen göra tidsinställda inlägg från Irland, så ni ändå har att läsa när jag är borta! Sedan när jag kommer hem från Skottland räknar jag med att ha hur mycket material som helst, så stay tuned!
 
 
Men ja, Dublin. Irland. Jag kan inte med ord beskriva ordentligt vad den här resan har betytt för mig. Jag känner mig fortfarande som att jag svävar på små rosa moln - för så genuint lycklig har jag varit. Alla som har satt sin fot i Dublin, eller i alla fall alla jag har pratat med, konstaterar att det är något speciellt med just den staden. Alla håller med om att det är något utöver det vanliga. Och det är så jag känner varje gång jag åker dit. Det här var ju ändå fjärde gången jag är i Dublin, och totalt sjätte gången jag är på Irland om jag räknar rätt. Och varenda gång jag går utmed kanalen eller kliver in på Carroll's - deras souvenirbutiker - så känner jag mig hemma. Jag känner mig trygg. Bekväm. Det är verkligen svårt att förklara, men Dublin gör något med mig.
 
Irland är nog det landet mitt hjärta längtar till allra mest, oavsett vart jag är och hur länge sedan det var jag var där sist. Jag vill bara alltid vara där. Jag skrev ju ett inlägg strax innan jag åkte och berättade lite mer, men för att sammanfatta det hela så var det i det här landet som hela mitt liv började, typ. Jag var här för första gången 2012 och tack vare den resan så var jag med om och upptäckte saker som i sin tur ledde till att jag träffade mina bästa vänner. Hela mitt konsertliv började under just den resan, och det är väl därför Irland betyder så mycket för mig. Just för att det var på Irland som allting hände. Det var här allt började, och därför blir jag alltid så lycklig när jag får åka tillbaka. Så nostalgisk. Så tacksam för precis allt. 
 
Vi klev av flyget på torsdagsförmiddagen och åkte hem igen på söndagen, så även fast det inte var jättemånga dagar känner jag mig så galet nöjd. Jag skulle kunna sitta här i en timme och försöka förklara för er hur bra jag har mått, men jag skulle ändå inte lyckas. För jag kan liksom inte hitta rätt ord. Men det var precis det här jag behövde. Denna resa kom i exakt rätt ögonblick och vi bara råkade åka till exakt rätt ställe. Allting blev bara rätt. Jag känner mig lite lagom hög på livet efter den här helgen och bara så genuint tacksam över möjligheten att få åka hit, mina vänner, musiken, livet - precis allt. Jag kommer att skriva mer utförliga inlägg om vad vi hittade på, men först tänkte jag bara börja med en liten snabbgenomgång. Jag sitter här med irländsk instrumental musik i bakgrunden och är så himla glad.
 
 
Vi bodde faktiskt ganska centralt - inte mer än tio minuters promenad till en av dom större shoppinggatorna och bara drygt tio minuter ner till Temple Bar-området. Det blev många promenader fram och tillbaka, men till och det gör mig glad. Jag mår bra om jag bara får promenera utmed kanalen eller gå runt på gatorna i city och omringa mig av alla människor. Vanligtvis är jag ju ganska folkskygg, men här trivs jag himla bra.
 
 
Ännu mer promenad. Vi lekte faktiskt lite turister den här gången och promenerade till slott och parker, och någon gång skulle jag vilja åka hit och vara turist på riktigt. Få se allt. Få höra allt från gamla folkhistorier och berättelser. Fasiken vilken mysig helg vi hade, vi tre. 
 
 
Huvudanledningen till den här resan var ju faktiskt Westlife-konserten, som jag skrev om tidigare. Och med handen på hjärtat kan jag ärligt säga att det är den bästa konserten jag någonsin varit på. Det var glädje, lycka och kärlek gånger tusen, både från scenen och från publiken. Det var ju jag som ville gå på konserten, men att Erica och Isabelle också hade så roligt gjorde hela upplevelsen ännu bättre. Vi dansade och sjöng och skrattade i två timmar och jag har aldrig mått så bra. Aldrig någonsin.
 
 
På lördagen blev det en busstur på hela 13 timmar som inte riktigt blev som vi tänkt. Huvudattrationen för oss var ju Cliffs of Moher, men som ni kan tyda på bilden ovan så var väl inte utsikten sådär jättefantastisk...
 
 
Så här glad är jag ändå, trots låga moln och tät dimma. Att få röra mig runt bland det irländska landskapet är en av få saker som får mig att känna genuin lycka. Det spelar ingen roll om jag promenerar, bilar runt själv eller sitter instängt på en buss. Det är lika fantastiskt ändå, och en vacker dag ska jag hyra egen bil och åka runt överallt. Jag vill se alla platser det här landet har att visa upp.
 
 
Sista stoppet på lördagens busstur var i Galway! Otroligt mysig stad, men vi hade inte mer än drygt två timmar på oss. Vi hann få i oss lite mat och sedan strosa runt på shoppinggatorna och smita in i några butiker. Här var vi nog överens om att vi alla tre ville åka tillbaka, just för att få se mer. Men vi fick i alla fall se puben där Ed Sheeran spelat in låten till Galway Girl... ;) 
 
 
Och mera Dublin, mera kanal. Sist jag var här så gick jag förbi den här gubben också, och det är för att han skänker så mycket nostalgi. Första gången jag var här med mamma 2012 satt vi och posade med den här statyn. Och jag älskar att gå tillbaka hit varje gång, för jag älskar att minnas tillbaka. 
 
 
Och dom här två. Spell och Elf. Varsågoda, där fick ni!
Jag kan inte med ord - igen - uttrycka min tacksamhet över att dom här två delade den här helgen med mig. Jag är så glad över att dom ville följa med, att dom erbjöd sig att gå på konserten med mig för att dom visste att jag ville. Sen att vi alla tre hade galet roligt och att dom nog inte tackar nej till att se Westlife igen är ett otroligt stort plus i kanten. Dublin är ju lite utav vårt land också, eftersom det var här vi träffade Isabelle för första gången och vår grupp bildades. Vi saknade bara Emma. Tack tjejer ♥
#1 / / Elf:

Halllooo ❤️