/ · Fjällen / • Personligt - Hera /

Ovanför trädgränsen

Idag har jag mått liiite bättre och orkade faktiskt ge mig iväg på en liten utflykt. Vi tog oss en tur upp till Flatruet, jag och Hera, och även förbi ner på andra sidan. Tanken var att ta en liten promenad bort i Kesudalen, hitta någonstans att fika och sen vända igen. För 10 år sedan, alltså 2009, vandrade ju hela släkten upp på fjället Helags och då gick vi igenom Kesudalen. Men när jag väl kom dit insåg jag att jag hade glömt Heras koppel, mörka moln närmade sig alltför fort och jag var i en svacka efter världens kraftigaste hostattack, så vi gick en sväng i skogen innan vi vände. När vi kom upp på Flatruet igen hade solen hittat fram och då tog vi en promenad där uppe istället och hittade lite lä bakom en sten där vi delade på några gifflar. 
 
Det är frustrerande att må dåligt. Jag blir så arg på mig själv när jag inte orkar vardagliga saker, och ännu mer här uppe när jag vill ge mig ut och vandra och klättra och utforska ännu mer - men nu orkar jag inte. Halsen kan jag för det mesta hålla lugn, men hostan är det värsta och faktumet att orken inte finns där. Idag fick jag lite energi av att vara uppe på fjället och få känna dom kala stigarna under mina skor. Nu sitter jag vid fönstret i stugan - hör och häpna! Varje år får vi allt bättre täckning här ute - dom här dagarna har jag inte ens haft problem med att komma ut på alla sociala medier på mobilen. Och nu sitter jag här och bloggar. Det är väl både positivt och negativt - skönt att kunna komma åt allt, men jag brukar också gilla att inte alltid vara uppkopplad. Jag slappnar av på ett helt annat sätt. Men ja, det är ju trevligt nu när jag är ensam att jag faktiskt kan ha lite kontakt med människor, haha. 
 
Nåja, här får ni lite bilder från dagen!
 
 
#1 / / Yasmine:

Som vanligt levererar du MAGISKA bilder! <3 Kram

Svar: TACK! <3
Rebecca Adnell

#2 / / Lena:

Vet du en sak, när jag ser dina bilder vill jag bara ta och ge mig ut på vandring direkt!

Svar: Men åh tack! Det är verkligen bland det bästa som finns :D
Rebecca Adnell