/ · England / • Resor - Övrigt /

Jul i London

 
När vi var i London under helgen så hade jag faktiskt med min lilla kamera - något jag måste bli bättre på. Den är faktiskt helt okej, i alla fall mycket bättre än mobilen när jag ändå känner att jag vill fota lite mer ordentligt. Den här gången fick den följa med eftersom vi faktiskt skulle ha massa tid över till att bara strosa runt i London. Hurra!
 
Jag längtar alltid efter London, men den här gången var jag lite extra taggad. Jag älskar ju julen mer än vad jag älskar något annat, och att jag äntligen skulle få spendera tid i London under december var ju mer än vad jag kunnat drömma om. Jag har längtat så himla mycket efter att få låta julstämningen sprida sig i kroppen, och vad bättre än att få börja december i London? Jag hade inga jättestora förväntningar egentligen, mer än att jag bara ville få känna av julen, och det fick jag. På dagarna gick vi runt bland julstånd och på kvällarna blev vi inspirerade av alla jullysen som hänger runt om i staden. Det var så, så vackert. På lördagen besökte vi även Winter Wonderland i Hyde Park, och trots att det blev en väldigt kort visit då vi hade lite bråttom var det så fantastiskt. Det var trångt och svårt att ta sig fram, men jag älskade det. Jag har vanligtvis lite svårt för stora folkmassor, men det är en helt annan grej när jag kan smälta in i mängden. Att få gå runt bland alla andra glada människor gör mig genuint lycklig. Jag älskar att titta på andra, jag älskar att få känna mig en del av gemenskapen. Jag var nog inte den enda som längtat efter december och det smittar av sig väldigt lätt på mig - jag letar alltid efter alla julkänslor jag kan komma över. Det kändes speciellt att få ta del av det hela och någon gång vill jag gärna åka tillbaka utan att behöva stressa. Jag skulle kunna gå runt där i flera timmar och bara må bra. Jag vet inte vad det är med julen som får mig att må så bra - jag förstår det verkligen inte själv. Men lycklig blir jag över magin som sprider sig mellan alla människor och jag är så glad över att jag fick uppleva det här i London.
 
 
/ · England / · Fjällen / • Resor - Övrigt /

Home away from home

London, London, mitt älskade London. Som jag älskar den här staden och allt var den medför. Jag vet verkligen inte hur många gånger jag har varit där - första gången var 2013, men efter det har jag tappat räkningen. Att resa är bland det bästa jag vet, men jag tror inte jag är ensam om att kunna känna mig malplacerad ibland. Man älskar liksom att upptäcka, men man känner sig inte helt hemma. Det är lite främmande att komma till ett annat land - just för att man är så van vid ens egna rutiner hemma. Men när det kommer till London så känns det inte så främmande längre. Det är nästan som ett andra hem - det är bekvämt och välkomnande. Jag vet vart jag ska gå för att hitta till bussen på Victora Station, jag vet vilket håll Nandos ligger åt vid Kings Cross och jag börjar lära mig hitta runt i tunnelbanan - även fast jag vanligtvis bara brukar följa efter mina kompisar ;) Men min poäng är att det känns inte som att jag åker bort när jag åker till London. Jag åker tillbaka. Jag lämnar en trygghet i Sverige för en trygghet i London.
 
Den här resan var lite annorlunda på det sättet att vi faktiskt inte behövde åka land och rike runt. Ofta när vi åker till England är det enbart i musiksyfte och ibland försöker vi klämma in så många konserter vi bara kan på så kort tid. Vi spenderar en dag i en stad för att nästa dag åka vidare till en annan. Det blir ofta väldigt hattigt och aldrig har vi bara kunnat luta oss tillbaka och andas ut - förrän nu. Nu hade vi tre dagar i London, på ett och samma hotell, utan stress. Alla tre var på konsert på torsdagskvällen, och sedan hade Emma och Isabelle konserter på fredagen och lördagen också - och då passade jag på att hänga på hotellrummet. Under dagarna gick vi runt och lekte turister - vilket heller aldrig har hänt förut! Vi brukar springa in på Primark typ femton gånger, strosa utmed Oxford Street och kanske besöka Hyde Park om vi hinner, men mer än så brukar det inte bli. På fredagen gick vi runt halva London och bara njöt. Solen sken och himlen var relativt blå, och utmed floden stod det små mysiga bodar och spädde på mina julkänslor ännu mer. Jag kan faktiskt inte tänka mig en bättre start på december och jag är så genuint lycklig.
 
 
Själva syftet för resan var ju konserter, och ett litet gig för min del. Det är ett superlitet band vi träffade för tre år sedan och efter det eskalerade det hela med en facebookchatt som består mest av gifs och hån som kastas fram och tillbaka, men i grund och botten är dom fantastiska människor som är lika konstiga som vi är och det är därför det funkar så bra. Jag älskar att åka och stötta dom för dom blir alltid överlyckliga och det slutar alltid med att vi har superroligt - den här gången hade vi med oss svenskt godis dom fick prova och vi stod och skrattade tills vi kiknade. Marabouchokladen gick hem, men djungelvrålen var inte lika populär om vi säger så... ;) Dom är fantastiskt duktiga och trots att jag går på många konserter varje år är det här verkligen speciellt för mig - det är så litet och intimt. Det blir personligt på ett helt annat sätt och vi har utvecklat en typ av vänskap med dom här killarna vilket är något som betyder väldigt mycket. Trots att dom hånar oss väldigt mycket för både det ena och det andra är det mycket kärlek inblandat ♥
 
Det gjorde lite extra ont att behöva åka hem den här gången, just för att vi har haft så roligt. Jag kan inte minnas sista gången jag skrattade så här mycket och det var väldigt välbehövligt. Det är mycket som väntar här hemma nu, både roliga och stressiga saker, och det här var precis vad jag behövde. En ordentlig paus från vardagen och att bara få komma bort. Jag känner mig alltid som en annan människa när jag åker iväg så här med mina kompisar. Jag växer så otroligt mycket som person, jag lär mig något nytt om mig själv varje gång och här kan jag verkligen slappna av. Här känner jag mig inte lika instängd och jag upplever att jag kan vara mig själv på ett helt annat sätt. Och det är verkligen en fantastisk känsla. Jag brottas med dåligt självförtroende och dålig självkänsla så gott som varje dag och därför är det underbart att helt plötsligt inte känna av det på den nivån. Jag behöver inte fokusera på vad jag ska säga eller hur jag ska bete mig - jag bara släpper på allt och är. För det här är faktiskt det bästa jag vet - att få ut och resa med mina bästa vänner (men vi saknade dig massor Erica!! ♥♥ Det är inte helt komplett om inte alla fyra är med). Det här är en resa jag kommer att bära med mig väldigt länge. Tack för den här gången, London. Vi ses snart igen!
 
/ · England / • Personligt - Nära och kära /

En riktig hästhelg!

Jag sitter här och ler för mig själv när jag tänker tillbaka på helgen som varit. En alldeles underbar, fantastisk och rolig helg som jag gärna bara skulle vilja göra om vecka efter vecka, dag efter dag. Mika var ju uppe på besök och vi båda bodde hos Jenny lördag till söndag och det enda vi har gjort är att hänga i olika stall, skratta och umgås. Det var länge sedan alla tre fick chansen att träffas ordentligt och därför var det extra roligt. Vi tre har ju hängt ihop i mååånga år nu och det är alltid, alltid, alltid lika roligt att ses igen, och dessutom när det inte händer lika ofta längre. Mika bor inte kvar i Stockholm och jag bara jobbar mina långa dagar hela tiden - det är liksom svårt att få till något. Men det får mig att uppskatta det ännu mer när vi faktiskt lyckas och den här helgen kan inte beskrivas med något annat ord än perfektion, i alla fall ur mina ögon.
 
På lördagen träffade vi tre andra kompisar vi också mött igenom hästarna. Alla tre har stått i samma stall som oss (eller ja, nu är det ju bara jag kvar där... ;)) och det var jättelänge sedan jag träffade någon av dom också. Jag kan ärligt säga att jag inte kan tänka mig ett bättre hästgäng. Vi är en udda blandning i olika åldrar, men vi har så jäkla roligt tillsammans och vi kan stå och skratta åt onödiga saker i flera timmar. Och det är ju liksom det viktigaste. Att det klickar. Att allting bara passar. Och på söndagen hängde vi själva bara jag, Jenny och Mika. Vi började med att gå ner till "mitt" stall där jag fick skutta runt över några hinder i halsring på min lilla ponny - något vi inte gjort på länge, så jag var överlycklig bara där. Sedan bar det av till Jennys stall där hon fixat så att vi kunde låna hästar och rida ut tillsammans. Och det var verkligen inte igår - och det är ju faktiskt bland det bästa jag vet, att rida ut med dom här två. Vi gör allting roligt och det finns inga jag kan slappna av med så mycket på hästryggen som just dom här två. Vi känner varandra utan och innan och jag behöver inte oroa mig över någon annan än mig själv, och även fast vi alla tre satt på främmande hästar så var det liksom inga problem. Jag fick uppfylla min fjordingdröm som jag haft sedan jag var liten och låna världens sötaste lilla fjording - ja, han var liten. Mindre än den redan väldigt lilla d-ponnyn jag rider annars, haha. Men det gick så bra och vi hade det så jäkla roligt. Jag kan verkligen inte trycka på det tillräckligt mycket och jag kan verkligen inte förklara hur lycklig jag kände mig just i det ögonblicket. Ibland behövs det inte så mycket mer än två bästa kompisar och några hästar. Dom här två personerna är bland det bästa jag har här i livet och jag är så tacksam över att våra vägar korsades för många, många år sedan. Jag och Jenny överlevde ju en lång distansvänskap när hon flyttade till Östersund för gymnasiet där vår vänskap egentligen bara blev starkare, och Mika, ja hon är ju min partner in crime alla dagar i veckan, trots att hon nu bor långt bort. Tack för att ni finns, båda två. Ni är så jävla bäst och jag älskar vårt lilla gäng ♥
 
 
Jag tycker att dom här bilderna representerar helgen ganska bra... ;) Skratt och flum, och vi hann även med en fotografering med Jenny & Senshi bland höstfärgerna - jag har bara hunnit redigera en bild hittills, men oh my goooood så fint det blev! Vänta ni bara!