/ · Stallet / • Foto - Djur /

Mika & Lalle

Här kommer ännu fler bilder från förra helgen då jag var ute hos dessa charmtroll. Som jag skrev så var det länge sedan jag fotograferade hästar över huvud taget, mer än någon slarvig bild tagen i mitt egna stall då och då. Det var så himla roligt att få komma igång igen och det har varit ännu roligare att få sitta och pilla lite i photoshop igen. Det har inte blivit mycket av det dom senaste månaderna, mycket på grund av mörker, dåligt väder och alldeles för långa jobbdagar. Jag är fortfarande helt lyrisk då jag tänker tillbaka på vilken tur vi hade. Ett vitt täcke på marken, snön som slog sig igenom molnen och snön som singlade från himlen. Alltså, vilken dröm. Jag är så glad, och nu fick jag verkligen påminna mig själv hur mycket jag älskar det här. Och att ha dessa två framför kameran gör allt så mycket lättare. Världens finaste ekipage ♥ 
 
 
/ · Stallet / • Foto - Djur /

I den snötäckta drömmen

Vilken underbar dag jag hade igår. Snön låg på marken, solen sken och det var kallt i luften. Jag spenderade flera timmar i stallet med Mika och Lalle och vi hade det så mysigt. En dag utan några måsten, och tankar om den jobbiga vardagen som bara försvinner. Det är inte ofta jag verkligen kan släppa allt annat och därför uppskattar jag dom stunderna så mycket. Det här något med att få umgås med hästar som är som balsam för själen. Jag får alldeles för lite av det nu för tiden och det är så mycket som har förändrats. Både Mika och Jenny har försvunnit från mitt stall, och vi har liksom suttit ihop i flera år. Det är verkligen tomt utan dom och dessutom jobbar jag så mycket nu att jag knappt själv hinner med min egna ponny. Och ändå har jag honom bara en gång i veckan. Det gör ont i hjärtat att inte kunna ge honom den tid och uppskattning han förtjänar. Och det här med att bara få hänga i stallet med kompisar går inte riktigt så bra hos oss längre då nästan alla mina kompisar på ett eller annat sätt har försvunnit därifrån. Men därför är det himla skönt att fortfarande ha Mika och Lalle i närheten, och på Runsten dessutom. Jag bara älskar att vara där. Jag älskar att det alltid är så mycket folk och rörelse. Jag älskar att dom har en kafeteria i anslutning till ridhuset där jag och Mika satt idag och tittade på hästarna som befann sig på andra sidan fönstret. Det är så bra på så många sätt. Jag behövde lite hästterapi idag, och både Mika och Lalle hjälpte till på bästa sätt. Tack bästa ni, vad glad jag är att ha er i mitt liv ♥ Jag och Mika har ju hängt ihop i så många år och att inte ha henne i samma stall som mig längre känns väldigt konstigt, men samtidigt är det skönt att få komma till en annan plats med mindre drama. Att bara få må bra och ha roligt. Jag har verkligen saknat det.
 
Jag lyckades även ha med mig kameran idag, egentlige av en ren slump. Jag åkte direkt från mosters lägenhet och jag orkade inte ta med den upp när jag åkte hem och bytte om, så den låg kvar. Vi promenerade bort till ridvolten och solen tittade fram till och från och gav oss ett helt drömmigt scenario. Det var länge sedan jag fotade något annat än mig själv och hunden, och jag hade nästan glömt hur roligt det var. Jag har maaassor av bilder att visa, men jag börjar med en liten sneak peek som vanligt :) 
 
/ • Foto - Djur / • Personligt - Hera /

Forever Young

 
Alltså, kan ni förstå att hon blir tio år i år? Det kan inte jag. Tio år gammal... Stora hundar brukar inte leva lika länge som små, sägs det, men om man tittar på henne nu skulle man kunna tro att hon tänkte leva i tio år till. Jag kan inte förstå att hon fortfarande är så pigg och lycklig, och jag känner mig så oerhört tacksam. Hon har inte haft några som helst problem under sitt liv, förrän några år sedan då hon åkte på en sjukdom som kallas för cushing. Under en period förändras hon och blev slö och tråkig, men sedan fick hon medicin för det och just nu är hon piggare än någonsin. Ibland vill jag tro att hon fortfarande är tre år gammal, med tanke på hur galen hon var för några veckor sedan då vi var ute i skogen. Jag blir så himla glad av att se henne så glad. Hon älskar livet. Hon trivs med allt. Hon må ha sina dåliga sidor, men jäklar vad den här hunden är anpassningsbar. Hon köper läget i vilken situation hon än hamnar i. Hon är så lojal och kärleksfull och att mötas av hennes viftande svans varje dag är alltid höjdpunkten på alla dagar. 
 
Imorgon ska hon faktiskt in på operation för att ta bort en knöl som hon har på höften. Det är en tumör, men veterinärerna säger att den är snäll. Den måste bort hur som helst så att den inte fortsätter växa, men det har inte varit något som påverkat henne. Det är inte mycket som sätter sig på den här hunden, vill jag lova. Det är väldigt lätt för mig att glömma bort hur värdefull hon är och bara ta henne för givet. Bara förvänta sig att hon alltid ska finnas där. Jag är faktiskt inte ett dugg orolig inför operationen, även fast den är grunden till det här inlägget. Tankarna börjar alltid gå oavsett om hunden ska in på operation eller om den fått ett getingstick på tassen, haha. Men jag tror det är ganska bra, för vad det än är så får man möjligheten att stanna upp och tänka lite. Inse att man kanske inte bör ta allt gör givet. Nu tror jag faktiskt att den här lilla donnan kommer att leva många lyckliga år till. Vi kommer att få många fler galna skogspromenader tillsammans, många cykelturer i sommar och mycket mer gos som slutar i att hon tar upp hela min säng och jag får sova på kanten. Livet med husdjur, det är alltid spännande ;)