En somrig kväll i stallet

För ett par veckor sedan hade jag en mysig dag i stallet tillsammans med mina fina vänner. Sådana kvällar jag hade sett fram emot att ha hela sommaren, men ärligt talat har det inte blivit mycket av det. Jag och mina två närmsta vänner i stallet lovade varandra i våras att vi skulle ha den bästa sommaren någonsin tillsammans, men jag kan räkna på en hand hur många gånger vi varit ute samtidigt dom senaste månaderna. Saker kommer emellan och någon av oss är bortresta varje vecka. Men det är väl livets gång - alltid är det något ;) 
 
Den här dagen hade jag hängt i stallet nästan hela dagen. Solen sken starkt på himlen och ju närmare vi kom Mikas och Amandas hoppträning desto mjukare blev ljuset och desto mer taggad blev jag på att ta upp kameran och fota. Det var länge sedan jag fotade hoppning över huvud taget, och även fast det mesta nu sitter i benmärgen kände jag mig ändå lite ringrostig. Det tar alltid ett tag att komma in i det, och sedan störs jag alltid av den fula bakgrunden på våran ridvolt, haha. Men jag kom ändå hem med några okej bilder och jag vet att tjejerna kommer att uppskatta dom, och det är ju huvudsaken. Detta var första gången Mika hoppade Lalle hemma hos oss på vår ridbana, och jag vart väldigt imponerad över hur bra det gick. Hon har verkligen världens finaste häst, eller hur?
 
2

Vår egna lilla strand

Strax intill vår stua i fjällen rinner älven Ljusnan lugnt igenom den stora björkskogen. En knappt tio minuters promenad tar oss ner till vår alldeles egna lilla plats - den lilla stenstranden jag spenderat så mycket tid på. Vi har fiskat, badat och fått lära oss att kasta macka med små stenar. Hera har sprungit runt fram och tillbaka precis vid vattenkanten och vi har många gånger spanat efter bävern som bor på andra sidan. Vi säger alltid att det är vår lilla strand, för jag tror inte det är många andra som kommer hit. Det är inte så många som har stugor borta i dalen, och jag har under mina 22 år bara träffat på andra människor där några enstaka gånger. 
 
Dessutom börjar vägen dit växa igen ordentligt - vi har alltid pratat om att vi ska gå dit med världens största häcksax och röja upp allt, men det blir ju aldrig av. Men det kanske inte är hela världen heller, vi vet ändå att den lilla vägen går in där och vi vet vad som väntar vid slutet. Det är en helt orörd plats, så lugnt och stilla och alldeles underbart. Ytterligare en Härjedalisk idyll som har en stor plats i mitt hjärta, och det är alltid hit man går när man vill dyka in i sina egna tankar, eller dämpa ångesten över att behöva åka hem. 
 

Tävlingssäsongen startar

Det var väldigt länge sedan jag var ute och tävlade med min lilla ponny, men däremot så älskar jag att hänga med mina kompisar på deras tävlingar. Mika har varit iväg lite och i lördags stod deras lokaltävlingsdebut på schemat. Jag var självklart där! Det var så himla roligt, precis som alltid. Jag älskar att gå runt på en tävlingsplats och bara andas in hästdoften och njuta av stämningen. Det är lite spänning, nervositet och allra mest en sådan härlig gemenskap. Ni anar inte hur mycket jag ser fram emot tävlingssäsongen för mina kära vänner, och någon gång snart ska jag väl lyckas ta mig bort till Denice i Värmland och assistera henne lite också ;)
 
I brist på annat kan jag slänga upp ett par bilder från i lördags! Ledsen att bloggen har fått lida lite, men det är massor av nya saker som händer i mitt liv och det gör tyvärr att bloggen inte kan prioriteras allra först. Men snart borde jag vara igång igen!
 
1