Ge vissa bilder en andra chans

Ibland går det fort. Ibland är det bara att ta upp kameran och klicka på avtryckaren och bara hoppas att det blir bra, just för att fånga ett speciellt ögonblick. Ibland har man tur, och ibland blir det inte alls som man har tänkt. Det blir överexponerat. Underexponerat. Fokus hamnar fel. Ja ni vet, det är mycket som kan gå fel. Som den här bilden nedan. Hon satt så perfekt och jag fick så bråttom att jag inte brydde mig om att kika på inställningarna. Det fick bära eller brista. 
 
 
Jag tittade ner i kameran och insåg att det var alldeles för mörkt. Jag raderar aldrig någonsin bilder på plats, dels för att jag inte vill lägga den tiden och dels för att jag alltid vill bläddra igenom dom på en dator för att inte råka ta bort bilder som såg dåliga ut, men som faktiskt går att rädda. Efter den här bilden ändrade jag inställningarna och tog några bilder till, men inga blev lika bra som den här. Hon tittade bort, blundade, såg allmänt ointresserad ut, öronen slokade neråt. Så jag drog in den i Photoshop och lekte lite. Och det här är anledningen varför jag aldrig raderar mörka bilder innan dom fått en chans - för ibland går det att rädda. Ibland blir det något magiskt ur något som från början såg ut att åka direkt i papperskorgen.
 
 
Som jag älskar denna tjej ♥
 
/ • Foto - Natur / • Personligt - Hera /

Höstens färger

Nu är det snart helg igen! Och en ledig helg för mig, dessutom. Chefen är iväg på möten idag och jag hade turen att få överta hans pass - vilket betyder att jag slutar klockan fem istället för klockan sju. Jag trivs verkligen med mitt jobb, men arbetstiderna tar död på mig ibland. Jag är ju liksom van nu - att komma hem klockan åtta på kvällen - men det är fortfarande ganska segt. Därför blir jag extra glad dom gånger jag faktiskt får sluta klockan fem och idag passar det dessutom så himla bra! Redan ikväll styr jag bilen mot Uppsala där jag ska hjälpa mina kompisar att flytta till en ny lägenhet. Det ska bli så himla roligt, för jag gillar ju faktiskt att flytta. Även fast jag aldrig fått flytta till min egna lägenhet själv än så tycker jag det är roligt att bära grejer, placera ut och bara få känna sig hjälpsam. Dessutom får jag träffa två av mina bästa kompisar, så jag klagar inte. Nu drar vi igång med oktober och alla dess roligheter!
 
Igår var jag ute i stallet, och det kommer faktiskt mer om i ett annat inlägg - jag hade faktiskt någon ute som fotade mig för en gångs skull! Jag har inte ofta turen att hamna framför kameran, och oftast trivs jag rätt bra bakom, men den här gången fick jag och ponnyn stå modeller. Hera fick följa med och efteråt stannade vi till vid ett av mina favoritställen och fotade lite. Trädens löv blir allt gulare för varje dag och jag är lite rädd att jag ska missa den allra vackraste tiden när precis allting är guld. Som jag skrev tidigare så är mitt schema ganska fullspäckat dom kommande veckorna och därför ville jag passa på att få komma ut och njuta lite, även fast höstprocessen inte riktigt är i full blomster än. Det var några gula träd här och var och både jag och voffi hade en mysig eftermiddag, och det är ju det allra viktigaste! 
 
Det står förmodligen lite tomt här i helgen nu - jag hann inte få till några förinställda inlägg och ikväll blir det egentligen bara hem och vända, men här bjuder jag på några höstbilder så länge :D 
 
 

Sista dagen i paradiset

Jag känner att jag har använt en liknande rubrik förut, men det här är verkligen paradiset och det här är min sista dag. Redan när jag öppnade ögonen imorse möttes jag av en blöt fönsterruta och regnet har hållit i sig så gott som hela dagen. Lite tråkigt, så här sista dagen, men samtidigt har det inte gjort så jättemycket. Jag har haft en mysig stugdag med en väldigt seg start - jag kollade några avsnitt av Outlander på ipaden, läste, skrev och bara myste. Jag har inte behövt elda på morgnarna någonting tidigare i veckan, men idag kändes det kallare och regnet ute gjorde sitt också. Så det tog ett tag innan jag kände mig varm. Men som sagt, det var ganska skönt och ändå välbehövligt att bara ta det lugnt. Och trots att det inte blev någon utflykt idag känner jag mig nöjd - dom två platserna jag verkligen ville gå till har jag nu bockat av. Det blev lite uppehåll under dagen och då smet jag ut och högg lite ved. Sen började det såklart regna igen, men då var jag redan blöt och faktiskt så tyckte jag att det var lite mysigt att stå där ute. Det var lagom duggren och veden behövde huggas. Efter den här långa sommare med extrem värme var regnet ganska välkommet. 
 
Jag åkte ner och handlade lite mat, men annars har jag inte lämnat tomten. Det känns alltid lite vemodigt att åka hem, och egentligen hade jag velat stanna några dagar till. Det har inte varit några som helst problem att vara ensam, snarare har det varit helt underbart. Jag var ju lite rädd för att känna mig ensam. Jag visste inte hur det skulle gå, men nejdå. Ensamheten har varit skönt och Hera har gett mig det sociala jag behövt. Sedan har jag ju haft konstant kontakt med kompisar och familj på mobilen, så jag hann aldrig känna mig ensam ;) Imorgon bär det av hemåt, men jag har inte bråttom. Vanligtvis vill man försöka komma iväg så tidigt som möjligt, men ingenting viktigt väntar på mig där hemma imorgon, så jag åker nog inte förrän fram på dagen. En sista förmiddag här, liksom. Hela fredagen ska jag bara tvätta och packa, för på fredag kväll går ju flyget till Cypern! Det känns ganska overkligt och jag har fortfarande inte hunnit förstå det, men om ett par dagar ligger jag där vid stranden och njuter. Det gör att det känns lite lättare att åka härifrån, även fast jag gärna hade stannat. Åka hem-ångesten är inte lika grov den här gången. Och jag har sååå mycket mer att berätta och sååå många mer bilder att visa! Det lär få vänta till efter Cypern dock, eftersom jag inte har mycket ledig tid över mellan resorna. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, eller hur? ;) Kram på er så länge! ♥