Mitt i julkaoset

Jag sitter här i sängen invirad i min julfilt och i detta ögonblick spelas Hey Ho med Freddy Kalas. En udda jullåt, men det är något med norska som gör mig lite extra glad. Vi är mitt inne i julveckan och trots att jag jobbar så mycket känner jag mig ändå ganska lugn. Både onsdag och torsdag sluta jag väldigt tidigt och hinner då med diverse saker jag vill få klart. Det är fortfarande några julklappar som ska införskaffas, men jag känner att jag har rätt bra koll på den biten också. Sedan ska det bakas pepparkakor, granen ska kläs och klapparna ska slås in. Jag älskar dom här sista dagarna innan julafton där tempot trappas upp en aning. Den sista lilla rushen för att få klart allt. Sedan är jag ledig dagen innan julafton, vilket betyder allt, för då har jag en hel dag på mig att vara med och fixa. Då ska vi både laga köttbullar, griljera skinka och självklart titta på Bingolotto. Det är ju lite av en tradition. 
 
Vet ni vad som saknas? Snön. Jag satt och bläddrade igenom mina vinterbilder från förra året och känner att det svider lite i hjärtat. Jag behöver det där vita täcket på marken och helst att träden ska glittra av frost. Varje gång jag tittar ut genom fönstret nu skulle det lika gärna kunna vara slutet på oktober. Men jag har - som varje år - gett upp drömmen om en vit jul. Det är lika bra att förvänta sig lera, för det är inte ofta vi får snö på julafton längre. Men annars är livet himla bra just nu. Jag är så barnsligt glad hela tiden. Jag har så fantastiskt roligt på jobbet hela tiden och är omringad av dom mest fantastiska människorna. Allting är bara så himla bra. Tack, livet
 
Några favoriter från förra året. Snälla, ge oss lite snö snart ♥ 
 

Från toppen till botten och tillbaka igen, tusen gånger om

Mitt liv blir lite till en berg- och dalbana ganska för ofta. Jag kan gå från överdrivet lycklig till att känna mig sämst i världen på väldigt kort tid. Min lilla hjärna har alltid fungerat så och jag har bara accepterat att det nog inte är något jag kan komma undan. Mitt humör och välmående kan variera väldigt mycket från dag till dag, beroende på vad som händer runt omkring. I mitt förra inlägg mådde jag så bra som jag bara kan göra. I fredags vände det och jag har gått runt med ångest hela helgen. Det är ingen livsavgörande sak, men för mig innebär det en förändring - och vi alla vet hur jag ställer mig till förändringar. Vi går inte riktigt ihop. Lagom fina panikkänslor har jagat mig i ett par dagar nu tills jag imorse bestämde mig för att lägga det åt sidan och ta hand om det när det väl är dags. Jag behöver inte oroa mig än, och jag tänker att det är väldigt dumt att förstöra humöret dag ut och dag in när jag istället kan fokusera på det glada. Jag får ta den ångestsmällen när det kommer. Det får bli ett senare problem
 
Jag var ledig i helgen och hade planerat in att fixa massor av blogginlägg, men nu vet ni varför det inte blev så, haha. Jag är inte alltid så bra på att hålla mig till mina planer. Nu är jag i alla fall ledig två dagar till - mitt i veckan! Som en extra helg, det känns lite lyxigt. Ladda batterierna inför löning och Black Friday på fredag. Det ska faktiskt bli spännande att jobba då, så jag ser verkligen fram emot det. Men nu tänker jag sitta här framför datorn ett tag, njuta av julmusiken och blicka ut över det vita landskapet där utanför fönstret. Jag blev så innerligt lycklig igår när jag åkte till jobbet och insåg att det till och med vad snö i stan. Så fort jag kom ut från tunnelbanan igår var det en man framför mig som plötsligt kastade sig ner och började rullar runt i snön. Det såg himla roligt ut, men jag ville nästan göra detsamma. Det känns bra att jag inte är den enda som gillar snön. Mina kollegor mest skakade på huvudet när jag berättade hur glad jag var över att det snöade. Oh well... Jag börjar sakta introducera min extrema kärlek till julen. Det är dags ;) 
 
Det ligger ett sånt där mysigt mörker i hela lägenheten, trots att det är vitt utomhus. Himlen är ganska mörk och grå, alltså ett perfekt tillfälle att tända ljusslingorna och några värmeljus i rummet. Jag äääälskar vintern. Hera har egentligen ingenting med det att göra, mer än att hon såg så himla söt ut när hon låg där imorse. Och visst var det ett tag sedan hon syntes här? 
/ • Personligt - Hera /

Det finaste jag har

Alltså, jag är så tacksam över denna lilla varelse. Så oerhört glad att det var just hon som fick följa med oss hem för nio år sedan. Det har varit många spännande år med henne och många gånger har jag skakat på huvudet åt hela situationen, för inte har hon varit lätt. Men ändå ångrar jag ingenting, för idag är hon världens bästa hund. Hon är så klok och förstående att jag ibland undrar om hon faktiskt är en hund. Världens, världens finaste lilla vovve. Jag är så glad att jag har dig ♥