En helg på landet

Det är ingen hemighet att jag trivs bättre ute i naturen än vad jag trivs inne i stan. Jag är ingen stadsmänniska. Jag går hellre runt och duckar för grenar i skogen än att promenera på asfaltsgatorna bland alla betonghus. Sedan kan jag tycka att stan har sin charm också och jag trivs väldigt bra i Stockholms innerstad, men det är liksom inte jag egentligen. Jag ska vara ute i naturen.
 
Och det har jag faktiskt fått vara dom senaste tre dagarna! En av mina bästa kompisar som ni fick följa mycket här förut, Denice, har ju flyttat till en egen liten gård i Värmland med sin familj. Jag var med när flyttlasset gick och lovade att jag skulle hänga där så ofta som möjligt - men det här var första gången jag tog mig dit sedan dess. Över ett och ett halvt år. Riktigt illa från min sida, men livet kommer emellan och så fort jag tror att jag har en lucka ledig så dyker det upp något annat. Men i alla fall, jag har fått hänga på landet med dom i tre dagar nu och jag kunde inte vara lyckligare. Det är ju så här jag trivs allra bäst, och som jag också skulle vilja bo en vacker dag. Vi har börjat varje morgon med att gå ner och morgonfodra hästarna och jag kan verkligen inte tänka mig en bättre start på dagen. Och för mig är det så värdefullt att bara få komma bort ett tag, att få den här pausen i vardagen och bara få tänka på annat. Denice och jag har känt varandra i ungefär tolv år nu och även fast det går lång tid mellan gångerna vi ses nu för tiden är det alltid lika roligt och alltid lika bekvämt. Vi har inte gjort mer än att titta på film och hänga i stallet, men det är precis det jag behövde. Och det är precis det vi två gör bäst. Det har varit en helt underbar helg och det kommer inte dröja ett och ett halvt år innan jag åker dit igen! ;) 
 

Drömmen att ha hästarna så nära, stor tomt där hundarna kan springa runt och bara långt ifrån stan 
 
 
Fått krama lite på Lucas också - honom saknar jag lika mycket som jag saknar Denice! ;) 
 
 
Och även lilla Celona ♥ Denice har ju tre hästar nu, men Celona var den enda hon hade när hon bodde i Stockholm. Hon har alltid varit lite av en favorit, även fast hon är en mupp
 
/ · England / • Personligt - Nära och kära /

En riktig hästhelg!

Jag sitter här och ler för mig själv när jag tänker tillbaka på helgen som varit. En alldeles underbar, fantastisk och rolig helg som jag gärna bara skulle vilja göra om vecka efter vecka, dag efter dag. Mika var ju uppe på besök och vi båda bodde hos Jenny lördag till söndag och det enda vi har gjort är att hänga i olika stall, skratta och umgås. Det var länge sedan alla tre fick chansen att träffas ordentligt och därför var det extra roligt. Vi tre har ju hängt ihop i mååånga år nu och det är alltid, alltid, alltid lika roligt att ses igen, och dessutom när det inte händer lika ofta längre. Mika bor inte kvar i Stockholm och jag bara jobbar mina långa dagar hela tiden - det är liksom svårt att få till något. Men det får mig att uppskatta det ännu mer när vi faktiskt lyckas och den här helgen kan inte beskrivas med något annat ord än perfektion, i alla fall ur mina ögon.
 
På lördagen träffade vi tre andra kompisar vi också mött igenom hästarna. Alla tre har stått i samma stall som oss (eller ja, nu är det ju bara jag kvar där... ;)) och det var jättelänge sedan jag träffade någon av dom också. Jag kan ärligt säga att jag inte kan tänka mig ett bättre hästgäng. Vi är en udda blandning i olika åldrar, men vi har så jäkla roligt tillsammans och vi kan stå och skratta åt onödiga saker i flera timmar. Och det är ju liksom det viktigaste. Att det klickar. Att allting bara passar. Och på söndagen hängde vi själva bara jag, Jenny och Mika. Vi började med att gå ner till "mitt" stall där jag fick skutta runt över några hinder i halsring på min lilla ponny - något vi inte gjort på länge, så jag var överlycklig bara där. Sedan bar det av till Jennys stall där hon fixat så att vi kunde låna hästar och rida ut tillsammans. Och det var verkligen inte igår - och det är ju faktiskt bland det bästa jag vet, att rida ut med dom här två. Vi gör allting roligt och det finns inga jag kan slappna av med så mycket på hästryggen som just dom här två. Vi känner varandra utan och innan och jag behöver inte oroa mig över någon annan än mig själv, och även fast vi alla tre satt på främmande hästar så var det liksom inga problem. Jag fick uppfylla min fjordingdröm som jag haft sedan jag var liten och låna världens sötaste lilla fjording - ja, han var liten. Mindre än den redan väldigt lilla d-ponnyn jag rider annars, haha. Men det gick så bra och vi hade det så jäkla roligt. Jag kan verkligen inte trycka på det tillräckligt mycket och jag kan verkligen inte förklara hur lycklig jag kände mig just i det ögonblicket. Ibland behövs det inte så mycket mer än två bästa kompisar och några hästar. Dom här två personerna är bland det bästa jag har här i livet och jag är så tacksam över att våra vägar korsades för många, många år sedan. Jag och Jenny överlevde ju en lång distansvänskap när hon flyttade till Östersund för gymnasiet där vår vänskap egentligen bara blev starkare, och Mika, ja hon är ju min partner in crime alla dagar i veckan, trots att hon nu bor långt bort. Tack för att ni finns, båda två. Ni är så jävla bäst och jag älskar vårt lilla gäng ♥
 
 
Jag tycker att dom här bilderna representerar helgen ganska bra... ;) Skratt och flum, och vi hann även med en fotografering med Jenny & Senshi bland höstfärgerna - jag har bara hunnit redigera en bild hittills, men oh my goooood så fint det blev! Vänta ni bara!

En svamprunda i skogen

I fredags kände jag mig äntligen tillräckligt pigg för att orka göra någonting annat än att ligga i sängen eller sitta vid datorn. Det var en väldigt långdragen och envis förkylning som faktiskt inte ens är helt borta än, men jag mår mycket bättre nu. Pappa är mitt inne i sitt svampplockande, något han kommer in i varje höst, så när han skulle i väg i fredags efter jobbet bestämde jag mig för att följa med. Jag kände att jag behövde se något annat än en datorskärm, och framför allt få andas lite frisk luft. Att komma ut i skogen gör mig alltid gott och nu när dessa fantastiska höstfärger blommar är det ännu mer fantastiskt.
 
Under en höst för ganska många år sedan följde jag med pappa ut ganska många gånger, och jag minns att jag älskade det. Jag strosade runt och hade fullt upp med att hålla koll på en då ganska pigg och bångstyrig Hera, men efter ett tag började jag också leta. Jag försökte komma ihåg allt han lärde mig på den tiden och började spana lite den här gången också. Tyvärr var det väldigt lite rent allmänt, men jag lyckades faktiskt hitta några helt själv - förstå hur stolt jag blev? ;) Det var en underbar eftermiddag - solen sken och vantarna jag hade tagit på mig åkte av väldigt snabbt. Hera skötte sig mycket bättre än för flera år sedan - hon sköter sig alltid bra nu för tiden - och jag tror att hon njöt lika mycket som vi gjorde. Hon skruttade runt lite och när hon började bli trött la hon sig ner och chillade när hon märkte att vi hängde kvar på ett och samma ställe ett tag. Det här är ju bland det bästa jag vet, att bara få vara ute i skogen och andas. Och att vara ute i skogen med pappa är ännu bättre, för han är exakt likadan som jag. Jag älskar att hitta på saker med honom och framför allt att få vara ute i naturen - det är förmodligen mycket honom jag har fått det ifrån. Vi kan gå helt tysta och ändå umgås på vårat egna vis just för att båda uppskattar det där lugnet och tystnaden. Vi är båda lite av en ensamvarg och ingen av oss har något emot tystnad och ensamhet. Och det är det jag gillar så mycket med honom, att vi kan vara ensamma tillsammans. Vi utbyter några meningar ibland och sedan är vi tysta ett tag. Det är inga krav på att vi måste hålla igång en konversation, och ibland är det just det vi båda behöver. Bara pappa, jag och Hera. Vi är ett jäkla bra team.