En lång men rolig dag

Vet ni vad jag och mina kompisar har gjort idag? Vi har varit på Boda Borg!
 
Just nu sitter jag vid skrivbordet med Friends på i bakgrunden och halvt sover. Imorse styrde jag och tre kompisar bilen ner till Oxelösund och Boda Borg. Jag hade aldrig varit där tidigare och egentligen aldrig ens hört talas om det. Jag hakade bara på, som vanligt ;) Det enda jag visste var att det var "typ fångarna på fortet-ish", haha. Jag kan ärligt talat säga att det var bland det roligaste jag gjort i hela mitt liv. Vissa rum var helt omöjliga att genomföra, men oj vad roligt vi hade. Vi höll igång nästan hela dagen och när vi gick därifrån hade jag skrapat upp knäna och fått blåsor på händerna, ramlat pladask på rygg som nu börjar göra lite ont och av någon anledning blivit öm under ena foten. Hela kroppen har väl tagit lite stryk egentligen, men det har helt klart varit värt det. Så himla roligt och jag vill åka tillbaka direkt! Det var kul att få leka barn igen och bara hoppa runt överallt. Fantastiskt mysig dag med mina fina vänner.
 
Jag har egentligen bara en tråkig mobilbild från dagen och jag har inte hunnit redigera fler av bilderna som ligger på lager. Fullt upp hela dagarna, men jag ville ändå kika in och säga hej. Hoppas ni haft en bra helg ♥
 

Sheffield - Southend - London

Vi var ju i England för någon vecka sedan, jag och mina fina vänner. Vi provade på någonting nytt den här gången och åkte på fredag kvällen ner till Skavsta för att sova på flygplatsens hotell. Vanlitvis brukar vi åka hemifrån mig typ klockan två på natten, för att hinna med halv 7 flyget på morgonen. Och oj vad skönt det var, vill jag lova. Vi fick faktiskt sova helt okej den natten i och med att vi redan var på plats. Negativt var att det klättrade myror i taket när jag skulle sova, det positiva var att vi fick oss i alla fall en ordentlig frukost istället för att slänga i sig en kexchoklad och en torr macka från pressbyrån.
 
Jag skrev ju ett inlägg för inte så länge sedan, om alla våra resor till England, om hur mycket vi flänger fram och tillbaka. Den här gången var väl inte annorlunda egentligen ;) Flygresan gick smidigt - som vanligt somnade jag så fort vi lyft och vaknade inte förrän det var dags att landa igen. Vid sådana här tillfällen är jag så tacksam för att jag har lätt att somna. Att flyga till London är inte längre jobbigt - jag ser det bara som två timmars extra sömn. Med lite extra stelhet i nacken på köpet, vill säga. Vi tog busse in till London som bara den tog nästan två timmar. Därefter kastade vi i oss lite mat på Victoria innan vi skyndade bort till buss nummer två - en fyra timmars resa till Sheffield. Dom första två timmarna gick ganska bra, vi var glada och uppspelta och pratade nonstop. Resterande två (typ två och en halv, eftersom vi fastnade i köer...) var inte alls lika roliga. Men vi är vana, man vet att det bara är att bita ihop och stå ut. Och vi vet att det alltid är värt det i slutändan, även fast det känns surt just då. Anledningen till vår lilla Sheffield-visit var en musikal. Och inte vilken musikal som helst, utan Grease! Jag har aldrig varit på en riktig musikal tidigare, och jag har aldrig egentligen varit ett stort fan av Grease. Men ena medlemmen från vårt förra favoritband, som inte ens existerar längre, spelade huvudrollen, så det var självklart att vi skulle åka. Vi bokade biljetterna för länge sedan, men det slog mig inte förrän på bussen att vi faktiskt skulle få se honom igen. Det här var min absoluta favorit, (min fangirl-period får vi ta i ett annat inlägg ;)), och jag hade inte fått se honom på tre år. När vi väl satt där på teatern och han klev ut på scenen, hans ljuva stämma fyllde rummet, kan det hända att jag tappade greppet lite och fällde en tår eller två. Ingen kan förstå vad den här människan har betytt för mig under åren, och jag täker inte ens försöka förklara. Det var bara så sjukt att han plötsligt stod där igen efter sådan lång tid. Musikalen var galet bra och vi hade en väldigt kort, men underbar tid i Sheffield.
 
Haha, alltså... Den här bilden är så hemsk. Men jag skrattar varje gång jag ser den. Den är så oss
 
Morgonen efter hoppade vi på bussen som skulle ta oss tillbaka till London. Ytterligare fyra timmar, hurraaaaa. Vi sov oss igenom mesta delen av resan då alla fyra var så extremt trötta på att åka buss. Fram kom vi tillslut, efter vad som kändes som en evighet, och vi checkade in på hotellet. Vi tillät oss själva att ta det lugnt ett tag, innan vi som vanligt fick stressa oss i ordning för att hinna med stopp nummer två på denna resa. Vi sjabblade till det helt, missbedömde tiden och avstånd och plats för avgången. Det hela slutade med att vi fick kasta i oss middag och sedan springa som bara den för att hinna med tåget. Southend on Sea, som låg ungefär en timme från London. Okej. Vad gjorde vi här då?
 
Jodå, det var dags för ytterligare en show. Den här gången en dansshow med 50-tals tema! Verkligen inte vår grej egentligen, men det råkade liksom bara bli så att det matchade så himla bra. En annan medlem ur samma band jag nämnde tidigare hade en av huvudrollerna i den här showen. Vi bokade det här mycket senare - faktum var att vi först inte ens visste om att han skulle vara med. Sedan insåg vi att det bara låg en timma bort från London och att det var dagen efter Sheffield - och då kunde vi inte låta bli. Kunde det bli bättre liksom? Och himla glad är jag över att vi sprang och hann med tåget vi gjorde, för i och med det lyckades vi springa på min lilla favvomänniska innan showen. Lilla Tom, som vi sett kvällen innan i Sheffield. Han hade typ liksom lovat mig en kram, och när vi lyckades missa honom i Sheffield blev jag lite småsur. Men jag fick min kram tillslut och allt var frid och fröjd. Showen lämnade mig glatt överraskad - femtiotalsmusik är verkligen inte min grej och jag har aldrig varit intresserad av dans, men oj så bra dom var! Det var så häftigt att se, alla var så himla duktiga och jag tror vi alla fyra blev lite chockade över att Jay faktiskt kunde dansa. Hela det bandet spenderade fem år med att envist påpeka att dom inte kunde dansa. Sedan går han och vinner englands version av let's dance och sedan får han en av huvudrollerna i en dansshow. Det var annorlunda, men häftigt. Efteråt fick vi chansen att krama lite på honom innan vi bokstavligen rusade för att hinna med sista tåget tillbaka till London.
 
 
Det tog lång tid innan jag kunde somna den kvällen, men jag var så uppe i varv och så lycklig att vi både fått se och krama båda två. Som sagt, mitt gamla fangirl-hjärta vaknade till lite. Det var så mysigt. Hela måndagen spenderade vi bara i London - en ovanligt lång tur inne på Primark efter att Emma fick sin telefon stulen. När vi väl betalat kånkade vi iväg med våra stora papperspåsar till närmaste polisstation, vilket också var en upplevelse i sig. Jag har aldrig gått till en polisstation i Sverige i syfte att anmäla något, så varför inte göra det första gången i ett annat land? Det var lite drygt, det tog tid och allra jobbigast var ju att mobilen faktiskt var borta. Men vi försökte hålla humöret uppe ändå och om ett tag kommer vi garanterat bara att skratta åt det här. Vi lyckas alltid med något ;) 
 
Efter nästan två timmar fick vi äntligen gå och äta mat. Tisdagsförmiddagen bestod av ytterligare lite shopping innan flyget tog oss hem till kalla Sverige igen. En resa med både upp- och nedgångar, men som i slutändan ändå bara kan summeras som underbar. Som alla våra resor. Det finns absolut ingenting bättre än att få komma ut och resa med dessa tre tjejer. Jag är aldrig lyckligare än när jag får uppleva dessa galna saker tillsammans med dom, och varje dag jag får spendera tillsammans med dom tackar jag dom högre makterna för att vi lyckades hitta varandra. Helt orimligt egentligen. En kommer från Stockholm, en från Uppsala, en från Linköping och en från Kalmar. Och ändå har ingenting känts mer rätt. En udda blandning av fyra idioter. Och jag älskar det. Tusen tack för att ni finns <3
 
Röda dubbeldäckare på Oxford Street || Harry Potter-avdelning på Primark. KÄRLEK
2

Spännande saker!

Efter jobbet idag var det i stort sett bara för mig att åka hem och vända. Hela dagen har jag gått och sneglat på telefonen för att läsa uppdateringar från min kompis som idag har gjort något väldigt roligt - hon har nämligen varit och hämtat hem sin allra första egna häst! Jag vill ju alltid vara så delaktig som möjligt gällande sådant här och jag har följt med henne på massa provridningar, och därför kan ni ju tänka er att jag var lite lagom grinig över att behöva missa det här. Tyvärr får jobbet gå före, men jag ville i alla fall ut en sväng nu under kvällen. Det är ju så himla lägligt förstår ni, för att jag åker ju bort imorgon och är borta resten av veckan, så jag missar allt det roliga i början... Haha, verkligen sååå dålig tajming. Men det kändes kul att kunna åka ut ikväll i alla fall.
 
Ni som har hängt här på bloggen ett tag känner säkert igen henne. Mika, som har dykt upp här tillsammans med hästen Chojke ett x antal gånger har nu alltså fått hem sin egna skönhet. Och han är verkligen en skönhet - SÅ HIMLA SNYGG! Även fast skimmel är min absoluta favoritfärg på en häst kan jag inte neka att det är något alldeles speciellt med skäckar. Han är väldigt ståtlig, och väldigt stor. Jag är van att hänga med en ponny på 1.45 typ, haha... Nåja, nu väntar väldigt spännande tider här framöver! Supertrist att jag är borta nu hela den här veckan, men efter det lär jag nog hänga där ute i stallet ganska ofta. Jag är också himla taggad på att fotografera dessa två - hur snyggt kommer inte det att bli? Gaah! Jag är så himla lycklig för Mikas skull och jag själv är så taggad på att få följa dom här två!