Världens bästa gäng

Nu sitter vi i bilen på väg hem från Kalmar igen. Tiden har gått alldeles för fort, vilket den alltid gör när jag är tillsammans med dessa människor. Men nu känns det inte lika illa - för om två veckor åker vi till Göteborg tillsammans! Vi har träffas väldigt mycket redan i år, vilket vi inte är vana vid. Vi är ju utspridda över halva landet med mig i Stockholm, Erica i Uppsala, Emma i Linköping och Isabelle i Kalmar. Det är tråkigt, men samtidigt blir det ännu mer speciellt när vi får träffas. Aldrig någonsin tar jag dessa dagar för givet och jag är så jäkla tacksam för att jag har dessa människor i mitt liv. Hela dagen igår spenderade vi på Öland och jag har massor av bilder att visa er sen, men det blir inte lika bra att redigera bilder på surfplattan som det blir på datorn ;) 


Vi hade det så jäkla roligt, trots att vi satt i bilen mestadels av tiden. Vi åkte ner till sydligaste delen, stannade och plockade glas på vägen tillbaka och fortsatte högst upp. Har aldrig besökt varken den sydligast eller nordligaste delen tidigare, så det var kul att få se. Det finns ju verkligen ingenting jag tycker om mer än att få sitta i en bil och utforska nya platser man aldrig varit på.   förut. Och att få göra det tillsammans med dessa fyra är ännu bättre. Vi sitter och skriker halsen av oss till gamla låtar så som Markoolio och Camp Rock samtidigt som åkrarna flyger förbi utanför fönsterna. Ibland får man en glimt av vattnet och när jag får öppna bildörren och mötas av doften av hav och tång mår jag som allra bäst. Det går verkligen inte att beskriva den känslan.  


(null)

                                                                                                                                   

En dag att minnas

Jag har vanligtvis inte svårt att uttrycka mina känslor - det är snarare något jag är väldigt bra på. Jag kan skriva flera sidor om saker som berör mig på olika sätt, både positivt och negativt. Men idag har jag faktiskt lite svårt att hitta orden. Det känns lite som att ingenting räcker till. Ingenting jag kan skriva är fint nog. Det är inte tillräckligt.
 
August döptes idag. För er som missat det så är August alltså mitt kusinbarn, som häromdagen firade en månad på jorden. En dryg liten månad har han funnits här med oss och idag samlades massor av människor i kyrkan med fokus på den här lilla krabaten. Jag fick äran och förtroendet att föreviga den här dagen på bild, så jag satt längst fram med kameran och försökte göra mitt allra bästa för att få dom där fina bilderna. Jag har aldrig fotograferat ett dop förut - jag har faktiskt aldrig ens varit på ett dop, vad jag kan minnas. Så jag satt där och försökte fotografera samtidigt som jag fick anstränga mig för att hålla tårarna borta. Jag är inte troende, och har aldrig varit, men ändå blir jag väldigt känslosam varje gång jag går in i en kyrka. Jag har ändå stor respekt för det hela och det är något väldigt fint med att befinna sig inuti en kyrka med orgelns melodi som fyller salen. Sedan har jag ju varit så himla känslosam kring August sen han föddes, utan att jag riktigt kan sätta fingret på varför. Men när jag fick hålla i honom en stund efter dopet och han tittade på mig med sina stora, runda ögon så kändes allt annat så obetydligt. Första gången vi hälsade på låg han mest och sov i famnen, men idag kunde vi till och med bonda lite. Är så fruktansvärt kär i den här lilla killen och jag är återigen så tacksam över att vi får vara med i hans liv. Folk pratar så mycket om att det är en sådan stor ära att få vara del av ett barns liv, och nu kan jag faktiskt förstå den innebörden - för det är lite så jag känner. Det ska bli fantastiskt att få se honom växa upp, och jag ser fram emot att få titta in i dom där ögonen många gånger dom kommande åren.
 
Jag kommer högst troligt inte att lägga upp några bilder från dopet här. Varje gång jag håller i kameran och har ett motiv framför mig ser jag alltid fram emot att få visa upp dom bilderna här för er, men idag kändes det inte alls så. Jag är superstolt över bilderna och vet att dom blev bra, men för första gången känns det för intimt och personligt. Det är inte min sak att dela med mig av. Det här dopet fotograferade jag inte för min egen portfolio, utan för att ge min kusin fantastiska minnen. Och det känns fint att kunna ge henne det. Men, något jag tänker dela med mig av är dom här två bilderna på mig och August när vi myste lite efter dopet. Älskade, bästa unge, som jag tycker om dig ♥ 
 
 

Min vecka i mobilbilder

Oj oj oj, nu har det varit tomt här ett tag. I skrivande stund sitter jag vid mitt skrivbord och trycker i mig vattenmelon med en gaffel i hopp om att undvika kladdiga fingeravtryck på tangentbordet. Jag har legat ute på klipporna vid Björkvik i över fyra timmar idag och känner mig nu lite mosig i huvudet, men det är ändå en trevlig känsla. Det är ändå lite somrigt att få känna så, och sommar har vi ju verkligen haft. Vad hände med hela maj? Jag vet att varenda person i hela landet har kommenterat värmen som briljerat hela månaden, men på riktigt... Det har ju varit helt galna temperaturer på dagarna, och det var bara i maj. För mig är det fortfarande en vårmånad. Och nu har vi precis klivit in i juni och solen gassar fortfarande. Vågar vi tro att det här indikerar på att vi får en bra sommar?
 
Okej, sedan sist då? Jag har haft en av mina bästa kompisar, Isabelle, här hela veckan. Hon kom hit förra måndagen och bodde hos mig till igår kväll. Vi har hunnit med två konserter, ett dopp, filmer och massa youtubeklipp. Ja, kika nedan helt enkelt ;)
 
 
↑  Tisdagen bjöd på strålande sol och en ledig dag för min del. Vi begav oss in till stan ganska tidigt och drällde runt där hela dagen. Slösade alldeles för mycket pengar på glass och milkshakes för att inte tuppa av i värmen. Vi åkte båt till Djurgården, gick in en sväng på Aquaria och tog ytterligare en glass utanför Skansen innan vi slank in på Gröna Lund. Där blev det en till milkshake... ;) Konsert stod på schemat, om man kan kalla det för det när fyra grabbar trängs på lilla scenen med alldeles för mycket publik. Vi såg absolut ingenting, förutom på slutet då vi lyckades ta stöd av kravallstängslet och häva oss upp tillräckligt högt för att se några ansikten. Väldigt mycket fail, men vi hade galet roligt ändå. Vi är ganska bra på att göra allting roligt, även om saker går emot oss. The Vamps bjöd på en trevlig show och spred lika mycket glädje som vanligt.
 
 
↑  Tog med Isabelle ut till stallet där vi tog en liten kort ridtur i - gissa! - värmen. Efter det åkte vi ut till Gålö (skärgården) där vi också spenderat väldigt mycket tid när jag var liten. Det var antingen Björkvik eller Gålö vi åkte till. Vi köpte med oss lite snacks och dricka och fick lapa sol i i alla fall en timme innan vi var tvungna att röra oss hemåt igen.
 
 
↑  Får ju faktiskt inte glömma bort lillebror. I torsdags fyllde han 21, och trots att jag jobbade till 19 hade vi en mysig fika och presentutdelning efter att jag kommit hem. Grattis världens bästa lillebror ♥ 
 
 
↑ På fredagen anslöt Erica sig till gruppen och på lördagen tog jag med båda två ut till mitt Björkvik. Älskar att ta med folk dit och låta dom själva se hur vackert det faktiskt är. Hittills har jag inte hittat någon som inte blivit lika tagen som jag är varje gång jag sätter min fot på klipporna. Jag och Erica tog även årets första dopp - som inte alls var planerat från början. Vi tänkte doppa fötterna lite, sen gick det utför och tillslut låg vi båda och guppade i havet. Jag som högst troligt var något typ av vattendjur i ett tidigare liv kunde inte ha varit lyckligare. 
 
(mega-cred till Isabelle för bilden på Demi!)
 
↑  Senare på lördagen begav vi oss in till Globen och Annexet där ingen mindre än Demi Lovato skulle spela. Jag har ju älskat henne sedan jag såg Camp Rock och har sedan dess lyssnat på hennes musik. Däremot har jag aldrig varit ett megafan, utan blev mest glad när jag såg att hon äntligen skulle komma hit. Men när jag stod där bland alla andra och hon klev ut på scenen blev jag faktiskt lite knäsvag. Hon är ju stor. Hon är häftig, cool och så himla gullig. Fantastisk konsert och när hon når dom där höga tonerna börjar jag tvivla på att hon faktiskt är mänsklig. Bästa, bästa Demi ♥ Vi fick superbra platser i och med att vi köpt Golden Circle och trots att vi stod längst bak i vår inhängning och lutade oss mot staketet - gamla som vi blivit - såg vi hur bra som helst! (Sen att Mika kom upp och joinade oss på konserten gjorde det bara ännu bättre!)