Äventyr i Göteborg

Vi börjar bra vi, här nere i götet! Vi har vanligtvis lite svårt att planera saker och det slutar ofta med att vi bara driver runt och inte gör någonting. Men imorse kom vi iväg i bra tid och började med att gå på naturhistoriska museet, vilket faktiskt var superkul. Brukade älska att gå på naturhistoriska i Stockholm när jag var liten, jag som annars har lite svårt för många museum. Men det här är ju väldigt mycket bara djur och det är faktiskt alltid kul att se. Egentligen borde jag stanna upp och läsa om faktan också, men jag tröttnar lätt och ser alltid någonting längre fram som ser ännu roligare ut. Lite som ett barn kanske, haha. 

Efter det tog vi en liten promenad genom grönskan och hamnade i Bergianska trädgården. Det var lite för mycket fint för min hjärna att ta in, för alltså jäklar vad vackert det var. Jag sprang runt där med kameran i högsta hugg och kände mig som tolv år igen då jag alltid fotade allt jag kunde hitta. Blommor, blad, grenar - verkligen allt. Det var väldigt mysigt och jag är så genuint glad över att vara här med dessa tre. Vädret har varit acceptabelt idag - varmt, men molnigt. Igår fastnade vi i världens regnskur där vi tillslut sprang in på Co,op och köpte varsina regnponchos. Det var en ganska rolig syn, men vi höll oss torra i alla fall ;) 

(null)

(null)

Världens bästa gäng

 

Nu sitter vi i bilen på väg hem från Kalmar igen. Tiden har gått alldeles för fort, vilket den alltid gör när jag är tillsammans med dessa människor. Men nu känns det inte lika illa - för om två veckor åker vi till Göteborg tillsammans! Vi har träffats väldigt mycket redan i år, vilket vi inte är vana vid. Vi är ju utspridda över halva landet med mig i Stockholm, Erica i Uppsala, Emma i Linköping och Isabelle i Kalmar. Det är tråkigt, men samtidigt blir det ännu mer speciellt när vi får träffas. Aldrig någonsin tar jag dessa dagar för givet och jag är så jäkla tacksam för att jag har dessa människor i mitt liv. Hela dagen igår spenderade vi på Öland och kag har massor av bilder att visa er sen, men det blir inte lika bra att redigera bilder på surfplattan som det blir på datorn ;)
 
Vi hade det så jäkla roligt, trots att vi satt i bilen mestadels av tiden. Vi åkte ner till den sydligaste delen, stannade och plockade gls på vägen tillbaka och fortsatte sedan högst upp. Jag har aldrig besökt varken den sydligaste eller nordligaste delen tidigare, så det var kul att få se. Det finns ju verkligen ingenting jag tycker om mer än att få sitta i en bil och utforska nya platser man aldrig varit på. Och att få göra det tillsammans med dessa människor är ännu bättre. Vi sitter och skriker halsen av oss till gamla låtar så som Markoolio och Camp Rock samtidigt som åkrarna flyger förbi utanför fönstren. Ibland får man en glimt av vattnet och när jag får öppna bildörran och mötas av doften av hav och tång mår jag som allra bäst. Det går verkligen inte att beskriva den känslan.

 

(null)
 

En dag att minnas

Jag har vanligtvis inte svårt att uttrycka mina känslor - det är snarare något jag är väldigt bra på. Jag kan skriva flera sidor om saker som berör mig på olika sätt, både positivt och negativt. Men idag har jag faktiskt lite svårt att hitta orden. Det känns lite som att ingenting räcker till. Ingenting jag kan skriva är fint nog. Det är inte tillräckligt.
 
August döptes idag. För er som missat det så är August alltså mitt kusinbarn, som häromdagen firade en månad på jorden. En dryg liten månad har han funnits här med oss och idag samlades massor av människor i kyrkan med fokus på den här lilla krabaten. Jag fick äran och förtroendet att föreviga den här dagen på bild, så jag satt längst fram med kameran och försökte göra mitt allra bästa för att få dom där fina bilderna. Jag har aldrig fotograferat ett dop förut - jag har faktiskt aldrig ens varit på ett dop, vad jag kan minnas. Så jag satt där och försökte fotografera samtidigt som jag fick anstränga mig för att hålla tårarna borta. Jag är inte troende, och har aldrig varit, men ändå blir jag väldigt känslosam varje gång jag går in i en kyrka. Jag har ändå stor respekt för det hela och det är något väldigt fint med att befinna sig inuti en kyrka med orgelns melodi som fyller salen. Sedan har jag ju varit så himla känslosam kring August sen han föddes, utan att jag riktigt kan sätta fingret på varför. Men när jag fick hålla i honom en stund efter dopet och han tittade på mig med sina stora, runda ögon så kändes allt annat så obetydligt. Första gången vi hälsade på låg han mest och sov i famnen, men idag kunde vi till och med bonda lite. Är så fruktansvärt kär i den här lilla killen och jag är återigen så tacksam över att vi får vara med i hans liv. Folk pratar så mycket om att det är en sådan stor ära att få vara del av ett barns liv, och nu kan jag faktiskt förstå den innebörden - för det är lite så jag känner. Det ska bli fantastiskt att få se honom växa upp, och jag ser fram emot att få titta in i dom där ögonen många gånger dom kommande åren.
 
Jag kommer högst troligt inte att lägga upp några bilder från dopet här. Varje gång jag håller i kameran och har ett motiv framför mig ser jag alltid fram emot att få visa upp dom bilderna här för er, men idag kändes det inte alls så. Jag är superstolt över bilderna och vet att dom blev bra, men för första gången känns det för intimt och personligt. Det är inte min sak att dela med mig av. Det här dopet fotograferade jag inte för min egen portfolio, utan för att ge min kusin fantastiska minnen. Och det känns fint att kunna ge henne det. Men, något jag tänker dela med mig av är dom här två bilderna på mig och August när vi myste lite efter dopet. Älskade, bästa unge, som jag tycker om dig ♥