/ • Personligt - Rebecca fixar /

Jag ser ljuset

Fy saaaaaaaaaaatan vilken förkylning jag har åkt på! Jag började känna mig dålig redan förra fredagen, men under helgen åkte jag ändå upp till Uppsala för att hjälpa mina kompisar att flytta. På söndagen bröt det ut ordentligt men jag gick ändå till jobbet i måndags. Jag var ju sjuk för inte så länge sedan och tanken på att behöva sjukanmäla mig igen fick mig att vilja gå under jorden. Jag jobbade på några timmar innan allting blev värre och sedan dess har jag knappt lämnat sängen. Igår mådde jag ännu sämre än i måndags och jag är återigen förundrad över hur mycket snor en människa kan producera. Hurraaa, vad mysigt att höra! Nej men på riktigt, det var länge sedan jag var så här dålig. Jag skulle ju ha åkt och hälsat på Mika onsdag kväll till fredag kväll, men det var bara att glömma. Jag tänker inte ens försöka förklara hur uppgiven jag känner mig på allting just nu, för det är så typiskt mig att bli sjuk när jag verkligen inte får bli sjuk. Lyckligtvis kunde vi bara skjuta upp det två veckor, men ändå. 
 
Idag är första dagen jag börjar känna mig lite mänsklig igen. Det går upp och ner hela tiden, men jag har haft lite mer energi idag. Tillräckligt mycket för att känna mig lite rastlös, så jag passade på att plocka fram sax och dekorplast och pyssla lite. Mina två spiralalbum jag har till våra konserter köpte jag för en evighet sedan och har sedan länge gett upp på att försöka hitta likadana. Istället köpte jag dekorplast och tänkte att jag klär in omslagen i det så att alla matchar. Det kan ju inte se olika ut liksom... ;) Plus att jag tar varje ursäkt jag får till att leka lite med dekorplast - det är ju så jäkla roligt. Jag har spanat in just den här bruna träplasten ganska länge och verkligen letat efter saker att använda den till, för att jag tycker den är så fin. 
 
 
/ • Personligt - Rebecca fixar /

Vad hände med vårt kök?

Hej hörni! Det har ju varit väldigt tyst på renoveringsfronten på bloggen här den senaste tiden. Betyder det att vi har slutat? Åh nej! Sist jag uppdaterade hade jag börjat måla panelväggen i köket, och sedan dess har det hänt en hel del framför allt i köket. Jag skulle vilja säga att det rummet är så gott som färdigt, faktiskt.
 
 
En fredag i början på maj såg köket ut så här ↑
Vi skulle leja bort själva golvläggningen igen, men riva kunde vi göra själva. Här ser ni ju alltså den sista glimten av vårt vidriga golv. Den där brunröda färgen är det minsta jag kommer att sakna med hella rummet. Rött har ju aldrig varit min färg, och golvet drog verkligen ner allting. Så mörkt och unket, liksom. Så adjö till det!
 
Det var faktiskt ganska roligt att få slita upp allting. Jag och pappa turades om med kofoten och allting lossnade relativt enkelt ändå. Det kändes ganska skönt att få ta i med all sin kraft för att få förstöra något, haha. Bra aggressionsventilation kanske? ;) 
 
Och nu står vi ju alltså här. Med ett helt nytt kök. Minns ni hur det såg ut innan? Knappt jag heller, men här och här kan ni se två bilder. Jag fick bläddra väääääldigt långt innan jag hittade en enda bild på köket - det kanske förklarar hur mycket jag har avskytt det? Gult och rött bli sällan bra på bild och det är dom enda tonerna köket har gått i, om man säger så ;)
 
Ja, jag passade på att ta dom här bilderna när jag stekte pannkakor. Såklart ;)
 
Ja, här har vi alltså vårt nya kök. Jag är så glad, och så så nöjd. Vi valde samma golv till köket som i hallen, och det blev mycket bättre än jag trodde. Det flyter ihop på ett bra sätt. Sen har vi bara lyckats med allt annat också. Det är mest (läs typ; bara ;)) jag och mamma som har varit iväg och kollat på nya möbler och inredning. Grabbarna har väl inte varit så intresserade, haha. Jag har ju i många år vetat hur mitt drömhem ska se ut - mycket vitt, grått och ljust. Några inslag av färg här och var, men inte för mycket. Gärna gröna plantor. Det ska vara lugnt och stilrent. Och tur har jag att mamma har lite samma smak, för det här är ett bra exempel på min dröm. Det blev så jäääkla bra!
 
Vi visste att vi ville behålla panelväggen. Vårt önskemål hade egentligen varit att få den lite åt det gråa hållet och behålla trästrukturen, men i och med att väggen var behandlat sedan tidigare hadet inte det funkat. Men plankorna fick sitta kvar och bli helt vita istället, och nu i efterhand tror jag att det var det bästa. Rummet blev så mycket ljusare och fräschare bara där, och jag gillar att man ändå ser att det är en panelvägg och inte bara helt platt. Köksbordet och stolarna fick också gå i vitt, men stolsdynorna blev gråa och matchar golvet. Det gör även klockan som går i gråsvart marmor. Vi hittade en liknande dekorplast till den röda köksbänken och allting passar ihop så himla bra. Även fast golvet egentligen är mörkare idag än vad det var när det var lite rödbrunt, så är hela rummet så mycket ljusare ändå. Så mycket fräschare. Och luftigare, i och med att vi köpte ett litet mindre köksbord. Vi äter aldrig någonsin middag i köket, men bordet går att dra ut ifall man får för sig att vilja sitta där alla fyra. Tja, vad tycker ni? Ganska stor förvandling ändå? Jag har ju lovat att visa före- och efterbilder på hela lägenheten, men jag spar det tills allt är så gott som klart. Det är roligare att visa upp allting samtidigt. 
 
/ • Personligt - Rebecca fixar /

A brand new door

Som sagt, det finns så himla mycket att göra i den här lägenheten just nu. Arbetet tar aldrig slut. Idag på eftermiddagen gick jag och mamma på en dörr igen. Vi plastade ju om min dörr för ett tag sedan och jag blev äntligen av med den rödgula tonen den gav ifrån sig. Och nu när vi fått in både nytt golv och ny tapet i hallen ser dörrarna ännu värre ut än tidigare. Jag kallade ju den här lägenheten för den röda lägenheten förut, för att precis allting går i toner av rött. Golv. Möbler. Dörrar. Allt, haha. Planen är ju att fixa alla dörrar så att allt det röda försvinner, men vi får ta lite i taget. Det tar ganska lång tid, en enstaka dörr.
 
Och det blev så himla bra. När jag sitter vid datorn och tittar ut i hallen möts jag inte längre av en röd dörr, gult golv och slitna tapeter. Allt är nytt. Allt är fräscht. Jag längtar verkligen tills att allt är klart, men samtidigt vill jag inte riktigt bli klar. Det här är ju bland det bästa jag vet, att få renovera och inreda - jag borde på riktigt skola om till typ målare - och allt jag vill göra just nu är stanna hemma från jobbet och måla klart. Det har varit många långa och påfrestande dagar, vill jag lova. Idag tog jag en paus från renoveringskaoset och åkte in till stan och lunchade med en kompis, vilket var väldigt välbehövligt. Hur roligt det än är att stöka här hemma så var det skönt att släppa lite på den där stressen. Vi har inte alls bråttom, egentligen, men jag är ganska bra på att skapa prestationsångest över minsta lilla grej. Vi ligger ändå bra i fas, tycker jag. Och på tisdag får vi nytt golv även i köket. Hurra!