/ • Personligt - Vardag /

Jag börjar hitta tillbaka till mig själv

Jag har haft två riktigt bra dagar. Jag har känt mig mer som mig själv och allting har varit lite roligare. Vi har haft det ganska lugnt på jobbet både igår och idag vilket har gett mig tid att faktiskt andas ut och släppa den här stressen jag burit på ett tag nu. Det har funnits tid till att fixa lite på lagret och bara umgås, och det har varit så välbehövligt. Det känns som att alla äntligen har fått trappa ner lite och vi ligger faktiskt i fas för första gången på ett par veckor. Vi börjar ha riktigt roligt igen och framför allt så känner jag att det är roligt igen. Den där gnistan börjar återuppstå. Det var några tunga veckor efter nyår där med massor av saker som hände på en och samma gång, och även fast det inte är helt uppklarat börjar det i alla fall kännas bättre. Jag går nu på helg med en riktigt bra känsla, och ännu bättre i och med att jag har tre dagars ledighet som väntar tillsammans med mina tjejer. Om ett tag kommer Erica hit och då styr vi bilen ner mot Kalmar. Vi kommer fram ruskigt sent, men det gör inget. Hellre det, så att vi har hela morgondagen på oss att umgås. Släng in mig i en bil med en påse godis och bra musik och jag kan köra hur länge som helst. Det är något rofyllt med att köra bil när det är mörkt. Jag älskar det. 
 
Nästa vecka blir betydligt lugnare för mig och då har jag planerat att komma ikapp lite med bloggen och framför allt få komma ut i skogen och bara njuta av tystnaden. Jag kommer att vara helt ledig för första gången på länge, och det är ändå något att se fram emot. Ha en fin helg, älskade ni, så hörs vi om ett par dagar ♥
 
 
En favorit i repris. Den här bilde är typ det finaste jag har, för det är jag och mina tre favvisar på Gotland under en magisk kväll. Mycket mer behöver man inte för att vara lycklig 
/ · Självporträtt / • Personligt - Vardag /

Grattis i efterskott, till mig själv

Jag har ju faktiskt fyllt år också! Den 13 januari blev jag hela 23 år gammal, och det är faktiskt första gången jag reflekterat över min ålder. Jag har aldrig riktigt brytt mig - med det exeptionella undantaget när jag fyllde arton och äntligen fick ta körkort. Men nu reagerade jag ändå. 23. Då är man väl vuxen, eller? Det känns som att man ska ha hyfsat koll på livet vid tjugotre? Jag kan inte påstå att jag har så mycket koll på någonting, egentligen. Min ålder inger betydligt högre siffra än vad mitt huvud gör - jag känner mig fortfarande som typ nitton, haha. Men men, jag har ju ändå några år kvar till pension så jag ska väl inte börja noja redan nu ;) Jag hade en fantastiskt mysig födelsedag då jag endast gick utanför dörren en enda gång för att gå och handla. Absolut ingenting speciellt, men precis vad jag behövde. God middag och mysig kväll med familjen ♥
 
/ • Personligt - Vardag /

Inblick i någon annans liv

Jag hade faktiskt ett annat inlägg planerat ikväll, men jag känner bara att jag måste få skriva av mig. Ikväll var jag och såg filmen om Ted Gärdestad och när jag gick därifrån med så många känslor att jag inte riktigt kunde greppa allt. Jag vet faktiskt inte vad det var, egentligen, men jag blev verkligen berörd. Jag har aldrig haft någon relation till Ted Gärdestad, mer än att ha känt till honom. Hans musik har ju funnits med under min barndom, precis som alla andra i min ålder. Vem kan inte sjunga med till sol, vind och vatten? Vem blir inte lite extra glad när man hör tonerna av Så mycket bättre? Jag har aldrig vetat mer än att han blev jättepopulär och sedan tog sitt eget liv, och ändå är han i mina ögon en svensk ikon. När jag hörde att det skulle göras en film om honom blev jag ändå nyfiken och insåg hur lite jag faktiskt visste. Jag sjunger med i hans låtar, men jag har absolut ingen aning om vem han var. Och jag vet inte varför det här träffade mig så starkt - det är många låtar jag sjunger med i utan att ens veta namnet på artisten, men jag antar att Ted Gärdestad alltid har varit lite av ett mysterium. Så omtalad och omtyckt av alla. Han har dykt upp till och från under hela mitt liv utan att jag har reflekterat över det. Han har liksom bara funnits där, utan att faktiskt existera. Och jag tror det är just det som får mig att fastna i det - att hela hans minne lever kvar trots att han försvann för så länge sedan. Jag har alltid varit svag för sådant. Fascinerad över hur människor kan forsätta finnas igenom andra, hur ingen någonsin riktigt försvinner så länge folk fortsätter minnas. Det är så himla fint.
 
Det kändes speciellt att få en inblick i hans liv, den där mystiska mannen. Han har varit den där ikoniska profilen och jag tror att det är det jag alltid velat skydda. Jag har egentligen aldrig haft någon aning om vad som hänt i hans liv eller hur han var som person, men jag är uppvuxen med att han är lite av en legend. Och sådana människor är värda att bevara, även om det bara är genom minnen. I mina ögon är han värd att hyllas och hans låtar borde fortsätta spelas en lång tid framöver. Jag är verkligen glad över att jag såg den här filmen. Jag kan inte förklara varför jag blev så himla berörd, men jag kan verkligen inte sluta tänka på det. Det är en av dom gångerna mina tankar spinner iväg och blandas runt med mina starka känslor. Men samtidigt är det fint. Han var en fin människa, och  jag är glad att jag fick en glimt av hans liv. Och i framtiden kommer jag att uppskatta hans musik ännu mer. 
 
 
Den här bilden har inte mycket med texten att göra egentligen, mer än att det var dessa två jag såg filmen med. Gabriella har pikat mig flera gånger nu att jag är så dålig på att blogga, så jag ägnar detta inlägg till henne. Jag hade myshäng med henne, Molly och Ida igår vilket var så himla välbehövligt ♥ Jag känner mig verkligen inte trött på bloggen och kreativiteten ligger där bakom och gror, men jag har så svårt att hitta tiden. Dom senaste veckorna har det varit extra mycket på jobbet - vi har ingen butikschef just nu, så utöver min personliga oro inför att tappa den stabila tryggheten har det varit himla rörigt och jag har bara stressat upp mig över sånt som egentligen inte ens är mitt ansvar. Jag har varit så trött på kvällarna och även fast jag känt bloggsuget har jag inte haft mycket att skriva om. Jag har inte rört kameran på alldeles för länge, jag har inte gjort något utöver det vanliga och även fast det är mysigt att dokumentera mitt mys med hunden blir det lite tröttsamt i längden, och säkert inte roligt för er att titta på heller. 
 
Jag börjar känna ett starkt behov av att göra något. Åka någonstans, helt själv. Det skulle räcka med en tur till havet, eller till och med bara ut i skogen. Jag skulle behöva hitta den där inspirationen igen - få andas lite frisk luft och bara ventilera ut allting jag konstant stänger inne. Jag är inne i en sådan period just nu där det går väldigt mycket upp och ner, och det kan växla kraftigt inom några timmar och jag vet att jag bara sjunker djupare in i mig själv när jag är så här. Jag vet också att det alltid går över, så jag känner mig inte speciellt orolig så, men det är en trist position att vara i. Jag känner alldeles för mycket på en och samma gång och får då svårt att uttrycka mig ordentligt. Jag vet inte hur jag ska bete mig, om jag ska släppa in folk eller stänga alla ute. Pendlar konstant mellan att känna mig sårbar till att dra på mig arméutrustningen och kriga mig fram helt själv. Det har alltid varit ett av mina största problem - jag får så extremt svårt att lita på mig själv och situationer jag befinner mig i. Jag vet inte om jag kan tro på att jag är uppskattad eller om jag bara är ett irritationsmoment, vilket alltid leder till att jag släpper allt och istället stänger ute allt och alla. Så himla dramatiskt, jag vet. Men det var ju det där med att faktiskt förstå vikten av mina egna känslor. Den här bloggen är ju delvis min egna lilla psykolog och ibland känns det bra att få ut allting. Eftersom jag så sällan pratar om det känns det skönt att få ner i text. Att skriva är alltid så mycket lättare. 
 
Nu har några dagars jobb framför mig igen innan det bär av till Kalmar ytterligare en vända. Det blir mysigt att få träffa mina tjejer igen, även fast det faktiskt inte var så länge sedan den här gången. Jag hoppas ni får en fantastisk vecka och tack för att ni kikar in varje dag, trots att jag varit så dålig med uppdateringen senaste tiden ♥