Explosiv start på vardagen

Hej på er! Fasiken vad tiden springer iväg. Det har gått en hel vecka sedan vi kom hem från Cypern och trots att det känns som en evighet sedan känns det samtidigt som att det var igår. Jag har inte haft mycket tid att sitta ner och reflektera över resan och ännu mindre har jag haft tid för att redigera bilder och fixa inlägg, för vardagen drog igång direkt i tisdags och sedan har det bara tuffat på. Det har varit långa arbetsdagar där vi några dagar varit kort om folk och det har lett till att jag stressar upp mig, men samtidigt var det roligt att komma tillbaka till jobbet. Jag har saknat mina kollegor - dom få som finns kvar nu när sommaren tagit slut - och jag känner mig tryggare än någonsin. I tisdags fick jag misann en trevlig överraskning från chefen - ett diplom för 'Bästa Kundservice'. Ett resultat av en försäljningskontroll, eller provköp som vi kallar det för, där jag tydligen fått full poäng. Jag har sett kollegor få det och drömt om att en vacker dag kanske jag också står där, men jag hade inte trott att det skulle ske så snart. Inte för att jag inte är trevlig mot kunderna, men för att jag fortfarande inte tror på mig själv till hundra procent. Att vara artig och trevlig är det enda jag är helt säker på att jag kan, och det är jag alltid oavsett vad, men jag är alltid osäker när jag trycker fram nästa kund. Kommer det en jobbig fråga nu? Något jag inte kan svara på? Jag kan aldrig vara säker. 
 
Och därför känns det som världens största ära att jag nu också får hänga uppe på väggen bredvid kollegor som jag ser upp till väldigt mycket, som i mina ögon är riktiga veteraner och som kan svara på allt. Det känns som ett bevis på att jag faktiskt kan mitt jobb. Jag har lärt mig mycket. Jag har blivit bra på vad jag gör. Och personligen är det också världens största seger - just för att det är jag. Ni som följt bloggen ett tag kanske har läst tidigare inlägg jag skrivit om mitt jobb och min stora osäkerhet som alltid ligger där strax under ytan. Den blir jag nog aldrig av med helt, men den här veckan har jag känt mig stabilare än någonsin. På något sätt tvivlar jag alltid på mig själv och om jag verkligen gör ett bra jobb, men i och med det här diplomet har jag bevis, svart på vitt, att jag inte är helt sämst. Det har gjort att självförtroendet stigit väldigt mycket bara dom här dagarna, och trots att jag jobbat långa dagar med mycket stress har det inte alls känts lika psykiskt jobbigt. Jag har varit trött i huvudet av alla intryck, långa timmar och högt kundflöde, men det har inte känts tungt på det sättet det tidigare har gjort. Jag har känt mig trygg och säker vilket har gjort att jag kunnat slappna av på ett helt annat sätt. Och det känns helt underbart. Jag kommer att fortsätta ha svackor, som alltid, men nu har jag alltid det här diplomet att falla tillbaka på. Om jag någonsin tvivlar på mig själv kan jag bara snegla upp på det och få se med egna ögon att jag faktiskt är duktig. Trots att jag inte är världens proffs på allting så vet jag oftast vad jag gör, och det känns tryggt att ha i bagaget. 
 
Så ja, det har varit en bra vecka. Vi är fortfarande flera personer kort vilket gör att vi är färre på plats vissa dagar än vad vi skulle behöva vara. Jag har behövt hoppa in tidigare och jobba längre dagar än planerat, men det har också känts ovanligt okej. Jag har inte riktigt hunnit landa efter Cypern, som jag skrev tidigare, och första veckan tillbaka efter en semester är alltid lite jobbig. Men det känns ändå lite roligt att vardagen är igång igen. Jag känner mig liksom redo för hösten nu. Jag är redo att allting ska börja återgå till det normala. Och efter att ha fått det här diplomet känner jag mig tryggare i mig själv än jag någonsin gjort tidigare när det kommer till mitt jobb, och det är fantastiskt. Jag kunde inte fått en bättre start på hösten och det gav mig en ordentlig egoboost jag definitivt kommer ha nytta av under resten av året. Just nu är livet roligt! 
 
 
/ • Personligt - Vardag /

Hello September

Nu har jag suttit här instängd i mitt rum i snart två dagar, haha. Vi kom hem från Cypern tidigt på lördagsmorgonen - vi landade kvart i fyra för att vara mer specifik. Jag lyckades sova lite på planet, men trots det så har sömnen varit lite konstig senaste dygnen. Igår låg jag i sängen i stort sett hela dagen - med undantag från en liten utflykt - och bara tittade på serier. Det är ganska ovanligt för mig då jag oftast i alla fall brukar gå upp och sätta mig vid datorn. Jag utnyttjar min lilla iPad alldeles för sällan. Jag har ju väldigt lätt för att bli rastlös och har ofta inte ro att ligga helt stilla en hel dag. Sitter jag vid datorn är jag åtminstone igång och kan pilla med annat samtidigt, men igår lyfte jag inte ett finger mer än vad jag behövde. Och det var så himla skönt. Jag känner ofta att jag slösar bort en hel dag om jag bara ligger still, men igår var det skönt. Visserligen så var vi upp och hjälpe mormor med en sak och jag skruvade faktiskt ihop vårt nya soffbord, men utöver det så låg jag bara i sängen. Och tittade på Outlander! Herregud vad jag har blivit frälst. Jag älskar den serien.
 
Mina två semesterveckor har nu kommit till sitt slut och imorgon går jag tillbaka till jobbet. Våra scheman har helt ändrats om i och med att jag knappt har några kollegor kvar då alla har slutat, och jag hoppas att det här blir bra. Nu väntar en lång höst och vinter med bara fokus på jobb och det känns faktiskt ganska bra. Jag är redo för hösten. Jag är redo att släppa taget om sommaren och alla roliga resor och aktviteter. Det känns bra att gå in i den här höstdvalan nu när alla rutiner kommer tillbaka och man vet vart man ska befinna sig. Den här sommaren har varit fantastisk på så många vis och jag har hunnit med så mycket roligt, och det kanske är det som gör att jag känner mig klar. Sommaren har bjudit på sitt och nu är det dags för hösten att ta över. Och det känns ovanligt bra. Jag längtar lite efter att få vakna på morgnarna och ta på mig en tjocktröja och tofflor för att det är kallt. Hösten är en mysig årstid, kanske till och med min favorit. Fast det säger jag om alla årstider när dom väl kommer, så jag vet inte hur mycket ni kan lita på mig ;) 
 
Det känns ju självklart lite vemodigt att gå tillbaka till jobbet imorgon. Minnena från Cypern är fortfarande lite för färska för att det ska kännas hundra procent roligt, då jag i dagsläget mest bara längtar tillbaka. Vi hade en underbar vecka och jag har så mycket att berätta om och visa. Och sen har jag ju bilder kvar från fjällen att visa upp också, så håll ut! Jag får leva på minnen genom Photoshop dom kommande veckorna för att ta mig över den här första tröskeln. När jag väl landat hemma efter en resa så är allting lugnt, men det tar ju ett tag. Snart så :)
 
 
Himlen bjöd på en häftig show igår när jag tittade ut och fick se molnen i den här formen. Jag har aldrig sett moln byggas upp på höjden på det här sättet förut, så det var lite spännande. 
 
 
Jag passade även på att tända lite ljus igår. 22 stycken, för att vara exakt. Det kändes passande när mörket föll på kvällen. Det är ju trots allt September nu. Det bästa med hösten är att få börja tända ljus.
 
 
Ja, alltså, Outlander... Jag satt på jobbet för någon månad sedan och började titta om Modern Family i brist på annat när min kollega kommer in och skakar på huvudet åt mig. Jag är ju lite känd för att se om serier på jobbet, i och med att jag typ alltid tittar på Friends. Kollegan rekommenderade då Outlander och trots att beskrivningen om en kvinna som reser i tiden - sådant brukar inte intressera mig alls - tittade jag på första avsnittet. När jag kom hem tittade jag på andra, tredje, fjärde, och sedan var jag fast. Jag tror jag hann med 10 avsnitt under gårdagen... Och det gör ju inte saken värre att Jamie är fin att titta på... ;) 

Den sista veckan

Fredag morgon! Snart bär det av norrut!
 
Alltså åh, vad min hjärna går på högvarv den här veckan. Jag måste inte bara planera inför en resa, utan två. Idag är min sista arbetsdag innan jag går på två veckors semester till. Två sammanhängande veckor dessutom - vilken lyx! Tidigt imorgon sätter jag mig i bilen och styr norrut mot fjällen och är där till torsdag innan jag åker hem, tvättar och packar om för att på fredagen åka till Cypern med familjen. Whaat!! Jag kan knappt förstå det själv, vilka veckor jag har framför mig! Det gör att arbetsdagarna går ganska lätt ändå när jag vet vad som väntar. Och eftersom att fjällenresan kommer först har jag varit så upptagen med att fokusera på det att jag inte haft tid att ens reflektera över det faktum att om en vecka dagar åker vi utomlands. Jag måste hinna packa till det också, helst så mycket som möjligt redan nu. Och den här veckan har jag jobbat varje dag, vilket bara lämnar morgnar och kvällar till att hinna med allt. Jag kommer att ha mindre än ett dygn hemma mellan fjällen och Cypern, så det gäller att planera allting redan nu. Vilka kläder ska jag ha med mig? Vad behöver tvättas? Inköpas? Ja oj oj, min hjärna får jobba hårt. Men det är samtidigt roligt. Jag är så överexalterad och taggad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. 
 
Jag är också väldigt spänd på vad nästa vecka har att erbjuda. Jag har aldrig någonsin varit i fjällen ensam. Jag har velat prova i ett par år nu, men jag vet inte alls hur jag kommer att reagera. Fjällen har alltid varit så förknippad med familj, släkt och sällskap. Jag tycker om att vara själv - jag behöver vara själv - och jag tror att det kommer att bli helt underbart, men samtidigt är jag lite nervös. Jag vet inte om det plötsligt kommer att kännas för ensamt, med tanke på att vi alltid brukar vara så många där uppe. Men datorn åker med och ni kommer att få följa vartenda steg, hade jag tänkt. Jag tar ju i alla fall med mig Hera så jag får lite sällskap. Och jag tror att det bara är nerverna som spökar - jag är ju egentligen väldigt taggad och jag hoppas att det blir bra. Det kommer att bli bra! Vi hörs under vägen imorgon :D 
 
 
Det är lite roligt hur jag, som är en person, tar med mig fler väskor än vad min familj gör tillsammans. Nästan, i alla fall. Men det är klädväska, ryggsäck med småprylar, datorväska, kameraväska och nu dessutom en till väska med saker till Hera. Hehe...
 
 
Och lilla vovven har hängt i mitt rum varje kväll. Jag tror inte hon känner på sig ännu att något är på gång, men det kommer. Hon är bra på att plocka upp sådant. Än så länge har hon legat och sovit i min säng, som är hennes favoritplats i hela lägenheten, och hjärtat svämmar gång på gång över med kärlek. Ännu mer nu i och med att vi båda ska åka upp, helt själva. Det känns helt fantastiskt att kunna göra det här med henne ♥