Det storslagna Geiranger

Vägen ner till Geiranger är riktigt häftig. Första gången vi kom hit, för några år sedan, hade vi verkligen ingen aning om vad som väntade. Vi visste inte riktigt vart vi åkte eller hur Norge såg ut. Vi visste ju att vi skulle se fjordar och höga fjäll, men jag hade i alla fall ingen aning om att vi skulle åka på en väg som gick kringelkrokig igenom fjället. Jag hade ju hört talas om Trollstigen, men visste inte att det fanns liknande vägar. När vi körde runt krönet förra gången kommer jag ihåg att vi utbrast "Nämen, det här är ju Trollstigen!". Det var det ju inte, lärde vi oss sen. Men för oss var det lika häftigt.
 
 
Jag älskar att dom har små parkeringsfickor utmed hela vägen från toppen till botten. Det finns massor av ställen att stanna på, och ärligt talat så ville jag stanna överallt. Men eftersom jag inte var ensam i bilen fick jag tygla nyfikenheten lite, det får bli så när man har resesällskap ;)
 
Vi stannade på ett ställe, när man tagit sig igenom den värsta delen i början så planar det ut sig en liten stund. Ett vattenfall ringlar sig igenom den lilla dalen och en bit upp på bergen så ligger det några stugor - fatta vad mysigt att vakna upp till den här utsikten!
 
Vi stod här ett tag och bara njöt och beundrade den krokiga vägen vi redan åkt på. Som ni ser på översta bilden så är det fortfarande en bit kvar, och även fast den första delen är den häftigaste så är det riktigt mäktigt när man börjar närma sig fjorden och få blicka ut över den. Hela nedre delen av vägen är omringad av olika hotell och stugbyar, rastplatser och små butiker. Det är så mysigt.
 
 
Med risken att låta riktigt klyschig; Vi hade i alla fall tur med vädret. I början av dagen var det ju lite dimmigt, men så fort vi kom ner här så skingrade sig molnen ite och den blåa himlen tittade fram. Jag gillar att det inte var helt klarblått, himlen blir lite mer dramatisk då vilket bara bidrar till häftigare bilder :D
 
Vi stannade bilen och gick ut en sväng. Det är en liten lustig känsla när du kommer till ett ställe och du vet att du inte kan stanna. Jag ville ju bara slänga mig iväg och börja utforska, promenera runt ut på kanterna och se vad Geiranger hade att erbjuda, men vi skulle ju åka vidare. Vi var nästan lite sugna på att leta upp en stuga här, men insåg att det nog skulle bli ganska dyrt och vi hade ju faktiskt fler punkter på listan att pricka av. Men en annan gång, då blir det utforskning.
 
Jag verkligen älskar kontrasten mellan Dalsnibba och Geiranger. När du stod där uppe så kändes det som att du var kung över hela världen, allting omkring dig var så litet och fjuttigt. Sedan kommer du ner hit och står på havsnivå med bergen som växer sig större för varje minut (det är åtminstone så det känns). Du inser att du är ändå ganska liten i den här enorma världen.
 

Dalsnibba

Dalsnibba är ett fjäll som ligger ovanför Geirangerfjorden, högsta punkten är ca 1500 meter över havet. Förra gången vi var här hela familjen stod vi nedanför och blickade upp över den imponerande höjden, men ingen av oss ville åka upp till toppen då. Trång grusväg utan räcken, nej tack... I år hade vi bestämt oss att göra det redan innan, och vi blev ganska lättade när vi såg att dom rustat upp vägen. Då kändes det lite lättare.
 
Och jag är SÅ glad att vi åkte upp! Alltså wow, vilken utsikt! Jag kan verkligen inte få fram i ord vilken känsla det var att stå där uppe. Det pirrade så där nervöst i magen när bilen sakta rullade uppåt, och det var så spännande ju högre upp vi kom. Jag är inte jätte höjdrädd, men jag har ändå respekt för höjder och samtidigt som jag tycker att det är fascinerande så ilar det lite i magen till och från. Men jag gillar även att utmana mig själv, så att få åka upp hit var nog det bästa vi hade kunnat gjort. När vi parkerade bilen på topppen och tittade sig omkring så kändes det som att jag kunde se precis allting.
 
 
Vi stod kvar vid räcket ganska länge och bara tittade. Jag tror alla tre var lika tagna, det gick liksom inte att beskriva vad vi såg med vanliga ord. Det hade behövts något mer i den stunden. Hela parkeringsytan där uppe var asfalterad, men de sista meterna fram till räcket var gjort av ihåligt galler, vilket gjorde att du kunde se hur det stupade rakt nedanför dina fötter - lite som att sväva i luften. Det tog faktiskt ett tag innan jag och Jonas vågade oss ut, och när vi väl gjorde det så halvt kastade vi oss ut för att få tag i räcket. Det kändes säkrare att hålla i sig, haha ;)
 
Sedan började vi utforska lite. Vi gick bakåt en bit för att kunna komma runt räcket, och så gick vi neråt lite för att få se ännu mer. Där var det verkligen så att man satte ner fötterna extremt långsamt för att inte råka snubbla eller halka. Vi var visserligen ganska långt ifrån kanten, men ändå.
 
Det var verkligen så maffigt att stå där uppe och titta ner på fjorden. När jag väl stod där nere kändes allting så stort, men här uppfrån såg det ut som en miniatyrpool. Vi hade åkt upp en bra bit men det var mer än dubbelt så långt ner till fjorden sen. Riktigt häftigt. Får ni chansen att åka hit någon gång, åk upp på Dalsnibba. Det må kosta en slant men jag lovar er att det är värt varenda krona.
 
2

Den norska drömmen

Jag har suttit hela kvällen och redigerat klart alla bilder från Norge. Det finns aaaalldeles för många, så jag delar upp dom!
 
Det här var den helt fantastiska platsen precis ovanför Geiranger. Det var det här stället jag mindes så tydligt från förra gången vi var här, jag såg bilderna i huvudet och det var hit jag längtade. Jag såg fram emot Geiranger och allt annat, men det här skulle vara det första bestämda stoppet på resan. Redan förra gången vi var här, när vi körde runt krönet och såg dessa vyer för första gången så blev jag helt fast. I år igen så kände jag en sådan dragningskraft till just det här stället - jag vill åka tillbaka hit, bosätta mig i ett tält och bara stanna här i flera dagar. Jag vill utforska varenda vrå, lyfta på varenda sten och vada över varje bäck.
 
 
Vi spenderade många timmar i bilen för att ta oss hit, och det var bara början på vår intensiva lilla resa. Så fort vi stannade här och jag klev ur bilen så kände jag mig lättad. Där stod jag, mitt bland alla höga fjäll och kände mig lyckligare än på länge. Det finns inte mycket som slår det här och det här är det jag brinner för, att få åka ut och resa, upptäcka nya platser och dokumentera dom. Det enda som slår det är att få göra det med min pappa. Han har ju varit ute och rest så mycket och är lika fascinerad av naturen som jag är, och han uppskattar det lika mycket. Det är väl han som har fått in mig på det spåret. Det som toppade den här resan var att lillebror följde med också. Så bra vi hade det <3
 
En vacker dag kommer jag att åka tillbaka hit. Jag kan föreställa mig det redan nu, jag parkerar bilen och slår upp mitt lilla tält, och så springer jag och min följeslagare - min framtida lilla vovve - iväg över fjällen. Åh, jag vill se hela Norge!
 
3