En somrig kväll i Hyde Park

När regnet öser ner får man helt enkelt försöka hålla humöret uppe på andra sätt. Jag vaknade till ett smatter mot rutan imorse och sist jag tittade ut droppade det fortfarande i vattenpölarna. En hel dag med regn, vilket inte är ovanligt för hösten egentligen. Men trist är det! Något jag brukar göra när jag har slut på inspiration är att öppna upp alla mina mappar med bilder och gå igenom dom, kanske redigera om en gammal goding som behöver lite extra kärlek eller bara för att få chansen att leka och öva ännu mer. Man kan väl aldrig få för mycket tid i Photoshop? :D
 
Jag ramlade över några bilder från London från i augusti, som jag fortfarande inte visat! Hade med mig så många bilder hem från den resan och sedan hände det så mycket annat efter det, så jag fick aldrig någon riktig ordning på dom. Det är i alla fall ifrån Hyde Park i London, ett av mina favoritställen i hela staden. Det är ju ingen hemlighet att jag gillar parker, jag vill alltid gå till närmsta park så fort jag åker någonstans. Hyde Park var jag i första gången för tre år sedan, och så fort vi har lite tid över åker jag gärna dit. Framför allt en varm sommarkväll när solen lyser dig alldeles för starkt rakt i ögonen,men det är en mysig känsla.
 
 
Hela parken liksom sprudlar av liv och energi. Oftast får du se dig för så att du inte råkar gå in i någon, för det är folk överallt. Det är väl den största parken i London - åtminstone en av dom - och det märks. På somrarna är uteserveringarna fullpackade, trampbåtarna fyller hela sjön och alla slags människor går utmed vattnet samtidigt som barnen stannar till vid kanten och matar fåglarna. Och de som inte håller till vid vattnet hittar du antingen cyklandes igenom parken eller utspridda på filtar på de stora gräsmattorna.
 
Något mer Hyde Park är känt för är väl alla dessa i stort sett tama ekorrar. Man har ju hört historier om hur de kan springa fram och äta direkt ur din hand, och det är verkligen så. Medan jag och Isabelle promenerade runt hittade vi några av dessa rackare, och bara föra att testa teorin sträckte jag ut handen. Inte mindre än fem sekunder senare var han framme och nosade. Nu hade jag ju ingen mat i handen, utan lurades lite bara, men jag kände mig inte allt för hemsk för han fick lite mat av grabben bredvid mig direkt efter ;)
 
Nej, det är verkligen någonting magiskt med att strosa runt i Hyde Park en sommarkväll. Det är den där glädjen som sprider sig mellan alla människor, det är den där känslan av gemenskap trots att du inte känner någon. Den där känslan av tillhörighet när du kan gå runt helt själv och ändå inte känna dig ensam, just för att du är omringad av så mycket liv och rörelser. Det är en av mina favoritplatser på hela jorden.
 
5

The making of Harry Potter

Bucketlist
 
Det finns mycket som inspirerar och berör mig, men det finns inget som är så stort som Harry Potter. Jag är som många andra uppvuxen i hela den här Harry Potter-eran. Jag har fått böckerna lästa för mig när jag var liten och jag har suttit spänt i biosalongen och väntat på premiären. Därför är det här förmodligen en av dom häftigaste jag någonsin varit med om; Warner Bros Studios Tour; The making of Harry Potter i London. Det här var andra gången jag var där, men jag var lika uppspelt för det. Om du inte har varit där och inte vill få något avslöjat för dig, scrolla förbi det här inlägget då jag kommer både skriva massor och visa bilder :D
 
Precis innanför ingången hänger det tiotals bilder uppe på väggarna. Redan här inne byggs stämningen upp och innan du går in och börjar själva turen får du gå förbi Harrys lilla sovrum under trappan ;)
Det här tycker jag är det häftigaste på hela turen. Efter en kort filmsnutt får du kliva in igenom dörren till the Great Hall. Och det är precis lika häftigt som man kan tro! Och i år hade dom även ställt dit sorteringshatten, så coolt! Runt omkring har du kläder som skådespelarna använt under inspelningarna.
Mirror of Erised! Bästa Spell <3
Jag kan ju säga att vi var ganska så sorgsna när vi gick förbi Snapes lilla krypin. Det är så hemskt att dessa skådespelare jag vuxit upp med att se på tv-skärmen inte finns längre. Och det slår extra hårt när det är mina Harry Potter-hjältar. Vila i frid Alan Rickman ♥
Det här är så häftigt! Här har vi en liten del av Weasley hemmet. Det finns olika knappar du kan trycka på för att se stekpannan diska sig själv, kniven skära upp mat och halsduken stickas. Precis som hemma hos Molly ♥
Det här var höjdpunkten, utan tvekan. Nytt för den här gången var Hogwarts Express, tåget som tar eleverna från London till skolan. Det är en sådan himla nerd-alert på mig just nu, men att faktiskt få gå in där och gå i den där smala gången där den klassiska repliken "Anything off the trolley, dear?" utspelar sig var helt galet. Ännu häftigare hade varit om man faktiskt fått gå in i kupéerna och sätta sig, men det kanske kommer om ett par år ;)
Att få ta en liten promenad igenom Diagon Alley och gå förbi Gringotts, Ollivanders och Weasley's Wizard Wheezes - yup, det var coolt!
 
Under varje bild har jag velat skriva att det där var höjdpunkten, men jag tror inget slår det här. Precis när du tror att du är klar med turen så kommer du in i ett sista rum, och vad som öppnar upp sig framför dina ögon är för mäktigt för att kunna smälta. Första gången jag var här hade jag ingen aning om att den här vyn väntade, och jag tror minsann att jag tappade andan.
 
Det är hela Hogwarts, i miniatyr. Det här har faktiskt använts i inspelningarna för att kunna få bra material på slottet, och sedan har skådespelarna och dylikt redigerats in. Alltså, det må vara häftigt att se på bild men ingenting slår känslan av att stå där i verkligheten. Om ni får chansen att åka dit, snälla gör det. Jag kan inte ge tillräckligt mycket lovord för den här turen om du är en Harry Potter-nörd som mig. Du behöver inte ens vara en nörd, jag tror att alla skulle uppskatta det här. Just den här sista delen av slottet, det är helt makalöst. Ni ska se alla små detaljer, alla små pelare i fönstrena och alla små linjer i strukturen. Det går inte att förklara. Det är så illa att jag vill ta med mig den här miniatyren hem. Jag skulle kunna rensa ut hela mitt rum och bara ha Hogwarts här inne. Wow.
 
Det finns så mycket mer av den här turen, men jag valde ut dom bästa bilderna för att inlägget inte skulle bli arton mil lång. Det blev ganska långt ändå, men jag kände att jag var tvungen att dela med mig av det här. Det kanske är någon där ute som aldrig fått chansen att åka dit. Det kanske är någon som funderar på att åka dit, och då har jag bara en sak att säga till er: GÖR DET!

Giant's Causeway

Jag tänkte fortsätta visa er mina bilder från Nordirland. Giant's Causeway, sista stoppet på bussresan. Det här är mitt nya favoritställe. Jisses så fint det var. Vi hade tyvärr bara en och en halv timme här, och det räckte inte. Bussen stannade uppe vid ett hotell och redan därifrån var utsikten så vacker. Det var ingenting emot vad som väntade. Det var en tio minuters promenad ner till själva stenarna, och jag tror att jag tappade andan ungefär arton gånger på vägen. Vart du än tittade så bredde de gröna kullarna ut sig och havet sträckte sig mot horisonten.
 
Jag ville springa ner för att hinna med så mycket, och samtidigt ville jag stanna överallt och gå in på varje liten stig som fanns.
 
 
När vi kom ner till stenarna var det som att jag hade hamnat i i paradiset. Stenarna är formade i sexkantiga pelare i olika höjder och är resultat av ett underjordiskt vulkanutbrott som skedde för flera miljoner år sedan, och det var så häftigt! Som jag har tjatat om så många gånger förut så tycker jag det är så fascinerande med allt som finns där ute i världen. Så många olika fenomen och skapelser som formats helt av naturen. Det är lite spännande att tänka på hur det har blivit till, nästan som om någon suttit och lagt ut varje sten, noggrannt placerat ut dom för att skapa något så fantastiskt. Det är häftigt att det kan skapas av sig själv.
 
Jag och Isabelle hoppade ut på stenarna. Dom gick ut som en liten udde, och på andra sidan fanns ytterligare en vik. Stigen fortsatte hela vägen runt och jag ville inget annat än att hoppa av bussturen helt och stanna kvar där. Jag kan tänka mig att det fanns ännu mer på andra sidan. Här blev jag så himla inspirerad, jag kände att jag hade kunnat sätta mig där på en sten och bara titta i flera timmar. 
 
Isabelle och Stina tog bussen upp, men jag promenerade. Jag fick länga lite på stegen för att inte komma försent till bussen, det var kvavt och svettigt och jag var helt slut när jag kom upp, men det var värt det. Det här är ett av ställena jag verkligen vill åka tillbaka till. Jag kan tänka mig att ta med mig hunden, kameran och ett tält och bara utforska i flera dagar. Det fanns vägar både uppåt och neråt och tiden räckte inte alls till. Älskade Irland ♥
 
Åh, det här var så himla fint! Hela den här klippan var full av mynt som folk satt in i springorna. Det sades att du fick en önskan om du pillade in ett mynt, men det var nästan svårt att hitta en ledig plats. Som ni ser på bilden så har myntet suttit där så länge att dom börjat växa ihop med stenarna. Kan ni tänka er att folk stod här för länge sedan och gjorde exakt samma sak som vi gjorde? Jag tycker det är så fint att traditioner som sånt här håller i sig så länge
2