Open Water

Hej hörni! Mer Kreta-bilder! Wohoo!
 
Som jag skrev i tidigare inlägg om Kreta så var vår lilla tågutflykt ganska spontan. Det var den här båtturen också, även fast vi pratat om det ganska mycket. Det enda jag visste innan vi kom hit var att jag ville åka båt. Efter vår galet underbara båttur på Gran Canaria i mars ville jag göra det igen. Det är ingen utflykt att det absolut bästa jag vet är att åka båt, och därför ville jag hitta något liknande som sist. Jag plockade på mig broschyrer om båtutflykter också och hittade några som såg riktigt intressanta ut, men dåliga som vi var så skjöt vi upp det hela tiden. Vi hade väl i stort sett bestämt oss att vi skulle åka båt på torsdagen, men onsdagen försvann och vi hann aldrig boka något. Jag och Sofie hade spanat ut en tur vi tyckte verkade helt underbar, men det skulle vi ha bokat dagen innan. Torsdagsmorgonen kom och jag var helt säker på att det inte skulle bli av. Men när jag går ut på balkongen får jag höra att Sofie är inne och pratar med receptionen, så jag springer ner och hoppar in i diskussionen. Efter lite dividering fram och tillbaka bokar den snälla receptionisten in oss på en liten kortare tur - vi skulle vara ute i två timmar och även få snorkla. Jag hade gärna åkt iväg på en längre tur, men det fanns ingen möjlighet till det eftersom vi var så sent ute. Och egentligen var inte det hela världen - jag skulle få åka båt och det räcker gott och väl!
 
Vi samlade ihop gänget och någon dryg timme senare var vi på väg. Vi promenerade kanske femton minuter från hotellet innan vi svängde ner mot havet och avgångsplatsen. Vi anmälde oss och satt sedan och pratade med en av tjejerna som jobbade där innan vi fick kliva på båten. Jag och Filip fick häftigaste platserna längst fram, men insåg efter en ganska lång stund att det satt en guide bak i båten och berättade om öns historia. Vi hörde nästan ingenting från där vi satt, så vi missade i stort sett allting han sa. Båten åkte ut till ön Thodorou som låg strax utanför Agia Marina. Vi hade suttit och spanat in den hela veckan från våra solstolar på stranden och drömt oss bort. Tyvärr fick vi höra att man inte får gå i land på ön, utan det sker bara en enda gång per år. Varför vet jag inte - som sagt, jag missade det mesta av vad guiden sa ;) 
 
 
Jag hann dock springa bak när jag insåg att han satt där och visade upp olika saker - blad annat en bläckfisk, haha. Han skickade runt lite olika saker till oss som satt omkring honom och berättade historia och information. Jag har ärligt talat ingen aning om vad allt var, men helt enkelt saker som finns nere i havet. Typ snäckor, svamp och massa annat... ;) Vi åkte ett helt varv runt den lilla ön innan vi la till vid en liten vik. Guiden gick igenom snorkel och cyklop innan han släppte iväg oss. Jag har inte snorklat sedan jag var liten och klängde på pappas axel hemma i det svenska havet, så det var en riktigt häftig upplevelse. Jag drog på mig ett par simfötter och plaskade runt hur länge som helst. Tyvärr var det inte jättemycket att se, men några färgglada fiskar dök upp med jämna mellanrum. Jag tyckte bara det var så häftigt, hela upplevelsen. Och det här med klart vatten. Jag vet att jag skrivit det tidigare, men alltså wow. Det är så häftigt! Det är bara sådant man ser på film - det där klargröna vattnet i Medelhavet. Det gick faktiskt att se. Jag såg allting. Ord kan inte beskiva hur häftigt det var.
 
Vi låg i längst av alla - förvånande? När jag var liten var jag alltid den som låg kvar längst och den som vägrade gå upp. Jag säger ju det, jag måste vara något slags vattendjur längst inne. Jag trivs bäst i vatten. Guiden ropade upp oss tillslut och vi åkte några hundra meter bara innan vi stannade igen. Nu fick vi hoppa i en gång till och kika på ett planvrak som låg på botten. Det var ganska häftigt det med. 
 
Väl uppe på båten igen var det tyvärr dags att åka tillbaka. Jag hade inte haft något emot att stanna kvar en timme till, eller typ en månad till, haha. Men samtidigt räckte det och jag var så nöjd. Jag hade fått min lilla båttur. Nu fanns det verkligen ingenting att klaga på. Solens strålar värmde och jag var så där barnsligt lycklig. Ibland krävs det verkligen inte mycket för att man ska må bra. 
 
3

Tågtur bland bergen

Som sagt, det var det här med att snabbt uppdatera bloggen om min Kreta-resa. Det gick ju sådär.. Jag hade verkligen planer när jag kom hem att jag skulle få upp allting så snabbt som möjligt. Att det inte skulle bli som med tidigare resor, där jag lägger upp inlägg flera månader efter att vi kommit hem. Men livet kommer emellan och det är bara köpa läget. Det viktigaste är väl ändå att jag faktiskt lägger upp bilderna, och så får vi ignorera att det är lite sent. Igen ;)
 
En av dagarna, på onsdagen mer bestämt, gjorde vi faktiskt en liten utflykt! Jag hade ju tjatat på mamma och pappa innan resan att jag ville hitta på fler saker den här gången, och inte bara ligga på stranden. Jag ville ut och se lite mer av ön, passa på när vi ändå var där. Tidigare under veckan hade jag gått och samlat på mig broschyrer överallt med information om olika utflykter som erbjöds. En av sakerna var ett litet tåg som flera gånger om dagen gick förbi på vägen utanför vårt hotell. Vi blev nyfikna och satt och ögnade igenom broschyren som berättade om alla olika turer man kunde ta. Det vart ganska impulsivt egentligen, haha. Vi hade pratat om det men inte riktigt kunnat bestämma oss - vi velade fram och tillbaka hela dagen och insåg att vi redan hade missat ganska många avgångar. Men vi  hittade ett par stycken som gick på kvällen, så vi samlade ihop hela gänget och gick upp till "stationen". Det var så roligt att verkligen alla ville följa med! Vi bokade 12 platser på turen Orange Valley med start kl 17.00. Arrangörerna såg till att vi alla fick sitta tillsammans, vilket var guld värt. Tack för det! 
 
Här hade vi inte åkt mer än en kvart, men jag blev genast jättetaggad när jag såg dom massiva bergen i bakgrunden. Hade det inte varit roligt om vi fått åka heeela vägen upp? ;)
 
Vi började turen utmed havet innan vi svängde av och började klättringen lite högre upp i bergen. Jag var helt lyrisk i början och bara så där allmänt överlycklig för att vi faktiskt kom iväg på en utflykt och att jag skulle få se lite vacker natur. Ingen av oss hade någon aning om vad som väntade, förutom dom bilderna vi sett i broschyren. Men det började bra - det lilla tåget tog oss igenom pittoreska små samhällen blandat med enastående vyer av Kretas naturlandskap. Det var helt otroligt vackert. Jag sitter och ler när jag tänker tillbaka, och önskar nästan att vi hade kunnat vara iväg ännu längre och fått se ännu mer. Jag fungerar så att när jag väl fått smak på något blir jag nästan aldrig nöjd. Jag vill ha mer och mer och mer. Men det är väl inte så jätteovanligt, hoppas jag ;) 
 
Vi hade även en guide som pratade på och berättade om vad det var vi såg och gav spännande historia om hela ön. Vårt första stopp var på en apelsinodling, och det var definitivt första gången jag någonsin besökt en odling av något slag - om inte en liten biodling räknas när jag gick i typ, trean kanske? Haha. Vi fick strosa runt själva ett tag och alla fick plocka med sig en apelsin. Självklart var alla dom fina och fräschaste apelsinerna på andra sidan stängslet, men det var ändå roligt att plocka med sig en hem. Det fanns även ett litet bord uppställt där man kunde smaka och köpa deras lokala honung och andra grejer. Jag tror att pappa köpte hem lite honung och olivolja. Väldigt mysigt ställe och roligt att få se hur det ser ut. Vår guide berättade att det fanns olika typer av apelsinträd som blommade på olika tider av året, vilket tillät dom att ha färska apelsiner året om. 
 
Alltså. ÅH! Titta bara! Hur vackert är inte det här? 
Här hade vi stannat på apelsinodlingen. Det var ganska roligt att gå runt och titta på alla som letade efter dom finaste apelsinerna. Som sagt så fanns det inte jättemånga roliga kvar, men jag tror ändå att alla lyckades hitta någon liten rackare
Den plockade jag med mig hem!
 
Vi åkte vidare, ytterligare lite högre uppåt. Jag blev ännu mer exalterad, för jag ville högt upp. Hade jag fått bestämma hade tåget gärna fått fortsätta upp till toppen av dom 2000 meter höga bergen. Jag vill ju alltid så högt upp som det bara går, för att få en bättre utsikt. Det finns inget bättre än att få blicka ut över vacker natur från höga höjder och bara försöka ta in allting. Det är fascinerande och en aning läskigt på samma gång. Allting ser så annorlunda ut, det blir ett helt annat perspektiv än om man står nere på havsnivån mitt bland alltihopa. Ibland behöver man få komma up lite för att kunna greppa hur fantastisk denna värld egentligen är och hur mycket som finns att erbjuda. Och ju högre upp vi åkte, desto gladare blev jag. Vi åkte igenom små dalgångar, upp utmed bergen där skogen plösligt befann sig nedanför oss och vi passerade så mycket vackert att det var lite svårt att ta in.
 
Vårt andra stopp skedde i Meskla village. Här fick vi lite längre tid på oss att springa ner och besöka ett litet fik med en mysig uteplats i skuggan under 500 år gamla lönnträd. Här avnjöd vi glass och dricka innan vi promenerade upp till en otroligt vacker kyrka. Jag är inte direkt religiös av mig och har aldrig varit, men ändå älskar jag att gå in i kyrkor. Jag har extrem respekt för allting ändå och det är något med alla vackra detaljer som får mig att känna mig så lugn och avslappnad. Religiös eller inte så är kyrkor ändå en trygg plats. Vi strosade runt där inne ett tag och dom som ville fick tända ljus för sina nära och kära. En fin gest och det var ganska fascinerande hur hela stämningen i gruppen förändrades så fort vi klev innanför dom stora dörrarna. Jag tycker det är fint att alla, oavsett ålder, ändå visar respekt för kyrkor. Det spelar ingen roll vad man tror på, eller om man tror på något över huvud taget, men i mina ögon är det ändå något av en helig plats. Och jag tycker om att det är så. Det är vackert.
 
Härifrån började resan tillbaka igen, men vi åkte en annan väg ner så att vi fick se lite annat. Vid det här laget började det skymma och alla infann sig i någon slags trans där ingen riktigt orkade prata. Jag kände mig helt slut och hade förmodligen kunnat somna där och då, men det kändes inte så passande ;) Väl framme vid hotellet igen - tågen avgick ungefär 50 meter från vårt hotell, så där hade vi tur! - gick alla hem till sig och bytte om innan vi gick vidare för att äta middag. Jag är verkligen så glad över att vi gjorde den här utflykten. Det såg lite mörkt ut ett tag och jag trodde aldrig vi skulle komma iväg, men jisses vad glad jag är att vi gjorde det. Även fast jag gärna hade sett ännu mer var det helt fantastiskt att få uppleva och se en annan del av Kreta än den lilla delen vi bodde i. Och nu är jag helt säker att detta är en ö jag vill besöka igen och utforska ännu mer. Det är en stor ö och en vecka är inte ens nästan tillräckligt med tid :) 
 
Jag blev lika exalterad så fort vi svängde runt en kurva, för runt varje hörn öppnade det upp sig ännu vackrare vyer. Det tog liksom aldrig slut
Stoppn nummer två! Här bjöds det på öl, glass och färskpressad apelsinjuice. Och enorma lönnträd!
Innan tåget tog oss hemåt igen passade kidsen på att klättra lite. För det måste man ju göra när man är liten ;)
1

Jag saknar det där lugnet

Dom här bilderna är från en av kvällarna då vi åt middag på hotellet. Strax innan vi satte oss vid bordet tippade jag ner till stranden och bara njöt av det sista dagsljuset. Solen hade försvunnit ner bakom bergen, stranden var tom på folk och allting var så där stilla och fridfullt. Några människor som skrattade i bakgrunden och vågora som slog in mot strandkanten var det enda som hördes, och det var så underbart. Jag kände mig så lycklig att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. I det ögonblicket ville jag aldrig någonsin lämna den platsen ♥
 
1