Utflykt efter utflykt

Jag har faktiskt varit ganska dålig på att fota den här resan. Visserligen kan det bero på att vi inte har gjort så mycket. Första dagarna pendlade vi bara mellan stranden och havet och poolrestaurangen ;) Igår tog vi en utflykt med ett litet tåg som gick en bit upp i bergen, besökte en apelsinodling och fick se fantastisk natur. Idag åkte vi båt - en två timmars tur med en himla massa snorkling. Häftigt och alldeles underbart. Jag älskar ju att åka båt, och jag älskar att bada. Därför kan det inte bli så mycket bättre. Allting kommer att få egna inlägg när jag kommer hem och jag kommer visa fler bilder och berätta mer. Just nu tänkte jag bara att det var dags för en liten uppdatering. Imorgon är sista dagen innan vi åker hem igen på lördag, och åka hem-ångesten börjar komma krypandes. Det är lika jobbigt varje gång. Men nu ska vi passa på att njuta den sista tiden vi har kvar, i denna extrema värme. Och det galet klarblåa vattnet. Jag fullkomligt älskar det.
 

The heart of paradise

Kreta. Vilken plats. Det känns som att jag är i mitten av paradiset, att ingenting kan bli bättre än det här. Vi bor precis vid stranden, havet utanför dörren. Det är min allra största dröm. Vi har haft väldigt tur med hotellen så fort vi åkt utomlands - man vet ju aldrig hur det är förrän man kommer dit. Superfräscht, superhärligt, superduper dunderbra! Jag är verkligen så avslappnad och lycklig just nu. Det var precis det här jag behövde. Åh <3
 
Vi fick oss världens största överraskning när vi kom till hotellet. Det var bara jag, mamma, pappa, lillebror och farfar som skulle åka ner. Tidigare resor har vi även åkt med pappas faster och hennes man, men den här veckan skulle det bara bli vi. Flygresan ner går bra, bussen till hotellet går smidigt och när vi väl ska checka in vid receptionen möts vi plötsligt av hela gänget. Pappas faster, hennes man, hennes dotter + kille och deras tre barn. Jisses vad chockade vi blev när dom plötsligt stod där. Ingen visste om det, haha. Men snacka om att vi blev glada. Det är så, så, så roligt att ha dom här. Småttingarna sprider så mycket glädje och det finns alltid något att göra. Hittills har vi väl inte hittat på så mycket - vi har legat vid stranden två dagar i rad nu, men det är så skönt att bara få ta det lugnt. Jag vill aldrig någonsin åka hem
 
1. Utsikten från farstubron direkt utanför vårt hotellrum
2. Gänget ute på promenad tidigare idag <3
1

Ösjöstugan

Att jag ligger efter med mina fjällenbilder är ingen överdrift. När jag kom hem tänkte jag verkligen att jag skulle försöka få upp allt så snabbt som möjligt, mest för att slippa det här med att lägga upp foton typ tre månader efter att dom tagits, haha... Så blev det inte riktigt. Som vanligt så kommer livet emellan, men det är inte hela världen. Jag drar bara ut på det roliga lite, med tanke på att jag knappt fotat någonting sedan dess. 
 
Ösjöstugan. Det är en våffelstuga placerad mitt uppe på fjället, 900 meter över havet, långt ifrån bilvägar och andra tecken på civilisation. Det är en av mina favoritplatser uppe i Ramundberget, och en plats vi återvänder till nästan varje år. Det är en våffelstuga, ja, men faktum är att dom bara har öppet under vintersäsongen. På sommaren är allt igenbommat, och ändå är det så många som går dit. Från mitt första år, fram tills nu, har vi gått fram och tillbaka över just det fjället nästa varje år. Vi tar med oss lite matsäck eller fika, sätter oss på bänkarna utanför och bara njuter. Det tog faktiskt många, många år innan jag fick se insidan av Ösjöstugan. Nu har jag varit där uppe några vintrar, men för mig kommer det alltid vara med av en sommarutflykt. Vi tar sittliften upp och sedan börjar promenaden. Det är en relativt enkel vandring med få upp- och nerförsbackar, vilket jag och pappa uppskattade efter vårt tafatta försök att ta oss upp på Mittåkläppen ;) 
 
Den första fantastiska vyn man får se så fort man kliver av sittliften. Alltså, förstår ni att jag är kär?
Blir mycket samma motiv i det här inlägget - pappas ryggtavla och voffi som skuttar runt. Hihi
 
Hera åkte sittlift med oss upp, och någon gång önskar jag att någon kunde fota det, för det ser så gulligt ut. Hon ligger mellan mig och pappa och köper situationen utan minsta gnäll - hon spanar bara nöjt ut över fjället. Vi tog det ganska lugnt och gick i vårt egna tempo, och den här dagen hade regnet äntligen dragit sig bort. Vi hade ju väldigt otur med vädret hela veckan jag var uppe, och att få avsluta med en fin dag gjorde väldigt mycket. Det var till och med så att solen tittade fram då och då. 
 
Jag älskar att vara uppe i Ramundberget, jag älskar att sitta i vår stuga och jag älskar att promenera ner till Ljusnan. Men min absoluta favoritplats är uppe på fjället. Det är något med dessa enorma vyer som får mig att må bra. Det enda du ser så långt ögat når är den sagolika fjällnaturen och det finns ingenting annat som stör. Inga byggnader. Inga motorvägar. Inga brummande fordon. Det är så tyst och fridfullt och fantastiskt. Varje gång jag kommer upp på högre höjder får jag känslan av att bara släppa allt och springa iväg. Ni vet, så där snabbt man sprang när man var liten? Så sabbt att man trodde att benen skulle ramla av. Den starka frihetskänslan får jag där uppe. Känslan av att vara helt oövervinnerlig. Ja, det går nästan inte att beskriva. Man måste få uppleva det själv. 
 
Den här gången hade vi varken med oss matsäck eller fika. När vi kom fram satte vi oss ett tag vid bänkarna och hämtade andan, och bara njöt över att vara där. Sedan sprang vi bort till den naturliga vattenkällan som ligger precis bakom stugorna. Helt kristallklart, iskallt vatten - direkt från naturen. Det är så gott. Och jag tror att vetskapen att det är en helt naturlig källa bidrar rätt mycket också till hela upplevelsen. Tänk att naturen är så fantastisk. När vi kände oss nöjda började vi promenera tillbaka. Det går alltid lite segare på tillbakavägen, då vill man egentligen bara hem. Men jag passade på att njuta av min sista dag uppe i fjällriket. Åh, vilken härlig dag. Vilken härlig plats. Vilket härligt liv ♥
 
Det här var tydligen min favoritsak när jag var mindre - dessa små "broar". Jag har ett svagt minne av det själv, men jag har också fått det berättat för mig, många gånger. Jag blev alltid så glad så fort jag fick se en sådan här träplanka utmed vandringslederna. Kanske för att det är så starkt förknippat med fjällen?
Här i förgrunden ser ni vattenkällan jag berättade om. Stoppa ner vatteflaskan där och du får smaka på det absolut godaste vattnet i världshistorien. Längre bort ser ni Ösjön med Skars i bakgrunden - där har vi hängt många gånger, precis vid vattnet. Några har till och med badat vid några tillfällen ;) Det finns även massa bilder på mig och Jonas från när vi var mindre, på en kulle intill sjön. Jag ska se om jag kan hitta dom någon gång
Älskar, älskar, älskar att se Hera så lycklig som hon är när hon får springa runt här uppe ♥
När vi ändå är inne på favoritvyer - det här är ytterligare en. Typ hela Ramundberget i en enda bild, haha. Det är ingen stor plats, men oj så stort det är för mig. På hemvägen från Ösjöstugan brukar vi alltid gå ner - oftast för att sittliften slutat gå. Nu för tiden vill jag gå ner, för det hör till. Och man blir lika glad varje gång man får syn på lilla byn nedanför, och man vet att det inte är så långt kvar
5