/ · Fjällen / • Foto - Natur / • Resor - Övrigt /

En solnedgång på taket

En av kvällarna under min ensamma vecka i fjällen insåg jag att jag skulle få se solen gå ner bakom träden. Jag hade haft ganska otur dom andra dagarna med mulet väder och en grå himmel, och jag hade inga höga förhoppningar om att jag skulle få en solnedgång alls. Jag visste redan innan jag åkte upp att vädret inte alltid skulle vara på min sida. Och förstå då min förvåning när jag precis ätit klart en av kvällarna, tittar ut genom fönstret och ser hur molnen plötsligt lättar. Hur solens strålar träffar mig i ansiktet och hur himlen lyser upp i fina färger. När vi var uppe tidigare under sommaren och tvättade taket fick jag mersmak på att vara där uppe. Jag har alltid gillat höjder - jag gillar att ha en överblick över saker och ting. Jag tänkte på skoj att jag skulle se ännu bättre där uppe, men sen tog jag mig själv på allvar och klättrade upp. Hera följde med mig ut och satt snällt och väntade nedanför stegen medan jag själv satte mig där uppe och bara njöt. Njöt av utsikten. Njöt av tystnaden och ensamheten. Njöt av fjällvärlden ♥ 
 
 

En dag i stugan mitt ute i skogen

Jag har ju fortfarande bilder att visa från fjällen också! En dag när jag mest höll mig på tomten passade jag på att dokumentera en typisk dag i stugan. Det här är ju alltså en stuga placerad i Ramundberget, Härjedalen, som min mormors pappa byggde från grunden. Den ligger två kilometer från närmsta by och ytterligare några kilometer till närmsta mataffär. Vi har några grannstugor i närheten men det är alla fritidshus och det är inte jätteofta man är uppe samtidigt. För det mesta är man ganska ensam där ute i skogen. Vi har ingen el och inget rinnande vatten - vi laddar mobilerna via en liten solcellspanel vi installerade för ett par år sedan och vatten hämtar vi i bäcken nedanför stugan. Utedass har vi och en vedspis värmer upp stugan och hjälper oss att laga mat. Det är inte mycket för världen, men i mina ögon är det perfekt. Det finns ingenting jag uppskattar lika mycket som den där lilla stugan. Att bara få vara, att få släppa allting och bara andas.
 
Jag har ju varit här uppe varje sommar och nästan varje påsk sedan jag föddes. I somras fick jag åka upp två gånger - först med hela släkten, och sedan helt själv. Det var bara jag och Hera i fem dagar och det var faktiskt en av dom bästa veckorna i hela mitt liv. Det krävs ju lite jobb att vara där uppe och kunna leva, och jag hade aldrig gjort allting helt själv, men ändå kände jag mig redo. Jag ville prova. Och det gick helt underbart bra. Så ja, här kommer en liten kort (varför skriver jag alltid kort? Det blir aldrig kort! Såna här inlägg blir alltid galet långa!) sammanfattning om hur en vanlig dag i stugan kan se ut! 
 
 
Här började jag varje dag. Jag älskar just den här platsen vid bordet - vilket alla andra gör, det är den här stolen man slåss om - just för utsiktens skull. Du har utsikt över hela dagen, röstvålen på andra sidan och Skars långt bort vid horisonten. Skogen sträcker sig så lång ögat når och jag älskade att bara sitta här och få njuta. Istället för att sitta vid en datorskärm och kasta i mig frukosten som jag normalt gör hemma fick jag börja i mitt egna tempo.
 
 
Det här är däremot min favoritplats i hela stugan, den här soffan. Den har inte alltid stått där - tidigare har vi haft ett litet avlastningsbord eller en extrasäng - men soffan tillkom för några år sedan nu och vi säger fortfarande att det är det bästa beslutet någonsin. Det har blivit lite av 'min' soffa, för jag sitter i den mest. Jag ligger här och läser, skriver eller bara lyssnar på alla andra. Den här gången hade jag ingen att lyssna på förutom radion, men ändå trivdes jag med att bara ligga här. Och Hera låg alltid nedanför mig, finaste ♥
 
 
Ut och hugga ved! Vi är inte uppe hela somrarna eller hela vintrarna men ändå går det åt mycket ved, så vi måste hela tiden hålla efter. Vi har tå bås staplade med ved redan, men framför allt under vintern så går det åt mycket. Nu under sommaren när det har varit så varmt sparar vi in väldigt mycket. Jag tror att jag eldade en morgon bara, annars var det ganska okej när jag vaknade. Sen blev det ju alltid en gång till på kvällen inför middagen.
 
 
Jag älskar att hugga ved. Det är ganska roligt, för jag fick upp ögonen för det för bara ett par år sedan. Jag har alltid älskat att arbeta med kroppen men tidigare har jag stått för att såga upp veden. Jag har provat huggning några gånger men aldrig riktigt fått in tekniken, förrän nu. Nu föredrar jag att hugga framför att såga alla dagar i veckan. Det är superkul! Det känns som ett bra sätt att bli av med frustration och negativitet, att bara få stå där och svinga yxan och känna hur vedträed klyver sig. Inte för att jag bar på så mycket frustration den här veckan, men ändå. Det är en skön känsla att få använda kroppen.
 
 
Och sen ska ju veden staplas också. Nu staplade jag upp lite på farstubron till i vinter, och resten åkte upp i båsen. Älskar den här bilden ovan så mycket, för det här är Hera i ett nötskal. Hon ska alltid vara med. Alltid nyfiken. Jag gillar dock att hon känner sig så bekväm med mig där uppe att hon kan ligga kvar även om jag går runt ett hörn. Ibland följde hon med, men mest för att hon var nyfiken. Hon har ju alltid haft lite separationsångest och framför allt på platser hon inte känner sig helt hemma, men den här veckan kändes hon riktigt trygg. Här ovan är hon kopplad, men för det mesta fick hon faktiskt gå lös. Så roligt vi hade det, hon och jag!
 
 
Sen satte jag mig här ibland, på verandan. Klart Hera är med också ;) Den här platsen älskar jag också att sitta på. Jag älskar att titta ut över vår lilla tomt. Jag älskar att lyssna på tystnaden - det är inga bullriga trafikerade vägar. Det är inga som pladdrar eller stressar. Det är helt lugnt och stilla och jag kan sitta här i all evighet och bara må bra. Vår fina stuga ♥
 
 
Dags att hämta vatten! På sommaren är det relativt enkelt - du går ner för en liten stig tills du kommer till bäcken, fyller dom två hinkarna och går upp igen. På vintern behöver vi ju skotta fram och hugga hål i isen för att ens komma ner till vattnet, haha. Men jag älskar det också. Det är del av charmen.
 
 
Det känns att jag inte har samma muskler längre. Jag har alltid varit ganska stark, och framför allt efter att jag jobbade med trädgård till och från i fyra år. Men jag kände att så fort jag slutade med det tappade jag väldigt mycket. Så att släpa två hinkar vatten i en uppförsbacke är faktiskt lite jobbigt ändå ;) 
 
 
Det här är också en mysig stund - att tända eld i spisen. Jag lärde mig hur man gjorde för ett par år sedan och det har bara gått bättre och bättre. Den här veckan hade jag inte problem en enda gång, tack och lov ;) Jag hade väldigt stor respekt för eld när jag var liten och trodde att hela huset skulle brinna upp om vi inte tittade på brasan hela tiden - men det har släppt. Respekten sitter kvar, men nu är det mest bara fascinerande att sitta och titta in i lågorna. 
 
 
Laga mat måste man också göra! Vi har ett litet gasolkök med två plattor, men jag behövde inte använda det. Det hade säkert varit både smidigare och lättare, men eftersom jag ändå ville få in lite värme i stugan inför natten passade jag på att laga mat där också. Jag har ju aldrig varit en höjdare på att laga mat, men det gick ju helt fantastiskt! Jag levde på klyftpotatis och en köttbit typ hela veckan - alltså väldigt enkel mat, men ändå. För mig är det bra jobbat!
 
 
Och så ska vi diska också. Jag är ju en sådan där knäpp person som tycker att det kan vara roligt att stå och diska för hand, men det är nog för att vi så länge jag kan minnas har haft diskmaskin. Jag har aldrig behövt diska ett helt berg för hand varje dag, så när jag väl behöver diska tycker jag att det kan vara ganska mysigt, haha. 
 
 
Avslutar med den här bilden, för att den är så mysig. Så här  gjorde vi några gånger också - vi bara la oss ner i gräset. Jag har aldrig känt mig så lugn och avslappnad som jag gjorde den här veckan. I och med att det bara var jag där behövde jag inte oroa mig för någon annan. Jag behövde inte tänka på någon annan. Jag kunde göra vad jag ville, när jag ville, hur jag ville. Nästa år får det definitivt bli en tripp hit själv igen! ♥ 
/ · Fjällen / • Foto - Natur / • Resor - Övrigt /

Hemma i Stockholm i mindre än 24 timmar

Alltså gaaah vad den här bilresan hem har varit seg! Det tog inte längre än vanligt och ändå kändes det som att jag aldrig kom fram. Jag var lite tröttare än vanligt och om det beror på att vi började dagen med en ganska lång promenad eller om jag har en liten förkylning som ligger och lurar i kroppen låter jag vara osagt, men någonting var det. Det gick bra den första biten, men efter att jag kommit ungefär halvvägs kändes allting bara segt och tråkigt. Sedan öppnade sig himlen och spöregnet öste ner ett tag, vilket inte bidrog till det roliga. Jag har tyvärr blivit van vid att köra i dåligt väder - men det är lika tråkigt ändå.
 
Nu sitter jag i alla fall hemma vid min dator igen och tänkte försöka dra iväg ett inlägg i alla fall innan jag stupar i säng. Hemresan gick trots allt bra, det var bara ovanligt segt. Eftersom att jag har mindre än ett dygn på mig att organisera om och packa igen innan vi åker till flygplatsen så packade jag upp precis allting så fort jag kom hem och slängde in tvätt i tvättmaskinen. Det är väl egentligen ingen brådska, men jag ville inte ha dom väskorna ståendes när vi kommer hem från Cypern, så det kändes lika bra att bara bli av med det. Och det går ju oftast ganska snabbt - man bara drar sig för att packa upp för att det är så tråkigt, haha. 
 
Om vi bara stannar kvar på fjällentemat lite längre så är jag så himla nöjd med våran vecka. Fem dagar blev det ju - lite kortare än jag hade velat, men ändå bättre än ingenting alls. Vi har haft det så otrolgit mysigt, Hera och jag, och jag känner mig bara glad. Glad över att få leva. Glad över att få bo här och glad över att ha haft tillgång till den här stugan under hela min uppväxt. Bara glad, helt enkelt. Jag har verkligen så mycket fler bilder att visa er och så mycket mer att skriva, men jag är rädd att det får vänta tills efter Cypern. Risken finns att det är lite dött här på bloggen den kommande veckan då jag inte tänkte ta med mig datorn, men tänk bara hur mycket material jag kommer att komma hem med! Då har vi både inlägg från fjällen och Cypern att se fram emot!
 
 
Den här platsen ligger strax innan Funäsdalen, eller strax efter om man är på väg hem. Det är också en sådan plats jag så ofta velat stanna vid och nu passade jag på att ta det som sista stopp innan hemresan började. Jag gick dock inte så långt, men nästa gång tänker jag gå bort längre utmed älven och bara se vart jag hamnar.
 
 
 
Väg 84 var ju avstängd tidigare i år på grund av alla skogsbränder som härjade där uppe i närheten av Kårböle. Nu hade vägen öppnat upp igen och redan på vägen upp fick jag se det här. Jag hade inte förstått att det faktiskt brunnit utmed vägen förrän min kompis visade filmer från när hon åkt exakt samma väg några veckor tidigare. Och även då kunde jag nog inte riktigt förstå hur illa det varit, även fast jag sett både bilder och filmer från många håll. Det var en helt annan känsla att faktiskt åka igenom dom där döda partierna själv och se hur mycket som blivit förstört. Och om jag tycker det där är mycket så är det ändå ingenting om man jämför med hur stora partier som brunnit som inte är synliga från bilvägen. Det var bruna träd och svart mark så långt ögat kunde nå i båda riktningarna och på vissa ställen kunde man se hur det fortsatte långt upp i skogarna. Och det var en sådan extrem kontrast att komma från grönskan två bilder upp för att sedan befinna sig mitt bland det där. Usch, säger jag bara.